Tapani fyller år

Sådär ja.
Nu har jag packat ryggan för en weekendtripp till Helsingfors.
Givetvis finns ett par paket till min kompis Tapani i bagaget.
Minnesgoda bloggisar minns kanske honom från i fjol...
Rapporterar mera när jag är tillbaka.
Trevlig helg alla!

Buskorkade byråkrater

Nämnde i förra inlägget att jobben är svårare att sälja in...
I dag har jag ringt 13 (!) redaktörer men inte fått några konkreta jobb, däremot en del "kanske" eller "ska tänka på det".
Fick ett telefonsamtal nyss från Kihlman i SHRA Lindesberg, en aktiv klubb som sysslar med dragracing sedan 30 år tillbaka.
De skulle ha kört årets första tävling i helgen, men det sprack på korkad byråkrati.
Klubben har arrangerat tävlingar sedan 1980-talet och har stor erfarenhet i ämnet, vilket jag kan intyga då jag bevistat tävlingarna både som reporter och som domare.
Klubben hade i vanlig ordning förberett sig i god tid. Länsstyrelsen hade försett dem med erforderliga ansökningshandlingar vilka fylldes i och lämnades in i tid.
I onsdags kom pappren till klubben. Handlingarna var signerade av samma jurister som i fjol, men i år fanns det ett mindre trevligt tillägg:
" Detta tillstånd och den dispens den lämnats* , medför inga andra undantag från gällande regler i trafikförordningen mm.. Det innebär bl.a. att deltagande fordon ska vara godkända för att föras på väg, d.v.s. registrerade i bilregistret hos Vägverket, skattade, besiktade och trafikförsäkrade".
*Undantag från hastighetsbegränsning.
I torsdags var det som bekant helgdag och många på Länsstyrelsen hade passat på att ta ut en klämdag under fredagen. Att rätta till misstaget var liksom ett mission impossible.
SHRA Lindesberg valde att ställa in tävlingen och ringa runt till alla föranmälda så de inte skulle åka till Lindesberg i onödan.
Man kan bara sucka åt sådant och hoppas att klubben inte viker ner sig utan fixar racet i augusti med flaggan i topp.
Lycka till, SHRA Lindesberg. Jag håller på er!
Läs mer på www.shra.nu och www.lindenytt.com.

Mycket Åland, kanske...

Läste Monica Gunnes krönika för några dagar sedan.
Hon berättade om sin kompis, en icke namngiven frilansjournalist, som skulle tillhöra eliten av landets journalister. Problemet var bara att hon inte får några jobb...
Jag får fortfarande jobb, även om de är svårare att sälja in.
Gjorde en grej om Arlandas VIP-service, men fick nobben av tidningen jag tänkt på i första hand. Nu ligger den artikeln för bedömning hos en annan tidning. Hoppas på bra respons, då Arlandas VIP-service faktiskt är riktigt bra.
Får jag inte text och bilder sålda så hamnar texten på bloggen i stället.
Den nobbande redaktören och jag har en annan dialog. Viking Lines gamla VD ska sluta vid årsskiftet och hans efterträdare ska presenteras på Åland den första juni.
Jag ska (förhoppningsvis) intervjua den avgående direktören och passar då även på att trycka ner Tomas Lepistö, Ålands okrönte hotellkung, i heta stolen.
Jag ska till Helsingfors med polaren Hägge i helgen. Lyxhytt med balkong. Båten är tillbaka i Stockholm den 29/5 på förmiddagen. Blir jobbresan till Åland av lär jag få stiga över landgången samma eftermiddag och är åter den första eller andra juni.
Det tredje juni flaggas Birka Paradise om till svensk flagg, vilket firas med en kryssning i sällskap med potentaterna.
Det lär bli mycket Åland om en dryg vecka, hoppas jag. Och mycket skrivande...

Prostatacancer

Läste i Svenska Dagbladet om prostatacancer.
De hade en teori att man kan hejda prostatacancern om man dricker grönt te.
Okej, grönt te lär vara nyttigt, men orsaken till att svenska, finländska och norska män ligger i världstoppen gällande cancer i prostatan beror med all säkerhet på någonting helt annat.
SvD hade intervjuat Robert Aschberg som just nu gör sin långa marsch för att samla in pengar som ska öronmärkas till Cancerfondens prostataavdelning (om de nu har en sådan).
Robert sade nåt i stil med "Grönt te? Ja, här i Norrland dricker de mest kaffe och här uppe är det många som drabbas av prostatacancer".
Vännen Thomas Possling delgav mig sin teori för sådär en tio år sedan.
Orsaken till att männen här i kalla Norden drabbas är på grund av att vi använder stolsvärme i våra bilar.
Alltså, stolsvärmen drivs av bilens elsystem. Då skapas ett magnetfält. Det lär ju knappast vara nyttigt att släppa ner klockspelet mitt i magnetfältet!
Att det är kallare i Norrland och dessutom längre avstånd vilket gör att killarna där uppe utsätter sig för mer magnetism än vi söderöver förklarar varför norrlänningar oftare får prostatacancer än sydstatare.
Vad tror du?

Tidningsrubriker

Fick ett mail från Thomas Possling, www.possling.blogspot.com, med några roliga rubriker ur dagspress.
Jag tyckte att han skulle lägga ut dem på sin blogg, men han svarade att han inte är särskilt aktiv just nu, så det var okej att jag delgav mina läsare roligheterna.
Varsågoda, här kommer de:
> Sydsvenska Dagbladet:
> Våldtäktsman dömd till 2 år i Eslöv
> (Fy för att tillbringa 2 år i Eslöv!)
>
> 21-åringen anhölls misstänkt för grov stöld av åklagare.
> (Åklagare är hett eftertraktade på Svarta börsen har jag hört!)
>
> Nordvästra Skånes Tidningar:
> Mannen dog medan kvinnan avled.
> (Och skillnaden är...?!)
>
> Örebrokuriren:
> Gynekolog hittade knarkgömma.
> (Var undrar man genast?!)
>
> Svenska Dagbladet:
> Färre gökar i södra Sverige.
> (Vilket låter märkligt med tanke på hur många barn som fötts hittills i år!)
>
> Ingen av de omkomna hade livshotande skador
> (Istället dog de av...??)
>
> Upsala Nya Tidning:
> Högsta Domstolen prövar manlig omskärelse.
> (Tur att man inte är anställd där...)
>
> Bergslagsposten:
> Inga spår efter skidåkare.
> (Han måste ha flugit fram)
>
> Huset som brann ned till grunden blev totalförstört.
> (Nähä...?)
>
> Ölandsbladet:
> Mindre poliser till Borgholm.
> (Vad är maxlängden?)
>
> Helsingborgs Dagblad:
> Vi skriver alt dåligare.
> (Det jör vi vel inte!)
>
> Dagens Nyheter:
> Audis dieselversion av A8 imponerar med sin låga bensinförbrukning.
> (Inte undra på!!)
>
> Expressen:
> Svältdöd blir vardagsmat.
> (Vad blir då festmat?)
>
> Dagen:
> Lam pojke bortsprungen.
> (Hur lam var han sa du?)
>
> Aftonbladet:
> Arbetslösa har rätt till dagisplats.
> (Då är de ju åtminstone sysselsatta!)
>
> Polisen grep torsk i fiskhamnen.
> (Var hittar man annars torsk?)
>
> Storgråtande bedyrade den 30-åriga porrstjärnan sin oskuld.
> (Yeah right!)
>
> Östersundsposten:
> Krockade med älg på motorcykel.
> (Åker älgar motorcykel...?)
>
>
> Metro:
> Yrkesmördare misstänkt för mord.
> (Vadå, han gjorde ju bara sitt jobb!!)
>
> Tre greps för våldtäkt på Finlandsfärja.
> (Hur stor är sannolikheten att det finns TRE män som tänder på Finlandsfärjor??)

Flygsäkerhet

Läste i kvällstidningen om ett gäng "fotbollssupportrar" som gått bärsärkagång ombord på Malmö Aviations flight från Malmö till Bromma.
Malmö Aviation överväger att portförbjuda de sju som polisen tog hand om på sina flygplan.
Själv så tycker jag att Malmö Aviation ska vidarebefordra listan på dessa huliganer till samtliga flygbolag. Sällskap av den sorten vill i varje fall jag undvika på flyget.
Resan till och från Berlin i helgen gick dock bra, förutom en liten retfull detalj.
Jag reste med ryggsäck, men i Tyskland frestas man över billiga livsmedel så det blev lite shopping.
Knölade ner en bag-in-boxvinare, en flaska mousserande och lite brun rom i ryggan. Dessutom köpte jag fullkornsbröd och leberwurst.
Vid incheckningen luggades jag på 10 Euro då incheckat bagage kostar extra med Germanwings. Jag hade väl förträngt det, då det var ett par månader sedan jag bokade biljetten, men det kändes snöpligt.
Rågbrödsmackan med leberwurst jag tog till frukost i morse smakade i varje fall förträffligt, så det får väl vara värt de tio Euro jag torskade...

Måste malla mig lite

Hittade denna recension av min senaste bok på nätet och kopierade in den till bloggen.

Jag har läst boken Min Story av Fahid Darwich och Lasse Jansson. Boken är utgiven av Kalla Kulor förlag och har funnits i handeln sedan 19/9.

På bokens första sida står att läsa om Fahid som redan som femåring bestämde sig för att bli dörrvakt. Det tyder på att den unge Fahid redan då var målmedveten och inte minst mogen för sin ålder. Hur många syrianska femåringar vet överhuvudtaget vad en dörrvakt är?

Bokens första kapitel handlar om Fahids uppväxt i Syrien och om hur familjen senare kom att hamna i Sverige. Någon direkt ingående skildring av Fahids ungdomsår får inte läsaren. Faddes första barndomsminnen fram tills han börjar arbeta inom det nobla vaktyrket ägnas cirka 25 av bokes 119 sidor. Det är nog ett klokt val av författarna, för bokens potentiella läsare är sannolikt inte speciellt intresserade av annat än det mer aktuella – det som har med Stureplan att göra.

De flesta kapitlen börjar med ett antal kursiverade rader med spökskrivarens tankar och reflektioner kring det kommande kapitlet. Därpå följer ett antal sidor brödtext, med Faddes ord, nedskrivna av medförfattaren Lars Jansson.

Läsaren bjuds med på en resa av dekadens, krograsism och allmänt svineri. En dörr till en värld, för de flesta av oss annars stängd gläntas och vi får ömsom förfasas ömsom förundras över hur det gått/går till på Stockholms fashionablaste nattetablissemang .

Fadde berättar bland annat om ett tillfälle då han var gästvakt i Norrköping och kontaktades av en ung man som erbjöd Fadde att få knulla med hans tjej i utbyte mot att Norrköpingskillen helgen därpå skulle bli insläppt på Spybar.

Fadde nappade på erbjudandet. Killen väntade i foajén till hotellet medan Fadde hade lite kul med tjejen. När de kom ned igen vädjade killen: - Glöm inte mig nu. Fadde höll sitt löfte och lät Norrköpingskillen in på The Spy Bar påföljande helg.

Fadde berättar också om det florerande krogknarket, men lite till min besvikelse utan att namedroppa någon. Namedroppar gör Fadde däremot när han berättar om vilka nationella och internationella kändisar som var flitiga besökare på The Spy Bar under hans tid som vaktchef.

Så kommer vändningen i boken. Fadde hamnar i onåd hos sina chefer och byter sida. Fadde går ut i media och berättar om bland annat krogarnas diskriminering av färgade och ”Svenssons”. Det tar hus i helvete och Fadde är rökt i branschen.

Samtidigt som detta sker är Fadde ihop med Linda Rosing. Parets stormiga relation får vi också följa i boken. Fadde menar att det i mångt och mycket är illasinnade ”vänner” och media som förstört deras förhållande.

Jag ger Min Story 3 av 5 plus. Boken är lättläst och blir inte långtråkig. Det är en lagom tjock publikation, som man läser ut på ett par tre timmar. Passar åtminstone mig perfekt.
På det första bladet i min bok skrev medförfattaren ”Kul att du kom på releasen vi ses igen”. Att vi ses igen hoppas jag också åtminstone i böckernas värld, för Lasse Jansson är språkbegåvning jag gärna läser mer av

Du som vill följa denna blogg kan gå vidare här: http://lasvart-mange.blogspot.com

Berlin rules

Alltså, min favoritstad i världen har alltid något nytt att visa.
Mailade Aftonbladets krönikör Ronnie Sandahl för att få lite tips om hur jag enklast tar mig till Spree Park som han beskrev i sin senaste krönika.
Lite overkill, då jag hittade en hel del matnyttigt via Google efter att jag mailat honom. I och med att vi höjde honom till skyarna i boken jag och Fadde Darwich skrev så tror jag att han kommer att svara, men det krisar inte om han låter bli.
Spree Park är något så pass ovanligt som ett stängt nöjesfält.
Mossan och spindelnäten lär frodas och nöjesfältets historia, som för övrigt ligger i forna DDR, är rena spänningsromanen.
Nöjesfältet ligger i Treptower Park, nära Köpenick som blev känd då en bedragare lurade av borgmästaren hela stadskassan.
Parken lär även ha ett antal monument från Sovjettiden, så jag lär nog plåta febrilt.
I höst är det 20 år sedan Berlinmuren föll. Jag har massor med bilder i mitt arkiv, sparade i mappen som jag döpt till Ostalgi, så även om jag inte gör något knäck på tivolit (vilket jag faktiskt tror att jag kan få avsättning för) så blir det monumentala bilder:-)
Och kanske en picknick om vädret tillåter.

Här har ni mig, igen.

Snodde listan hos Bitte som i sin tur har snott den hos Blondinbella:-)

Hur många gånger har du varit kär? Många gånger.

Favoritgodis: Peps mintkulor.

Coolaste stad du har besökt: Berlin. Den stan slår Toronto, Miami, Riga etc...

Action eller Skräck? Action i så fall. Kollar dock helst på humor.

Vill bli när du var liten: President eller polis.

När fick du din första kyss: Förmodligen av mamma när jag föddes. Annars var det nog den jag fick av min första tjej Karin i mellanstadiet.

Hur var du i mellanstadiet/högstadiet? Kaxig och busig. Något av en fixare. I fjortonårsåldern var det jag som höll alla som kunde betala med mellanöl. Det är väl preskriberat nu...

Vad är du beroende av? Cig. Snus när jag flyger.

Dagens roligaste händelse: Att Roger tittade upp och förärade mig en gratängform som invigdes i afton.

Dagens tråkigaste händelse: När jag kollade helgens väder i Berlin, dit jag ska med Hägge. Regn och åska.

Dagens humör: Måndagstrist. Ett par måste-samtal med tröga betalare samt ett årsmöte i OK som krävde vissa förberedelser.

Vilka tv-program följer du? Följde Varuhuset, Goda grannar och Rederiet. Samt den allra bästa - Matador. Nu blir det mest nyheterna och sporten.

Vad gillar du mest med dig själv? Jag är oftast glad och gillar min omgivning samt kan vara tuff när jag blir illa behandlad.

Vad gillar du minst? Att jag kanske kan vara för tuff ibland.

Vad är det roligaste du vet? Att resa och träffa intressanta människor.

Har du något motto? Att alltid vara ödmjuk min uppgift och att aldrig glömma mitt ursprung.

Hemlig hobby? Nakenboule:-) Men har inte praktiserat den ännu.

Något vi inte vet om dig? Massor!

Vad ångrar du? Nu senast, att jag inte köpte en Toronto-tröja i Toronto.

Vad önskar du? En plånbok som aldrig kan bli tom:-)

Vad klarar du inte dig utan? Syre.

Vad gör du helst en vardag? Skriver en välbetald krönika som höjs till skyarna och går ut för att lata mig i solen.

Vad gör du helst en lördagskväll? Äta gott, dricka gott, umgås med goda vänner eller mysa lite.

Vad har du mest av i din garderob? T-Shirts.

Drömjobb? Mediakonsult i resebranschen där jag kan få resa till världens alla hörn i sällskap med mina journalistkompisar och få furstligt betalt för det.

Fysiskt slut

Käkade med några av grabbarna i går.
Eric kom med förslaget att vi skulle knalla en bit i dag, första maj och allt.
Han tyckte att vi skulle gå från Trosa till Tullgarn, en sträcka på 18 kilometer.
Det lät ganska lagom tyckte jag och lovade att haka på.
Förberedde ryggan med en fikatermos, fyra mackor samt 1,5 liter vatten innan vi möttes upp vid elvatiden på förmiddagen.
Vad jag inte räknat med var att största delen av vandringen handlade om obändig terräng, vilken inkluderade bergsbestigning, hopp över bäckar, klättring över elstängsel och annat trevligt.
Promenaden tog fem timmar och 40 minuter totalt. Då hade vi totalt rastat i 40 minuter.
OK, det var en vacker väg med mycket havsutsikt, men gissa att jag kände mig stel i hela kroppen när jag steg ur bilen efter en timmes färd hemåt.
Ska bli intressant och se hur träningsvärken slår till i morgon.
Eller om man har gått ner lite i vikt:-)
Men det var länge sedan jag kände av denna totala fysiska trötthet som jag har nu.