Strulresan del två

Vill dock inleda med vännen Tibors länk från releasepartyt för boken. Kopiera och klistra in i din webläsare så kommer du rätt: http://www.frontface.se/news.htm
Nåja, efter tre timmar i luften så stod vi utanför en molnig flygplats i Burgas.
Killen som vi skulle träffat på Arlanda hade jag efterlyst hos stewarden på planet så vi möttes ombord. Killen verkar vara lite orutinerad, även om han skröt om att han var tränad i mediahantering. Fan tro´t!
Vi fortsatte med minibuss till Golden Sands, två timmar från flygplatsen. Receptionisten hade tydligen ett bra minne för hon hälsade mig välkommen tillbaka, trots att det gått tre månader sedan jag bodde på Atlas Hotel senast.
Att hon dagen därpå blåste mig på två Leva (tio spänn) kan man leva med. Hon ville ha betalt för en turistkarta som var reklamfinansierad. Jag pröjsade men frågade Petya som var reseföretagets ansvariga om det var korrekt att ta betalt för en gratiskarta. Jag fick inget relevant svar.
Dagen därpå skulle vår grupp ut och kolla in olika hotell. Gruppen bestod av fyra reseagenter och av mig. Jag var nog ganska övertydlig om att jag är journalist och får mer nytta av att kolla destinationen än de hotell som finns på platsen.
Mitt avhopp från gruppen resulterade i att jag mötte upp gänget på lunch efter att ha plåtat en del turistfällor.
Efter lunchen skulle vi åka vidare till Sunny Beach, den destination som är mest populär hos svenska turister i Bulgarien.
Då öppnade den påstått mediatränade nyanställde Sverigechefen munnen och frågade om jag ville hämta min resväska på hotellet. Jag trodde först att jag hade hört fel, så jag bad honom upprepa sin fråga. Han upprepade samma korkade spörsmål ännu en gång.
Jag har aldrig tidigare upplevt att vare sig reseledare (när jag rest privat) eller att en värd/värdinna för en studieresa undrat om man vill ha med sig sitt bagage till nästa övernattning. Det är ju ganska självklart att man vill ha med sig sina grejor till nästa plats, liksom. Jag blev givetvis förbannad över frågan, men tyglade mitt humör. Han skulle själv till samma hotell då han hoppade av från gruppen för att flyga hem till Sverige dagen därpå. Just därför var det väl ingen större uppoffring att åka till Atlas så att jag fick hämta min väska...
Jag gissar att han ville roa den övriga gruppen på min bekostnad och sådana upptåg är det värsta jag vet. Killen skulle behöva betydligt mer mediaträning än den han påstår sig ha fått. Om jag vore lite mer elak skulle jag nämna hans namn och arbetsgivare på bloggen, eller skriva ett par artiklar i de tidningar jag jobbar för. Då skulle hans framtid bestå i att grilla hamburgare på McDonalds. Men vaddå, jag anser inte att man ska använda sin ställning som journalist för personliga vendettor. Men om han visar att han inte klarar sitt jobb kanske jag rapporterar ändå. Inte i media, men till hans chef. Jag ringde hans mobilsvar idag då jag behöver ett par uppgifter för ett knäck till en branschtidning, men han har inte hört av sig ännu. Men han är kanske för upptagen för att serva media med information som kommer att resultera i ett reportage som kanske kan sälja den produkt han representerar...

Strulresan

Bulgarientrippen inleddes med kaos.
Jag skulle upp i svinottan, så jag hade beställt en taxi till 04.30 och bett att chaffisen skulle ringa när han stod utanför porten.
Jag vaknade med ett ryck 04.40. Mobilen hade stängt av sig själv under natten. Ringde taxi och bad dem hälsa chaffisen att jag var på väg.
Taxametern hade tickat fram nästan en hundring extra medan jag låg och snusade, men då jag skulle vara på Arlanda 05.15 var det bara att gilla läget.
Chaffisen slog rekord på vägen. När jag förklarat att det var bråttom fixade han hela resan på 30 minuter. Jag hann och chaffisen fick en Fadde-bok i stället för dricks.
Väl framme hittade jag inte killen som skulle möta upp. En ung grabb, Andreas från Söderhamn som också skulle med, frågade om jag skulle till Bulgarien. Vi slog därefter följe till incheckningen som hade en rekordlång kö.
När vi checkat in gick vi till securityn. Kön sträckte sig ända in i Sky City.
Jag började inse att vi skulle missa flyget om vi skulle stå i den megalånga kön, så Andreas knatade iväg och kollade möjligheterna om köföreträde för oss.
Vi lotsades förbi kön och kom in i avresehallen. Kutade till gate 20. Men det fanns givetvis ytterligare ett hinder på vägen. En extra passkontroll. Förmodligen för att öka spänningen ytterligare...
Tjejen vid gaten tittade förvånat på oss, men scannade våra boardingkort så att vi kunde rusa ombord på planet. En minut efter att vi slagit oss ner taxade planet ut mot startbanan. Shit, så pass sent har jag aldrig kommit till ett flyg tidigare.
Jag efterlyste vår värd hos stewarden och fick veta vilken stol han satt på, så allt löste sig till sist.
Gissa om det satt fint med en Sterling-frukost i luften, även om den kostade hundra spänn.
I nästa inlägg kommer jag att beskriva för-och nackdelar med att resa tillsammans med reseagenter när man själv är journalist.

Billig Fadde-bok

Den som vill få tag i Fadde-boken på billigaste sätt kan kopiera denna länk: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185535141
Jag kommer igen med stories från levande livet framöver.
Fick 90 minuter på hemmaplan innan jag stack på middag hos Nina och Jocke. Hann kolla en veckas post, checka 274 e-mail, svara på de som krävde åtgärd samt tanka kylen på ICA, så nu är man trött! Men nöjd efter Ninas smarriga kycklingpaj och äppelpaj till efterrätt.

Releaseparty

Puh!
Äntligen hemma efter några timmars mingel då man inte hinner ägna så pass mycket tid som man vill åt sina vänner.
Partyt blev hyfsat välbesökt, ett femtiotal personer kom.
Nicola på hotgossip.se plåtade en del. Kanske blir nåt i Aftonbladet framöver. Tibor plåtade för Frontface, webtidningen som kommer ut en gång i månaden.
Kul att Christian rest upp från Malmö för att vara med under boksläppet! Kul att Hans och Michelle som annars trivs bäst hemma och dessutom jobbat till fem kunde komma!
När förlagets mediaboss Cecilia skulle hålla sin presentation av boken var hon ganska så Fadde-fixerad, så när Fadde mottagit applåderna över boken som faktiskt JAG skrivit efter Faddes berättelse sade Hans: Nu tycker jag att vi applåderar för Lasse också, vilket alla gjorde. På så vis kom även lilla jag in i presentationen.
OK. Jag, förlaget och Fadde var helt överens redan fån början att Fadde skulle fronta boken. Det är hans story som är intressant. Men förringa inte det arbete jag lagt ner!
Nåväl, jag fick min cred tack vare Hans. Det tackar jag för. Syrran ringde senare och berömde Hans kommentar.
Sent omsider kom journalisten Daniel Nyhlén som jag inte träffat på sju år. Numera är han nära vän till kungabarnen och följer deras liv. Killen har slutat på Aftonbladet och kör numera som frilans. När jag, Daniel och Carl som är ansvarig för Sourze står och snackar vill Hans och Michelle ta farväl. Medan vi står och snackar och till slut avrundar aftonen vänder jag mig om för att ta mitt nyinköpta glas vin.
Glaset är borta! Alltså, jag har inte själv världens bästa ekonomi, men att nedlåta sig till att stjäla ett glas vin för 40 spänn är väl lite överkurs?
Jag köpte ett glas till och när det var slut tog jag en taxi hem.
Ska upp strax före 04.00 så jag ville landa hemma i lugn och ro. Dessutom hade jag lite böcker att släpa på...

Mellanlandning

Har varit hemma ett par timmar och kollat mail, vanlig post och packat upp väskan.Tack Jenny för fin uppställning med skjuts från flyget!
Under Tysklandsresan har mobilen ringt då och då. En del som ska fixas, vilket jag förhoppningsvis har gjort (genom att be andra om hjälp) och en del som ska ordnas i morgon.
Bland andra så ringde en kille som driver en reklambyrå. Han vill att vi ska etablera ett samarbete. Det vill säga, jag ska (eventuellt) jobba på konsultbasis åt hans firma.
Han behöver hjälp med att göra broschyrer samt lite copyjobb. Han hade fått nys om mig genom Fadde och även fått en smygtitt i boken. Han berömde den och det värmde givetvis.
Vi ska träffas på releasepartyt och snacka om framtiden.
Det kanske kan bli något som är bra för oss båda, hoppas jag.
Fick nytt program för Bulgarienresan. Jag ska träffa gruppen 05.15 på Arlanda i morgon, lördag. Hoppades då att kunna ta en senare nattbuss, men icke. Om jag tar en senare nattbuss så har jag två minuter på mig till flygbussen. Om jag tar den tidigare bussen så får jag sisådär en 25 minuter i ensamhet på Arlanda i svinottan.
När jag insåg detta var måttet rågat. Det får bli taxi! Ok, taxi kostar skjortan men en dryg timmes extra sömn får vara värt det priset. I varje fall just nu.
Jag får väl snåla in på något annat i stället.
Hej så länge alla bloggvänner. Jag försöker hinna göra ett inlägg efter releasen i afton innan jag gör ett annat inlägg, mig själv i slafen!
G´natt!

Fullt upp

Halloj alla.
Har just förberett mig inför nästa resa.
Sticker till Malmö i morgon för att göra ett jobb om en kille som lagar air conditions i bilar. Fortsätter sedan till Tyskland och är åter på torsdag afton. Sura SL erbjöd transport från Bromma Flygplats med tre byten. Hemresan skulle ta typ en och en halv timme. Som väl är så finns ju Jenny. Hon ställer upp och hämtar. Skönt!
Fredag eftermiddag är det releaseparty för boken. Sen ska jag hem och sova. Måste gå hemifrån klockan 3.25 på morgonen för att inte missa nästa flyg. Kommer att ta med en laptop till Tyskland och räknar med att ha tre färdigskrivna jobb med mig hem. Sen får man klura ut några nya bokprojekt. Har ett par idéer som jag ska dra med min förläggare. Nu lär jag inte hinna blogga på ett tag, men håll ut.
I will be back!

Compact living - En krönika som förhoppningsvis roar.

Compact Living börjar bli värsta innegrejen.
Kolla bara på IKEAS nya kampanj. Den som är ”uppåt väggarna”.
Det känns lite kul att denna stora världskoncern tycker att de kommit på någonting nytt.
Men hallå IKEA! Uppåt väggarna har existerat i många år. Jag minns att vissa kompisar spikade ihop sina loftsängar av spillvirke för att kunna få plats med ett skrivbord under slafen. Under studenttiden hade man inte råd med en massa onödiga kvadratmeter, liksom.
Att erbjuda möjligheter till sovplats och förvaring som inte tar onödigt utrymme har existerat i tio år. Då startade Robban sin firma Compact Living. Affärsidén visade sig hålla och idag erbjuder han alla tänkbara lösningar, helt efter kundens behov.
Robban är killen som skulle kunna fixa ett praktiskt boende i en telefonkiosk. För våra yngre läsare bör jag förklara vad en telefonkiosk var. Det var små kurar med plats för två, max tre personer och en telefonautomat. Man stoppade i en 25-öring (de finns inte heller numera), lyfte luren och petade numret på en sifferskiva. Sen var det bara att prata på tills en ton talade om att man hade 30 sekunder på sig att stoppa i en ny 25-öring.
I början levde vi i grottor. Man sov på en björnfäll och hade köket utomhus. Så lever Berberfolket i Tunisien även idag. De sover på vävda mattor därför att björn inte existerar där nere i kanten av Saharaöknen. Men grottorna är svåra att inreda uppåt väggarna. Därför skapar Berberfolket plats genom att ha flera grottor. Det sandiga berget är ganska lätt att urholka så de bygger rum för olika ändamål. Vissa berber har till och med tv!
Värsta innegrejen när jag skrev min förra krönika gällande compact living var gigantiska villor med massor av utrymme. Jag cruisade omkring i de kvarter där jag växte upp och förundrades över alla lyxvillor med en kvadratmeteryta på 250 plus.I dag står det till saluskyltar utanför ungefär hälften av dessa lyxkåkar. Är det månne någon som förköpt sig, eller…
Hoppas bara att dessa stackars människor slipper gå tillbaka till grottstadiet bara, men så illa ska det väl inte bli.Ett nytt koncept som kan funka läste jag om i Aftonbladet för lite sen.
Hela Sveriges snickare nummer ett, Ernst Kirchsteiger, har skapat en del produkter kring sitt namn. Smart kille som har skapat ett varumärke kring sitt namn. Han kommer att sälja gjutjärnsprodukter och bygga ett spa i Idre. Men den stora lilla grejen är hans nya hus som kommer att säljas i byggsats. Kåkarna blir på 15 kvadratmeter och monteras ihop på några timmar. Byggmaterialet är ultralätta lecablock. Alltså, köp en tomt, släng upp några Ernst-kåkar och ring Robban på Compact Living för inredningen. Då har du raskt och enkelt skapat en villapark där folk kan bo billigt. Gå ihop med några polare om tomten så har ni fixat ett boende som det räcker med att samla tomburkar ett par dagar i månaden för att klara kostnaden.Nu säger väl vän av ordning att sådant inte kan vara tillåtet. Mig veterligen kan man vara mantalsskriven i princip var som helst. Maskeradligans ledare, Mats Rimdahl är skriven i ett elskåp på Östermalm. I och för sig tror jag inte att han bor där…
En annan invändning är att loftsängar ska vara farliga. Varför då, undrar jag.
– Man kan ramla ur dem och slå sig, svarade min skeptiske sagesman.Okej, käre läsare. Handen på hjärtat. När ramlade du ur sängen senast? Jaså, du minns inte. Trodde väl det.Man ramlar inte ur loftsängar heller. De är dessutom anpassade efter ens eget behov och är klart skönare att slagga i. Luften känns lite ballare på ett par meters höjd. Men det kanske bara är en smaksak. Shit. Man börjar bli inspirerad. En ny slaf vore inte fel. Tror att jag ringer Robban och beställer en specialbyggd De Luxe-variant. Bred loftsäng med en teve vid fotändan, schysst stereo och ett kylskåp. Kontrollpanel lätt åtkomlig vid kudden. Det kan ju bli riktigt najs!Om du funderar på samma sak, tänk bara på att inte äta knäckebröd och chips däruppe!

Långpromenad

Trotsade regnet och tog en prommis på en och en halv timme idag.
Slösurfade sedan lite och hittade en gammal artikel från mig som hamnat på nätet.
I det här trista vädret längtar man tillbaka.
I morgon väntar ett regnigt Berlin och på måndag ett regnigt Essen.
Nän hu är det dags att fixa dagens lördagsmiddag. Följ länken nedan om ni är intresserade av det resmål jag vill tillbaka till. http://www.aftonbladet.se/resa/article2741671.ab

Sänkta ambitioner

Hmmm...
Tycker att jag gjort rätt för mig i dag. Satt vid datorn och sökte info via nätet så att jag kunde skriva en artikel om en tysk destination som jag fick beställd förra veckan.
Solen strålade ute, men jag stålsatte mig och fortsatte att jobba.
När jag vägde mig i morse visade det sig att jag gått upp hela två kilo på två dagar. OK, jag har käkat husmanskost, men va fan, jag rörde mig rätt ordentligt i går ju.
Bestämde mig vid 16-tiden att jag skulle ut och köra en halvmil till fots. Drog på mig dojorna, fyllde vattenflaskan och tog med en lånad biblioteksbok som skulle återlämnas. Då ringde telefonen. Samtalet gav mig en del att syssla med, så en halvtimme senare gick jag ut. Då hade det börjat regna.
Optimist som man är fortsatte jag att gå. Tänkte att om jag uppehåller mig en stund på biblioteket så kanske regnet avtar. Knappast. Regnet blev bara värre, så jag skippade långpromenaden och gick hem via Kvarnen där jag handlade en del livsmedel.
En halvtimme efter att jag kommit hem sken solen igen. Men då satt jag vid datorn för att slutföra dagens jobb. Jag får väl klämma den där halvmilen i morgon i stället!

Tjejbilar

Åkte med en kort sväng i Jennys nya bil i dag.
Hon körde förut en gammal Volvo 740 kombi (bra att köra hundar i) men var sugen på något nytt.
Hon hade en Volvo V70 från slutet av 1990-talet på gång, men den affären sprack på grund av en dålig växellåda. Lika bra det. Ett par andra V70 passerade revy innan hon fick korn på nykomlingen i garaget.
Tjejen slog till på en fin XC70! Värsta stadsjeepen! Bilen är superfin och det verkar som hon har gjort en toppenaffär. Bara att gratulera alltså. Jag känner tre personer som kör Volvo XC av nyare modell. Alla tre kör silvermetallic och har värsta utrustningen. En av dem är typ snart pensionär och är man. De övriga är alltså Jenny samt en annan tjej jag känner. Båda dessa damer är av betydligt yngre årgång än jag själv.
Snacka om tjejbilar!

Releaset spikat

Äntligen!
Den nittonde denna månad släpps boken jag jobbat med från och till i tre och ett halvt år.
Releasepartyt blir en lugn tillställning mellan 16.00 och 19.00. De som kommer bjuds på vin eller öl och får möjlighet att köpa boken till ett pris som är betydligt lägre än vad bokhandeln kommer att ta.
Ni bloggpolare som vill få en inbjudan till releasen behöver bara lägga en kommentar och kanske påminna mig längre fram.
Partyt kommer att hållas på söder i Stockholm.
För övrigt kan jag rapportera att man blir mätt på pannkakor och ärtsoppa också. Jag bävar över vad vågen ska visa i morgon! Gick upp en del av gårdagens skrovmål.
I morgon blir det en köttbit med hemgjord klyftpotatis.

Mätt...

...och belåten. Lite dåligt samvete för missad motion bara. Men jag har skrivit en artikel till Motor-Magasinet i dag, så lite nytta har man väl gjort.
Är proppmätt efter att ha käkat stuvade makaroner med falukorv. Nu lär det dröja tills jag njuter av dessa onyttigheter nästa gång.
Den här veckan har inbjudningarna till olika resor duggat tätt. Tackade ja till en studietripp till Bulgarien. Fick sedan se flygtiderna och de är riktigt jobbiga! Om jag tar en lokalbuss halv fyra på morgonen så är jag framme på Arlanda 04.55. Planet lyfter 06.40. Men Bulgarien är så pass trevligt att man får stå ut med att åka i svinottan.
I morgon blir det möte med bokförlaget. Dagen B som i boksläpp närmar sig.

Kronofogden

En polares dotter jobbar för närvarande på posten. Hennes distrikt är ett av Stockholms fattigaste, så hon får ofta brev där kuvertet är märkt med Kronofogdens logo att dela ut.
Hon berättade att hennes värsta mardröm är att lägga de kuverten i fel brevlåda.
Jag fick en gång en grannes brev från kronofogden i min låda. Hade vissa tankar om att skriva en hälsning på kuvertet, men jag lät bli och låtsades som det regnade när jag mötte honom i hissen.
I dag fick jag själv ett brev med Västmanlands Tingsrätts logo på kuvertet.
Det var inget märkvärdigt innehåll. Det var ett brev om att jag kan räkna med att få lite pengar ur Resflex AB:s konkursbo. Men vad ska brevbäraren tro?
Att jag är värsta yxmördaren eller...
Kanske läge för fogdar och tingsrätter att bli lite mer diskreta?

Veckomenyn

Lovade mig själv för ett par år sedan att börja med veckoplanering vad jag ska käka. Det sprack efter en månad ungefär.
Men den här veckan verkar det funka! Har gjort värsta programmet för kommande vecka. I dag, måndag, blir det sex telefonsamtal gällande åtta olika jobb. Sen blir det en promenad till farsan som fyller år. Hoppas bara att han är hemma därför att jag ska träffa Jenny vid fyratiden. När vi knallat och fikat eller vad det nu blr ska jag käka chili med ris.
På tisdag blir det möte med Olle på Allers och en kycklingsallad till middag.
Onsdagen är mest uppfylld med mjölkstuvade makaroner med falukorv samt skrivande av beställda jobb (förhoppnngsvis).
På torsdag ska jag träffa min bokförläggare och kanske träffa en annan uppdragsgivare efteråt. Räknar med ärtsoppa och pannkakor hemma sedan.
Fredagen ägnas åt ett dealande med den Expressenjournalist som tjatat om debatt gällande boken, sen hoppas jag att polarna samlas på lokalkrogen Flott-Otto i Stuvsta. Lördagen blir förhoppningsvis loj. På söndag hägrar Tyskland. Flyger till Berlin med eftermiddagsplanet.Så nu har ni min veckplanering här på bloggen. Snyggt va!