Fyllt år igen

Sådärja.
Då var man ett år äldre igen.
Inget man egentligen tycker är värt att fira, men en kul anledning att träffa sina nära och kära.
Gratulationerna kom redan vid midnatt. Olle ringde exakt vid tolvslaget. När vi snackat klart ringde kusin Peter.
På morgonen hade Tore skickat ett sms. Sedan kollade jag mailen. Anders på den där pr-byrån i Malmö som jobbar för Scandlines hade mailat ett grattis. Sedan kom det mail från vännen Imed och en hälsning på Facebook från Lina i Norrköping.
På eftermiddagen kom ett sms från vackra Zane, tjejen på Lettlands Turistbyrå samt ett telefonsamtal från min faster.
Sen dök mina gäster upp. Mor och far så klart. Syrran med två av barnen. Jag bjöd på några sorters sill, dillkokt färskpotatis, gräslök och gräddfil. Lillkillen Alex fick apelsinläsk, morsan ville ha Soda Streamat vatten och vi andra drack öl. Ingen ville ha snaps så jag får väl spara flaskan till något annat tillfälle. Ska väl bjuda upp några av grabbarna på en sillabit på balkongen innan hösten kommer.
Snapsen är en Hallands Fläder. Suveränt god på sommaren. Visste du att man inte ska lägga snapsen i frysen? Då förstör man alla aromämnen. Lägg snapsglasen i frysen i stället!
När vi ätit så att magarna stod i fyra hörn var det dags för kaffe och morsans medhavda tårta. Tårtan är en tradition sedan min allra första födelsedag och det var längesedan!
När gästerna gått sms:ade Vickan och undrade när jag fyller år. Jag skrattade och ringde upp henne. Hon satt på Gotlandsbåten på väg hem med sina barn. Vi snackade en stund medan den andra telefonen ringde febrilt. Svarade och det var "kortoxen" eller man kanske borde kalla honom "korttjuren" därför att han är döpt till Ferdinand, som ville titta upp på en Chicago. Jag nobbade infallet.
I morgon ska jag skriva en grej till När & Fjärran samt hamstra billigt kött på City Gross. 69 spänn kilot för rostbiff i bit. Handlar man för minst en femtiolapp får man köpa två färska kycklingar för en tjuga. Taget!

Soligt på Mantorp

Efter två års frånvaro var man äntligen tillbaka på Mantorp Park.
Solen sken, lite för häftigt. 120 Fahrenheit i solen och skuggiga platser är lätträknade. 99 Fahrenheit är 37 Celsius, så det var väl 40+, precis som min ålder:-)
14 Top Fuel Dragsters, det största startfältet i Europa någonsin, krigade om åtta platser i elimineringen. OK, Knutte Söderqvits bilar (har ingen järnkoll på hur många han hade med sig) var väl inställda efter leasarnas plånböcker och Knuttes godtycke, men resten... Oj-oj-oj!
Min kompis, Jöran Persåker som driver reservdelsbutik i Åkers Styckebruk hade flera ur den svenska eliten i sitt crew. Det räckte till en fjärde kvalplats. Min bekant, legendariska Monica Öberg från Piteå hamnade tyvärr utanför stegen.
Regerande europamästaren och tv-kändisen Urs Erbacher från Schweiz laddade stort, liksom mannen med nu gällande europarekord, engelsmannen Andy Carter.
Jöran blev utslagen i semi av Andy som även förpassade Erbacher till trailern efter en final där schweizaren tappade fästet och därmed gav bort segern till England.
Urs hade väl räknat med bätter fäste och tajtat upp kopplingen för mycket. Så kan det gå. I lördags kollade vi på storbilds-tv vid Urs trailer. Den svenska versionen av Discoverys program om himself sändes direkt och det var rätt kul att stå intill mannen som just då syntes i tv.
Påminde honom om den allra första intervju jag gjorde med honom inför en kamera som tar rörliga bilder. I mitten av 1990-talet var jag inblandad i några produktioner av köpvideo med dragracing i fokus. Det var innan jag gjorde min tv-serie för Viasat Sport.
Han kom ihåg och bjöd på en kall öl.
En annan kul grej var att bekantingen från Pargas, Finland, Richard "Nixxon" Sundblom helt otippad vann Pro Stock. Nixxon tog starten och hans motståndare, Michael Malmgren drabbades av däcksvibrationer.
Kuligast var att återse alla tjejer som man har träffat i motorsportens skugga. Det blev en vänskaplig kram och lite snack om gamla tider med Monica Öberg, en del blabb med Pia, en HD-tjej som skulle kört nitro Funny Car på 1980-talet. Hon driver nu ett företag som pysslar med livslust (se www.livslust.nu) men kör fortfarande HD.
Däremot undrar jag fortfarande vem "mystiska damen" var. En rätt så tjusig tjej som kommer fram och hälsar hjärtligt med stora kramen. Vi snackar en stund. "Vad gör du nu för tiden" och liknande klyschor, men jag kan inte för mitt liv placera henne. Frustrerande!
Sen ser jag henne i samspråk med några andra av "brudarna på Mantorp" men det skulle aldrig falla mig in att fråga de andra tjejerna om mystiska damens identitet. Då skulle ju hon få veta det inom den tid ett sms tar att komma fram och sen är man bortgjord. Får väl se om jag träffar henne nästa år...
Shit. Nu kom jag på vem hon är. Jo, vi lär träffas igen. Med all säkerhet!
Inga fler detaljer!

Statistiken ljuger väl aldrig?

Vi hade ett par härliga dagar i Riga.
Schysst hotell, billiga restauranger och massor av upplevelser som jag sedan skrev om i min artikel för den där resetidningen som jag avslöjar när knäcket är publicerat.
Riga är en stad som står under ständig förvandling. Flygplatsen har fått en rejäl ansiktslyftning och från det att vi landat tills vi passerat tullfiltret tog det bara tio minuter. Tyvärr så hade vi missat bussen till city med fem minuter. Vi tog en öl och varsin Rigabalsam i baren medan vi väntade på nästa buss. Drygt 40 pix för en stor öl och lokal nubbe på en flygplatsbar är helt okej. På Arlanda kostade enbart ölen 69 spänn!
Polaren Jocke ringde i morse. Han ville att vi skulle ta en tripp till Mantorp för att kolla dragracing i helgen. Jodå, det blir så. Hittade ett ledigt rum på Frimurarhotellet i Linköping och beställde pressackrediteringsansökan som postades tidigare idag. Mantorp har lite ålderdomliga metoder för sin mediehantering, liksom. Ringde runt till olika medier om en reportageidé från Mantorp. Fick nej av tre och kanske av två. Besked i morgon från den ena och besked i nästa vecka från den andra. Sen hoppas jag att kunna göra en grej om själva rejset i Motor-Magasinet, men de har semesterstängt och chefredaktören kör med avstängd mobil när han är ledig. Klokt!
Sen var det statistiken. Såg en tänkvärd insändare i Aftonbladet idag. Folksam hade presenterat statistik om var de säkraste och bästa bilförarna fanns. Stockholmarna hamnade långt ner på listan. Gotlänningarna låg i topp. För några dagar sedan kunde man läsa att gotlänningarna är flitigast representerade i rattfylleristatistiken, nästan dubbelt upp mot 08:orna. Folksam har även presenterat statistik på vilka som kör de sämsta och mest trafikfarliga bilarna. Gissa vilka?
Jodå, Gotland vann även här. Ska man tolka statistiken så innebär det ju att den bästa föraren ur trafiksäkerhetssynpunkt är en full gotlänning som kör en rishög utan bromsar...

Incheckad

I morgon drar jag till Riga ett par dagar.
Polaren Hägge ville bli av med lite SAS-poäng på bonuskortet och jag hade också en del sparade poäng så vi bokade in oss för ett par månader sedan. 271 pix per näsa i flygskatt, thats it.
I dag fick jag också en beställning av ett resemagasin om ett mindre knäck från Riga, så det blir ju bra det också får man hoppas.
Som de proffsresenärer vi är checkade vi in på nätet redan idag. Vi tog varsin gångplats på rad nio. Nära till utgången. Vi reser bara med handbagage så vi snabbt kommer vidare till hotellet. Hägge har fixat så att vi kan gå genom fast-trackingången på Arlanda, så vi kommer till flygplatsen en timme före avgång och lär få en halvtimme för en stilla öl innan vi embarkerar planet.
I dag har det mest strulat. Har jagat ett par tröga betalare, en av mina uppdragsgivare har gjort KK och Aftonbladet tackade nej till min idé. Däremot ville redaktören spara mina kontaktuppgifter i sitt frilansregister. Det kan säkert vara bra för framtida jobb i den draken.
Körde slut på Jenny och jyckarna idag. Vi knallade en dryg timme. Hon var genomsvettig (jag med, för övrigt) och jyckarna såg helsega ut. I slutet av motionsrundan kom vi fram till en fontän som jyckarna började dricka ur. Efter en stund hoppade den äldsta jycken i och då följde den yngre, hon som i dag fick namnet "kokostjuven" efter. Innan vi gick ut så fikade vi. Jenny bjöd på kokostoppar. Sen gick vi ut på balkongen och rökte. Då passade kokostjuven på att käka upp alla kokostoppar som fanns kvar. Jag satt på balkongen och hörde Jenny skrika. Trodde först att hon fått nåt epilepsianfall eller nåt, så jag rusade in och kollade att allt var ok. Allt var ok, förutom att vovven låg och tuggade med välfylld mun.
Men vem kan vara arg på en gullig hund nån längre stund?
Inte jag i varje fall!

Stegräknarmobilen

He-he. Det här med slanka linjen och motion är rätt kul, särskilt när tjejer som är 30 plus ställer sig på vågen.
Jenny sms:ade och ville ta en promenad. Jag föreslog ett ganska lång runda, vilket hon tidigare protesterat mot, men nu passade det.
En stund senare ringer syrran och vill ha sällskap på en motionsrunda. Vadan detta, då?
Jo, syrran hade checkat sitt BMI (Body Mass Index) och noterat att hon var uppe i 27. Hon trodde att 25 är max. Jenny vill plocka några kilon därför att hon ska vara tärna på en väninnas bröllop om ett par månader. Alltså, dax att röra på sig lite.
Jag knallade iväg vid 14-tiden för att tio minuter senare sammanstråla med Jenny utanför hennes port. Tog hand om den bråkigaste av jyckarna och sen fortsatte vi ner mot syrran. Därefter gick vi vidare till ett sommarfik typ fyra kilometer bort. Tog varsin fika, vattnade hundarna, förklarade för syrran att hon lugnt kan ligga på 26 i BMI och att hon om två och ett halvt år kan acceptera just 27. Detta beroende på stigande ålder och sjunkande ämmnesomsättning. Sedan gick vi hem igen. Följde med Jenny upp en stund. Vi började rikssvettas när vi kom in i lägenheten. Satte oss på balkongen med varsin ölsejdel fyllda med kranvatten.
Då plockade hon upp sin mobiltelefon och konstaterade att vi gått typ 9 670 steg på vår runda.
Hon har alltså stegräknare i mobilen.
Jisses!
Om det kommer en mobil som bränner extra fett på elektronisk väg så lovar jag att köpa den och återkomma med en ärlig konsumentupplysning här på bloggen, men stegräknare - i mobilen...
Nja, då kollar jag hellre klockan och ser hur länge man varit i rörelse.
Men tekniken går ju framåt...

Länge sen

Hej alla.
Farsgubben har påmint mig att det var ett tag sedan jag bloggade.
Försöker göra bot och bättring nu.
Hade en solig vecka i Bulgarien med både kul upplevelser och trista blåsningar. Blåsningarna och det kuliga kan ni läsa om i det resmagasin som beställt knäcket. Lovar att avslöja vilket när det finns i kiosken.
Har försökt nå min bokförläggare utan framgång. Fadde ringde i lördags och undrade om hur vi ligger till i utgivning, men förlaget kanske har semester...
Försökte lura med mig Jenny till Bulgarien men hon tog en tripp till Turkiet med Sandra i stället. Nu får hon skylla sig själv, fast jag tycker synd om henne.
När jag satt och solade mig i Golden Sands (30 grader i skuggan) gömde hon sig för solen i Alanya (45 grader i skuggan). Nu är hon förkyld och mår allmänt pyton. Faan tjejen, du skulle hängt med mig i stället:-)
Snackade med vännen Imed i dag. Han hade just kommit hem till Stockholm från sitt hemland Tunisien. Han och barnen hade haft ett par fina veckor. Värmeböljan slog till när de reste norrut. Perfekt med andra ord. Jag och Imed planerar en tripp till Tunisien i höst. Det ska bli kul. Den mannen kan allt om sitt fädernesland och gillar att visa platser som turisterna sällan ser. Håll utkik i tidningarna som finns i en kiosk nära dig!