Överraskad

Min polare Kenneth, mannen som fick mig att börja motionera, ringde i förrgår.
Han ville ta en motionsrunda, men då jag just kommit in efter en sväng tackade jag nej men föreslog lördag som en lämplig dag att knalla en sväng. Så blev det också.
Kenneth ville gå till Gömmaren, en liten källsjö som ligger en knapp timmes promenad hemifrån. Jag kinkade lite. En timme och sen ska man tillbaka också, men Kenneth stod på sig så vi gick till Gömmaren.
Väl framme stannade vi vid en raststuga och gjorde upp eld. Sen visade sig Kenneths ryggsäck vara ungefär lika innehållsrik som Bamses polare Skalmans sköldpaddsskal.
Han plockade först fram varsin öl. Gott som fan efter promenaden. Därefter vankades det Irish Coffee gjord på spraygrädde, kaffe, farin och Talisker.
Jag påpekade att Talisker är lite för fin att göra Irish Coffee på, så vi gick över till att dricka Taliskern ren, med kaffe som tillbehör.
När brasan blivit glöd plockade Kenneth fram grillkorv så vi grillade och njöt den vackra utsikten över sjön.
När mörkret började komma gick vi genom skogen till den badplats jag minns från barnaåren. Där mötte vår kompis Bengan som skjutsade oss till Huddinge Centrum.
Vi satt ett par timmar på O´Learys där jag bjöd Kenneth på ett par Zlatopramen som tack för en väldigt mysig utflykt.
Vete fan när jag grillade korv i skogen senast! Eh, jo, i dag var det ju:-)

En liten fräckis

som jag hittade på Tjuvlyssnat.se:
Två kvinnliga alkisar ~40 sitter och pratar om sex.
Kvinna 1: Min man vill ju inte ha sex!
Kvinna 2: Vad gör du då?
Kvinna 1: Jag använder en gurka istället och nästa dag får han den på sin macka, lite fitta ska han ju ha!
Kvinna 2 och folk omkring börjar gapskratta.

20 månader för mord.

Såg i bladet att kidsen som mördade 16-åriga Tess fick ett mycket lindrigt straff.
Tyvärr så är det ganska vanligt när unga människor begår svåra brott.
För 15 år sedan trängde ett mindre ungdomsgäng sig in hos min kompis pappa, som bodde ensligt i en liten stuga som han hyrde billigt. Ungdjävlarna band och misshandlade honom och stack iväg med några hundralappar som byte.
Vi bestämde oss för att ungarna inte skulle få komma undan. Gubben kunde ju faktiskt ha dött av deras tilltag.
Vi spred ryktet om vad som hänt och ett par veckor senare hade vi namnet på en av ligisterna. Efter korsförhör hade vi namn och adress på alla fyra. Då gick vi till polisen med våra kunskaper och ungdjävlarna plockades in. Till slut blev det rättegång.
När domaren såg att vi som stödde målsägaren var många fler än kidsens polare bestämde han att det skulle bli lyckta dörrar. Jag ställde snabbt frågan om varför. Domaren svarade att ungdomarnas låga ålder hade betydelse.
Väl utanför blev diskussionen ganska aggressiv. Låg ålder? Jovisst, men deras gärning var inte mindre ogjord för det.
Okej, en av killarna i gänget hade haft en riktigt taskig uppväxt. Jag kände mycket väl till pappan och visste att hans son inte hade haft det för lätt, men nu hade han gett sig på fel kille.
Kidsen fick några månader var. Men nästa gång jag mötte pappan nere i centrum spände jag onda ögat i honom och jag tror att han blev lite psykad. Det dröjde inte länge förrän han flyttade från kommunen och tog sonen med sig.
Tyvärr flyttade polarens pappa också. Han vågade inte bo kvar i huset efter vad som hänt.
Kidsen som dömdes för mordet på Tess fick alltså 20 månader. Tess föräldrar fick livstid. Jag hoppas att deras forna polare överger dem så de tvingas att skapa sin framtid på annan plats. Det kan ju faktiskt vara en vändpunkt i livet även om det är onödigt tidigt att hitta vändpunkter redan vid 18 års ålder...

Flyg bekvämt med Ryanair

Gjorde ett nedslag i Rhendalen i helgen.
Vid de tillfällen jag besökt denna vackra del av Tyskland tidigare har jag flugit med Germanwings till Köln och bokat boende i Bonn. Med Bonn som "Base Camp" finns det massor av vackra samt kulinariska upplevelser att få.
Denna gång var målet lite mer söderut. Jag hann kolla in två städer, Speyer och Mainz. Därför blev det Ryanair till Frankfurt/Hahn.
Noterade direkt vid embarkering att det fanns två trappor att välja på. Valde direkt den bakre, då de flesta trängdes vid den främre trappan. På så vis fick jag en plats vid gången längst bak. En kille satt redan vid fönstret och nästa passagerare som gjorde anspråk på vår stolsrad fick vackert sätta sig i mitten. Med väska och allt!
När det var dags att flyga hem körde jag samma taktik, men utvecklade den lite.
Jag såg till att vara hyfsat snabb i kön till ombordstigningen. Tog bakvägen och satte mig på samma plats (fast i nytt plan) som sist. De övriga två stolarna var lediga, så varje gång det kom någon ny passagerare skärpte jag upp min "böse blick" och såg sur ut. Resultatet: Jag slapp sällskap, så när vi var i luften fällde jag upp armstöden, tog av mig skorna och säkerhetsbältet, la mig raklång med jackan som kudde och zzzzzzov mig till Skavsta.
Snacka om businessclass, trots att det var längst bak:-)
Då jag nu har förtäljt alla bloggissar om mitt beteende på flyget så vet ni att både Speyer och Mainz är två trevliga städer som kräver mer än en helg. Ta en stad per weekend så blir det mera soft...

Recension

Nu har jag läst Christian Holms debutroman.
Boken heter I Odens skugga och handlar om en serie mord i idyllen Oxie utanför Malmö.
Språkligt finns det en del att kritisera. Holm borde anlitat en redaktör innan han gav ut sitt första alster, men om man har överseende med de ganska många språkmissarna så får man några timmars underhållning. Holm har lyckats att skapa en spänningsroman av klass.
Boken beskriver polisens spaningsarbete efter mördaren på ett mycket trovärdigt sätt. Jag antar att han gjort research hos Malmöpolisen. Likaså får man en hel del intressant information om asatron. Jag brukar inte gilla deckare som fylls med fakta om läkares vardag, hypnositörer etcetera, men i detta fall är Holms kunskaper om asatron intressant och ger mer tyngd åt manuskriptet.
Förordet, som innehåller en del statistik om kvinnomisshandel, borde dock lagts som efterord. Ett förord ska, enligt min åsikt, förklara författarens egna tankar och avsikter kring sitt alster.
Att en av bokens huvudpersoner träffar sin livskamrat på en finlandsfärja 18 år innan det omnämnda fartyget sjösattes är inget som läsaren far illa av, men just sådant vittnar om att I Odens skugga har varit ett hobbyprojekt.
Inget ont i det. Boken är läsvärd och jag är övertygad om att mina Malmöbaserade bloggläsare kommer att känna igen många platser där handlingen utspelas.
Jag tycker, helt spontant, att Christian Holm borde gå igenom manuset en sista vända, rätta misstagen och sedan låta trycka en pappersupplaga för att få ut boken på biblioteken.
För närvarande finns boken att köpa som pdf på nätet. www.vulkan.se. Den kostar 65 kronor och då går 25 kronor till Malmö Stadsmission.

Debut-författare hjälper Stadsmissionen

Somliga är mer än ideella.
Min polare Christian Holm i Malmö har skrivit sin debutroman.
I stället för att ge ut den i handeln där den kan rendera inkomster har han valt att samarbeta med Malmö Stadsmission. Boken finns upplagd på www.vulkan.se, titeln är "I odens Skugga". Den vinst eventuell försäljning kommer generera går oavkortat till Malmö Stadsmission. Den säljs som e-book för 65:- och då går 25:- direkt till Stadsmissionen, resten är kostnader som Vulkan tar ut.
Jag ska läsa den under veckan. Den handlar om ett antal brutala mord i den idylliska Malmöförorten Oxie, där även Christian har sina bopålar.
Rätt gjort, Christian. Man ska hålla handlingen så nära sig själv och sina läsare som möjligt.
Återkommer med recension när jag läst klart.

Snusk-Tito

Såg i tidningen att Tito Beltran begärt resning.
Var det inte just för att han fick "resning" som han dömdes till fängelse?

Utlovade recensioner

Jodå, Mari Jungsteds senaste var rätt så okej. Som vanligt mycket Gotland. I just detta fall ganska Ingmar Bergman-fixerad. Några drabbas av ond bråd död, men de duktiga poliserna löser fallet, som vanligt.
Jan Guillous nya var ännu bättre. Förmodligen beror det på att jag själv jobbar i samma bransch. Boken handlar mycket om IB-affären vilken jag är något för ung för att vara helt insatt i. Däremot minns jag Rekord-Magazinet i tv mycket väl. Guillou berättar utan omsvep om hur programmet lades upp, om hur han var tveksam till att Göran Skytte skulle var med och om hur programmet lades ner på grund av att Barnjournalen behövde tv-pengarna bättre. Man riktigt känner Guillous harm över detta.
Det var också kul att få reda på hur romanhjälten Hamilton kom till. Bokens handling slutar med att Guillou startar Piratförlaget tillsammans med sin livskamrat. Bokens releaseparty hölls passande nog när Piratförlaget fyllde tio!

Frysen

Så där ja. Nu är det levererat till tidningen. Är dock lite orolig för att ett par av mina fasta uppdragsgivare fått tomt i kassan och därför inte kan beställa fler knäck av mig i år.
Håller på att leta upp nya tänkbara tidningar. Men man ska ju gilla det man skriver om också.
Idag testade jag en ny variant på att rädda min gräslök som jag har på balkongen.
Vartannat år ungefär så dör den under vintern och jag får så ny. Nu testar jag med att klippa ner all gräslök och fryser in den. Slet bort de gula stråna och vattnade den en sista gång före vintern.
Nu har jag i varje fall gräslök så jag klarar mig till midsommar och skulle årets gräslök dö i vinter så hinner ju den jag sår i vår att komma upp till midsommar.

Jobb och fotbollstankar

Ambassadveckan var trevlig, men nu får man landa i vardagen igen.
Håller på med ett reportage om stambyte och räknar med att ha det klart på torsdag.
Därefter ska jag skriva tre reserelaterade snuttar åt en branschtidning. Alla tre smågrejorna kommer att handla om Finland.
Såg i DN i morse att sportkrönikören tyckte att Svennis och Pia Sundhage borde bli nya förbundskaptener för fotbollslandslaget. Ett mycket intressant förslag, men tyvärr så är väl de styrande inom herrfotbollen alldeles för inskränkta för att kunna tänka sig en kvinna på en så pass framskjuten position. Svennis kunskaper är ju väldokumenterade och Sundhage har gjort ett bra jobb med USA: s damlag. De borde kunna skapa framgång för de blågula gubbarna.

Ambassadveckan

Så här på hösten brukar många ambassader ordna olika tillställningar med avsikt att sätta det egna landet i fokus. I bland haglar inbjudningarna i mailboxen.
I morgon har Ungern en tillställning, men jag stannar hemma.
På tisdag är det Lettlands tur. Temat är affärer och ekonomi. Då jag fått ett fotojobb, ska plåta åt Etablering Utomlands samt åt ambassaden, så åker jag dit och kommer att stanna på minglet efteråt.
På onsdag har Finland ett ambassadparty med turismen i fokus. Jodå, jag lär infinna mig. Man kanske får lite heta nyheter. På torsdag har jag ett möte på kvällen, men räknar kallt med att hinna in till Polska ambassaden under eftermiddagen för att se vad de har att visa. Hektiskt värre!

Blöt bokmal

Tog en prommis till biblioteket i dag. Såg att det regnade, så jag tryckte en keps på huvudet som skydd.
När jag gått några hundra meter kom spöregnet. Fällde upp paraplyet som alltid finns till hands i ryggan och knallade vidare. Blev dyblöt på vaderna och fötterna.
Väl framme hittade jag Mari Jungsteds senaste som enveckaslån. Tog den och frågade samtidigt om Guillous senaste kommit. Jag stod på väntelista. Fick besked att boken kommit så jag tog med mig den också. Nu har jag en vecka på mig att läsa Jungsteds bok och två veckor att hinna med Guillou. Men det ska väl fixa sig.
Återkommer med recensioner.

Bokblogg

Jag läser ganska mycket. Mest böcker. Skriver även en del sådana emellanåt...
Men det är alltid roligast att läsa en bok som någon annan skrivit. Oftast blir det en kul upplevelse, men emellanåt blir det bara trist.
Exempelvis Lars Keplers, pseudonymen makarna Ahndorils thriller Hypnositören. Jag såg fram mot att njuta av den bok som var så pass hajpad och såld till så pass många länder så jag trodde i min enfald att den skulle vara bra. Det är den inte. Jag blev besviken. Hypnositören är en ganska medioker deckare som fyllts med fakta om hur polisen jobbar, om hur en läkare jobbar och framför allt - om hur en hypnositör jobbar.
Om jag hade velat ta reda på fakta om polisarbete eller hypnositörer hade jag köpt en bok om det ämnet i stället för att traggla mig igenom en ganska medioker deckare som borde vara hälften så tjock som den blev efter författarparets lämning till förlaget.
Jan Guillou är en författare jag gillat. Men efter att han låtit Hamilton återuppstå i boken Madame Terror sviker han sina läsare. Madame Terror är illa skriven och känns mest som att Guillou vill suga ut det sista ur sin populära romanhjälte. Guillou vill förmodligen tjäna några nya miljoner med så lite arbete som möjligt.
En som gjort precis tvärtom är Henning Mankell. Tio år efter att hans senaste roman med Kurt Wallander i huvudrollen släpptes kommer en ny bok. Den absolut sista i serien. Mankell har blandat friskt. Han har tittat tillbaka i sina äldre romaner och låter Wallander minnas sitt liv samtidigt som hans nya äventyr framskrider.
Nya Mankell-romanen rekommenderas. Jag ska inom kort läsa Guillous självbiografi, Ordets makt och vanmakt. Det påstås att det är hans bästa bok någonsin, då den handlar om hans favoritämne - sig själv!