Golfveckan

Att golfare är ett släkte för sig visste jag innan jag åkte på golfresa till Tunisien.
Vi började i Tunis. Golfgänget körde med tidig uppstigning för att komma ut på banan.
Själv käkade jag en halvsen Petit Dèjeuner innan chaffisen plockade upp mig och körde mig till banan för en timmes fotosession innan gänget kört sina 18 hål.
Träffade en tjej från Slovenien som till och med hade en sämre sving än jag:-)
Hennes kille fungerade som hennes Pro, men det hade nog varit bättre om hon hyrt en av banans anställda instruktörer i stället...
Efter två dagar i Tunis bar det av till Tabarka, nära den nordliga gränsen till Algeriet.
Golf Tabarka aspirerar till utmärkelsen ”den vackraste golfbana LJ Media sett”. Läckert är bara förnamnet. Banan har tre hål som ligger vid kanter av Medelhavet. Desssutom fanns det en svensk golfvärd som hette Lars samt ett svenskt Pro som hette Lennart.
Golfproffset Lennart körde runt mig på banan i en club car och förklarade de 18 hålens olika egenskaper. Killen hade haft noll i handicap, men då han jobbat som Pro (eller instruktör som vi icke-golfare säger) i elva år hade hans hcp ökat till fem.
-Jag har inte den tiden som krävs att hålla mitt hcp på scratch. Då måste man delta i en del tävlingar och så, förklarade Lennart.
De båda svenskarna gjorde oss sällskap även på hotellet ända tills vi fortsatte till Hammamet.
Mitt resesällskap har stigit upp med tuppen varje dag. Minst en 18-hålsrunda har det blivit. En av killarna har gjort en gimmick av att han enbart spelar med gamla träklubbor. Den yngsta klubban är 80 år! I morgon (eller idag som det blir när detta inlägg finns på bloggen) ska jag plåta honom i hans äkta St. Andrews-outfit med gammelklubborna.
Men innan det blir dags för fotosession har jag en tid bokad på Driving Rangen. Då ska jag skaffa mig träningsvärk i muskler man inte visste att man hade.
Golfare är ett släkte för sig och vem vet, man kanske skulle ansluta till sällskapet.
Det försöker i varje fall alla mina nyfunna golfpolare övertala mig till.
Vi får se hur min sving är i morgon. Det kanske ger mersmak!

Folktomt Arlanda

Drog till Tunisien i afton. Nyss framme på hotellet kopplar jag av med detta blogginlägg. Här är det just nu 16 plusgrader samt duggregn.
Det är andra gången jag upplever regn i Tunisien. Första gången var det en störtskur i Sahara!!!
När jag kom till Arlanda vid 21.30-tiden ekade det på grund av alla öppna ytor. Askmolnets förbannelse har tydligen inte släppt sitt grepp om skraja myndigheter samt skrämda resenärer. Såg en rapport att Sturup i Malmö var stängd medan Kastrup var öppen. Det är bara 20 kilometer mellan de båda flygplatserna, så var finns logiken?
Under kvällen avgick endast fyra flighter från terminal fem. Vår flight till Tunis var sist av dem alla. Vi lyfte 23.25.
Det mesta var stängt. Inte en Pressbyråkiosk i sikte. Men taxfree och några barer hade öppet så reskamraten Bobbi hade vänligheten att bjuda på en öl innan vi bordade Nouvelair / Karthago Airlines Airbus.
Det ska bli kul att upptäcka Tunisien med ett gäng golfare.
Undrar om mina fördomar om de människor som idkar pensionärsbandy kommer att besannas:-)
Ni som gillar golf kan se fram mot ett reportage från min penna och delvis från min kamera i en av de mera glassiga golftidningarna.

Mariefreds eldsjälar

Besökte Världsbokdagen i Mariefred i dag.
Hade vissa förhoppningar att min förläggare skulle fixa lite Fadde-böcker att sälja, men icke.
Vad hans totala tystnad beror på har jag inte en susning om. Mailade till och med Robert Aschberg, delägare i förlaget, i onsdags för att få lite koll på varför inget händer.
Robban svarade inte heller. Har förlaget konkat månne?
Nåväl, vännen Bitte hämtade vid Läggesta Station, trots sin feber och typ tio Alvedon i kroppen. Jag fick ett bord att sälja vid. Hade med mig ett gäng ex av Scoopet, min näst senaste bok.
Att sälja olästa böcker i konkurrens med folk som sålde begagnat för en tia styck var väl inte det smartaste. Men kul var det och trevligt sällskap hade jag. Nästan hela tiden. Kusin Peter med sambo dök upp och förärade mig en nästan ny trådlös telefon. Perfekt att ha som reservare om min nuvarande skulle paja. En dryg timme innan eventet var över började folk packa ihop. När jag stod ensam gav jag upp. Stoppade ner böckerna i ryggan och tog en sväng till korvmojen för en tunnbrödsrulle med räksallad. En delikatess jag sällan unnar mig.
Hjälpte sedan gänget att bära marknadsborden till förrådet innan Bitte skjutsade mig till Läggesta. Kände mig rätt så slut efter att ha haft ståplats i nästan fem timmar och därefter släpat marknadsbord, men jag håller mig envist vaken då flyget i morgon är kraftigt senarelagt.
Vi lyfter 23.25 och landar fyra timmar senare. Söndag förmiddags program är planerad för en golfrunda och eftermiddagen för en sightseeing. Jag kommer att föreslå sovmorgon, skippa sightseeingen och köra golfen på eftermiddagen i stället.
Inte för att jag golfar, men det kan ju bli balla bilder. Sidi bou Said har jag sett förut.
Nu lär det förmodligen inte bli så mycket bloggat på ett tag (om jag inte får fri wi-fi på hotellen) men vi hörs när jag är tillbaka i kalla Norden.
Men eldsjälarna i Mariefred fixade ett bra event, tycker jag, trots att jag är mer än lovligt trött just nu. Ska zzzzova länge i morgon. Vid 12.00 har fritidskommitén korvgrillning och kaffe i parken nedanför min boning. Det kan ju bli lagom som frukost...

Rent hus (eller åtminstone kök)

I dag har diskmaskinen gått varm.
Efter sex fyllda maskiner var allt husgeråd rent, även den glasskål som sprack i disken. Allt är på sin plats i köksskåpet samt i lådorna.
Glasskålen förpassades i glasigloon. Dessutom kastade jag en del metallsopor som hantverkarna lämnat, drog iväg plastförpackningar samt slängde returpapper.
Sen torkade jag fönsterbrädan, skrubbade kylskåpet på utsidan samt torkade golven i kök och badrum. Härnäst, när det nu blir, ska jag till IKEA för att köpa ett set plastbunkar, en ny måttsats, en tratt, en diskborste och en diskpropp. De grejorna har blivit för sunkiga under stambytet och måste bytas ut mot nya.
Medan diskmaskinen gjorde sitt jobb och jag fick en stund över i städjobbet ringde jag redaktörerna.
Gjorde upp om ett par reseknäck med en av dem. Den andre berättade att han hade köpstopp till augusti. Då brände jag en cd med bilder samt en text som jag hade skickat honom på spek.Jag omarbetade texten så att den skulle passa den förstnämnda redaktörens tidning. Kuvertet postas när jag drar iväg till mässan. Fick även ett mail med ett artigt nej från Bilsport på ett förslag jag lade i går. Den grejen bollade jag vidare och det ser ut som att jag kan göra det knäcket i en annan publikation.
Har jagat min bokförlägagre i flera veckor. Snubben har gått under jorden och svarar inte på mail eller i telefon.
På fredag ska jag stå i mitt, för mina egna pengar, hyrda marknadsstånd och sälja Faddeböcker, men jag har inga att sälja. Förläggaren går inte att få tag på.
Därför kommer jag att ta med den skvätt av min näst senaste bok, Scoopet och sälja den. Kanske till och med plocka lite begagnade böcker ur hyllan. Såna i tiokronorsklassen. Bättre än ingenting. Tågbiljetten är ju redan betald, så varför stanna hemma och förlora den investeringen på grund av en förläggare som håller sig undan...
I morgon blir det ett besök på mässan. Räknar med att träffa Börje Salming och snacka lite hockey över ett glas vin som han importerar. Han har alltid nya viner på gång så det ska bli spännande. Innan jag går in på mässområdet räknar jag med en kaffe på ett tidningsförlag jag jobbar med som har kontor alldeles intill.
Gällande bristen på Faddeböcker får jag nog ringa Robert Aschberg i morgon.
Han är ju delägare i förlaget. Man får hoppas att det ordnar sig.

Inlägg 400 sedan start

Detta inlägg är nummer 400 sedan bloggen drogs igång den 10/10 2007. Då har jag inte räknat med resebloggen där det finns 45 inlägg sedan början av 2010.
När jag kollade upp startdatum genom att leta mig bakåt såg jag att min skitmobil bara är ett år gammal. Fick ut mobilen den 18/4 2009.
I dag har det hänt en hel del. Både bra och mindre bra.
Dagen började med att jag ringde stuntmannen Johan Thorén. Han har ett par skojiga fordon i garaget som jag tänker skriva om i minst två olika tidningar. Johan okejade mina idéer och så också den ena tidningen. Den andra vill dra mitt förslag på ett möte i nästa vecka. Okej då. Gör så. Vi hörs, avslutade jag samtalet.
Sen ringde jag runt för att kolla av gamla förslag hos andra tidningar utan att få tag i rätt folk. Men de ska inte tro att jag ger mig. Rätt som det är svarar de i telefonen och då blir det ja eller nej. Huvudsaken är ju att man får besked och kan gå vidare med nya grejor.
Sen var det dags att fixa lite med internetbanken. Skatt skulle betalas. Traktamente skulle tas ut och så skulle jag se till att föra över ett par lax till privatkontot som jag skulle ta ut på Bankomaten.
När jag checkade kontot såg jag att det fanns några lax mer än vad jag räknat med på privatkontot. Kollade upp varför och såg noteringen ARV på insättningen.
Vad i helsefyr! De enda två personer jag kan ärva är mina föräldrar och såvitt jag visste var de friska och krya. Något arv från dem är inget jag ser fram mot. Dessutom brukar man inte få ett arv utan en bouppteckning som tar ganska lång tid. Men jag hoppas att det tar lång tid innan det problemet blir aktuellt för min del. Jag vill gärna ha mamma och pappa i livet så länge som möjligt!
Det visade sig att ARV var en förkortning av ordet arvode. Ett styrelsearvode hade betalats ut utan min vetskap. Alltid kul med lite pengar man inte räknat med.
Tog en prommis till föräldrarna för en eftermiddagsfika. Lämnade deklarationen på vägen. Ringde även en redaktör som förklarade sig inte vara nöjd med mitt näst senaste alster. Jag bad honom maila vad som var fel så fixar jag till det. Nöjda uppdragsgivare är A och O.
Väl hemma hos päronen noterade jag att de var lika alerta som vanligt. Jag berättade historien om ARV, så vi fick ett gott gARV tillsammans:-)
På hemvägen ringde jag en redaktör som haft köpstopp ett tag. Han bad mig ringa i morgon förmiddag. Det kan vara ett gott tecken för framtida frilansjobb.
Väl hemma såg jag att diskmaskinen var inkopplad. Glatt gnolande torkade jag av dammet från popcornmaskinen och ställde in den i skåpet under diskbänken. Fortsatte med att stuva in plastkassar, tvättmedel, diskmedel och annat som ockuperat balkongen i snart tio veckor. Därefter fyllde jag diskmaskinen till bristningsgränsen, la in en disktablett och körde igång underverket.
Den. Funkade. Inte.
Maskinen gick runt, men det kom inget vatten. Provade att vrida på kranen som kopplats till disksystemet och startade på nytt. Ingen skillnad. Provade några gånger till med olika varianter. Inget resultat.
Senare på kvällen gick jag ut och åt på den lokala syltan Flott-Otto med några polare. En av dem, Tore, jobbar med hydraulik. Han är till och med ingenjör i ämnet. Jag beskrev problemet för honom och fick veta att det kunde bero på vad som helst. Gammal maskin som torkat ut, backventiler som slutat funka och så vidare.
Kollade även med Raffe som bor i vår förening och har diskmaskin. Hans maskin hade funkat efter stambytet, men den var ganska ny när han fick den inkopplad.
När jag kom hem drog jag fram maskinen och kände efter kopplingen i själva maskinen. När jag noterat att den satt på baksidan och var svåråtkomlig sköt jag tillbaka den nödvändiga tingesten och koncentrerade mig på kopplingen vid ettgreppsblandaren. Skruvade loss slangen och testade att det fanns vatten. Jodå, vattnet kom när jag vred på diskmaskinskranen. Tömde slangen på det vatten jag kunde få ut och gängade fast den igen. Med avstängd kran givetvis. Startade diskmaskinen och vred på vattnet efter tio sekunder. Då lät maskinen som i sin krafts dagar. Den funkade!
Ungefär efter halva detta långa inlägg stängde jag av maskinen och ställde luckan på torkläge. I morgon ska jag kolla om jag får använda överskåpet (dvs om elektrikerna är klara). I så fall kommer maskinen gå varm medan lägenheten blir mer och mer beboelig.
Nu är det dags för en total makeover!

Asktorsdag

Som kompensation för avsaknaden av inlägg kommer här ett som är längre än vanligt.
I Tisdags flög jag till Vilnius via Riga.
Air Baltic har en fräsch lounge med en speciell vattenbar som jag gärna skulle vilja se, men då det bara var en halvtimme mellan flygen fick jag gå till gaten i stället.
Det blev ett par trevliga dagar i Vilnius, men en halvtimme innan transfern till flygplatsen kom fick vi veta att alla flygplatser i norra Europa stängts på grund av vulkankatastrofen på Island.
Jag började kalkylera möjligheterna att komma hem och som jag trodde, hinna med flyget till GTM i Tyskland på lördagen.
Våra värdar roddade snabbt till en hemresa åt oss.
Vi bokades in på Tallinks kvällsavgång dagen därpå och installerades i nya rum på hotellet.
Jag nämnde att vi kanske skulle kunna åka till Klaipeda och ta Lisco Line till Karlshamn och sedan resa vidare med tåg, men våra värdar var fokuserade på sin samarbetspartner Tallink.
Nåväl, det blev en kul extrakväll i Vilnius då vi bland annat åt på kinakrog (tack Liza) och några av oss grabbar besökte en inpiskad inhemsk bar och tog ett par öl.
Dagen därpå var det dags för den drygt fyra timmar långa bussresan till Riga. Jag orade mig för att fartyget skulle vara så fullbokat att vi skulle tvingas ligga i fyrbäddshytter under bildäck. För att gardera mig ringde jag Janis som är kommunikationsdirektör hos TallinkSilja i Stockholm och förklarade läget.
Därefter ringde jag Tyska Turistbyrån och förklarade min situation.
Då fick jag veta att de inte räknade med flyg. Det skulle antagligen bli buss hela vägen. Jag började då kalkylera risken att missa nästa flyg, den 24:e då jag ska till Tunisien för att göra ett knäck om olika golfmöjligheter i landet.
Jag spelar inte golf själv, men jag skriver gärna om sporten.
När vi kom fram till Riga möttes vi av min bekant Baiba som hade fixat med färdhandlingar samt lite info åt oss. Hon bjöd på kaffe på det lilla kontoret de har i terminalen, sedan fick vi gå ombord via bildäck, precis som förr i tiden när man reste till och från Riga. Orsaken var att landgången renoveras.
Janis hade fixat rejält. Vi fick varsin egen De Luxe-hytt samt måltidskuponger och ett par drinkkuponger.
När jag installerat mig i hytten gick jag bort till puben och träffade norske Morten. Vi beslöt att göra varandra sällskap över en öl före middagen. Då ringde min mobil så Morten fick fixa ölen medan jag talade med Iris på Tyska Turistbyrån.
Hon berättade att det fanns en möjlighet att komma med till Mainz. Jag skulle få ta en buss som gick 22.45 från Stockholm och var framme i Köpenhamn morgonen därpå (dvs i morse). Där skulle bussar som tyskarna chartrat vänta och bussa oss vidare till Mainz med ankomst tidig kväll. Jag gissar att de som följde med är framme om en timme eller två.
Jag kände att efter denna trevliga men energikrävande resa skulle jag inte palla att sitta nästan ett dygn i en buss, så jag tackade nej till resan och bad Iris att fixa lite bilder samt info så jag kan göra knäcket hemifrån i stället. Det lovade hon att göra.
Ombord gillade vi läget och fick en trevlig afton.
Steg in i lägenheten vid 11.30-tiden i går förmiddag och kollade post samt en massa annan fix. Kände mig seg och föreslog en kompis att vi skulle gå på den lokala syltan och äta något billigt och gott. Då bjöd polaren hem mig på middag i stället.
Vi åt mexikanskt och sköljde ner maten med rött vin. Det skulle jag inte ha gjort, för redan vid tiotiden började ögonlocken hänga, så jag tackade för mig och gick hem till slafen.
Nu har jag stuvat om i nästa veckas program och hoppas att få en del uträttat även om askmolnet kullkastat mina ursprungliga planer.
Såg förresten på Facebook att mina bekanta som skulle med till Tyskland tog en buss i går vid lunch och troligtvis övernattade i Köpenhamn. En sån resa skulle jag gärna följt med på, men min sena hemkomst gjorde den resan omöjlig för mig att hänga på.
Kolla in LJ Reseblogg så får ni lite mer info om hur man tar sig hem i situationer som denna.

Offerten lagd

I dag skickade jag min levnadsbeskrivning samt offert till den tidning som söker redaktör som jag har berättat om.
Vännen Bitte ringde igår och sade att hon också sökt jobbet.
-Aha. Då är vi för första gången konkurrenter, skojade jag.
Faktum är att Bitte alltid har varit noga med att inte gå in på andras områden. Hon har varit mycket försiktig och försiktigt tassat på mjuka fötter när det gäller att gå på olika tidningar. I början av hennes journalistkarriär fick hon en del tips av mig (det kan du få fortfarande om du behöver) och jag tror att hon haft en del nytta av det jag berättat.
Visst, jag vill väldigt gärna få ett avtal med den aktuella tidningen, men är ganska klar med att om jag får det så kommer jag anlita Bitte som frilans emellanåt. Jag är säker på att om hon får uppdraget så lär det finnas jobb för mig också. En win-win-situation, alltså.
Nä, nu ska jag packa inför morgondagens resa till Vilnius. Måste kolla om det rör sig om en hotellinvigning som ryktet, men inte informationen från arrangören påstår. I så fall blir det ett snack med chefredaktören för Affärsresenären när jag sitter på Arlanda.

Glad som katten

Inte för att jag vet om katter är särskilt glada, de äter nog helst en dylik:-) men jag är glad som katten!
I förmiddags stormade det in två städtanter som började röja efter stambytet.
Jag störtade in i badrummet och kollade. Jodå, det fanns vatten i handfatet, toan funkade och duschen var inkopplad.
Badkaret fanns dock inte, men möjligheten att uträtta sina behov samt att tvätta sig på hemmaplan är ett jättelyft!
Har kommit på mig själv att jag tokskrattar varje gång jag varit på muggen.
De två förflutna månaderna har varit de värsta i mitt liv, men nu håller det på att greja sig. Hoppas bara att jag får diskmaskinen inkopplad snart så jag kan förvandla detta råttbo till det palats jag vill bo i.

En dag jag sent ska glömma

Fick besök av vännen Roger i dag.
Efter en fika tog jag hissen ner till toan och gjorde toalett.
Därefter fyllde jag mina dunkar med friskt vatten innan vi åkte hem till honom.
Roger och hans väna hustru bjöd på en tidig middag. Vi skulle äta rester hette det.
Resterna betod av lax. Både gravad och rökt. Till det åt vi dillstuvad potatis. Wow! Vilket käk en helt vanlig torsdag. Eller vanlig torsdag? Det skulle hända en del.
Jag skulle till Tjeckiens ambassad för att kolla på konst och (förhoppningsvis) få något till livs samt träffa kolleger. Tog bussen till Liljeholmen och knallade ner i tunnelbanan. Då nåddes jag av beskedet att på grund av en olycka så hade man satt in ersättningsbussar mellan Zinkensdamm och Karlaplan. Jag skulle till Stadion, så jag steg vackert av vid Zinken och letade efter ersättningsbussen. Några "servicevärdar" upplyste om att de inte visste när bussen skulle komma. Det kunde ta en timme, det kunde ta två... Då ryckte jag på axlarna och tittade mot folksamlingen som väntade. Började gå mot Slussen. Jag ska inte trötta ut er med hela storyn, men efter att ha rest över så gott som hela stan var jag framme en och en halv timme senare än planerat. Tjeckerna bjöd på god öl, så det var ju inte helt bortkastat. Dessutom träffade jag frilanskollegan Johan Öberg och hans lika frilansande tjej Charlotta von Zweigberk och vi hade ett kul snack om olika grejor som händer i branschen.
Träffade även Uwe från Tyska Turistbyrån. Vi konstaterade att vi skulle träffas nästa söndag, i Mainz. Uwe föreslog en tysk öl på plats för att jämföra med den tjeckiska och jag nickade givetvis bifall:-)
Tog mig sedan hem i duggregnet. Då jag inte visste om tricken gick blev det en långpromenad genom Humlegården, buss till Hamngatan och promenad till Centralen innan jag tog tåget hem.
Väl hemma såg jag att någon tagit bort diskproppen ur diskhon. Jag satte dit den när stambytet började som en påminnelse om att jag inte hade något avlopp.
Greppade blandaren för att testa och till min glädje så forsade vattnet genom pipen!
Kollade sedan inne på toan. Ny toastol var monterad, men vattnet var inte kopplat, så man får stå ut med att duscha och gå på toa i källaren ett tag till.
Hoppas att någon vänlig själ kopplar in min diskmaskin i morgon så jag kan ägna mig åt att röja undan lite under helgen.
Men vattnet i köket var ett rejält lyft!
Nu kan jag hälla ut det vatten jag fyllde dunkarna med innan jag stack hemifrån.

Himmel och kaos

I går fick jag ett mail från en släkting till den ene av mina två God Man-uppdrag.
Hon bor i USA och jag har full förståelse att hon vill höra att släktingen har det bra.
Nåväl, vi växlade ett par mail. Sen var det bra med det.
I morse hade jag bokat tvättstugan. Medan de första maskinerna gick klev jag in i den gemensamma duschen i källaren och tog en rejäl dusch. Efter avslutad rakning gick jag tillbaka till tvättstugan och laddade en maskin med de kläder jag använt före duschen.
I stambytestider gäller det att ta till vara på alla möjligheter att hålla sig fräsch.
Ringde sedan på en annons jag hittade i DN under påskhelgen. En facktidning söker en ny redaktör och mellan raderna kunde man läsa att de helst vill ha en frilansare.
Just det konceptet passar mig perfekt. Uppdraget rör sig om knappt halvtid, så det finns i så fall tid över för mig att göra mina reseknäck och andra reportage som tar mig ut i världen.
Talade med den kontaktperson som angavs i annonsen. Jag har en känsla att vi fått en bra kontakt. Samtalet avslutades med att hon lovade att skicka en tidning så jag skulle kunna se hur de jobbar. Hon skulle även bifoga en befattningsbeskrivning samt en kopia på det ursprungliga manuset till annonsen, som blivit ganska kortad innan den kom i tryck.
Snackade sedan med redaktör Gösta på Check-In som bad mig återkomma i maj med mina reportageförslag. Check-in har dragit ner på produktionen, men jag sa åt honom att vara beredd när konjunkturen vänder. Resebranschen håller på att repa sig och så också restidningarna (förhoppningsvis).
Kollade därefter av med en annan redaktör om ett par knäck som blivit liggande. Jag föreslog att jag skulle fakturera minimalt för dem och sedan skriva en tilläggsfaktura om knäcken skulle dras större än vad jag fakturerat (vilket vi båda räknar med). Ganska schysst att fakturera femsiffrigt dagen efter påskhelgen:-)
Vidare så har jag roddat bilder till golfknäcket jag ska göra i Tunisien. Det gick också bra.
Kollade läget med det äldreboende mina två skyddslingar bor på om de behövde pengar eller annan hjälp, då jag kommer att vara på resande fot ganska mycket närmaste veckorna. Enligt den ansvariga på avdelningen hade båda två tillräckligt med cash för att klara sig, så jag slapp åka ut med påfyllning. Lovade att titta ut i början av maj och ta med pengar då om det skulle behövas.
När allt som stod på agendan var fixat knallade jag ner till centrum, dels för motionen, dels för att köpa billig fiskgratäng. Av gratängen blev det intet. Den var slut, trots att det är första dagen på kampanjen.
Uruselt jobbat, Vi Foodmarket!
När jag var på väg hemåt ringde mobilen. En i personalen på äldreboendet berättade att en av mina huvudmän (som de jag har hand om kallas byråkratiskt) eller HM som det förkortas, ramlat tre gånger på tre dagar och nu skadats så pass att det blev transport till sjukhus. Liraren på äldreboendet förklarade att jag borde åka till ortopeden och hälsa på. "Vi här ute har inte tid med sådant" sa hon.
Då ringde jag den Gode man jag efterträder och kollade vad som gäller i såna här lägen. Hon förklarade att sjukhuset brukar ha bra koll, så det är inte vanligt att den Gode mannen åker dit och hälsar på. Jag och min företrädare ska ha ett möte i morgon och då får man väl veta mer.
Därefter var det dags för styrelsemöte i vår bostadsrättsförening som tog ett par timmar i anspråk.
Sedan ringde en kompis till damen som ligger på sjukhus och hon var ganska på. Jag mailade brorsdottern i USA som givetvis hade tjugo frågor, så kvällen har varit innehållsrik.
Denna dag som började väldigt bra förvandlades till kaos en stund, men jag tror att det är lugnt ändå. Ska bli skönt med mötet i morgon då jag kan få räta ut en del frågetecken. Alltså, hur vanligt är det att en nytillträdd God man, som inte ens fått alla papper klara hamnar i en sådan här situation?
Men nog tror jag att denna HM klarar sig. Det är en överlevare av mått!

Socialpromenaden

Söndag. Påskdagen dessutom. Bra väder. Kände att jag bara måste ut och röra på mig.
Ringde polaren Spiken. Han satt i bilen på väg upp till sitt andelshus i Dalarna för att få en sväng i skidspåret. Ringde Tore för att kolla hans vilja att göra mig sällskap på en runda. Han höll på och mekade med cykeln för att ta en cykeltur i eftermiddags. Ringde Kenneth. Han var magsjuk. Hm, då får man väl knalla ensam då, tänkte jag medan jag fyllde en flaska vatten i vasken ute i trapphuset.
Gick in i tvättstugan och bokade en tid innan jag började gå.
Kom på att jag faktiskt skulle behöva snacka lite med min vän och tandläkare Hans, så jag knatade de 20 minuterna det tar att gå till hans hus. Blev insläppt och bjuden på fika och macka. Två och en halv timma senare var jag på gång igen. Tänkte våldgästa min polare Åke. Jodå, han satt i trädgården och solade sig med en bag-in-box vitt vin bredvid sig. Han reste sig och hämtade ett glas till mig så vi kunde njuta av solen och vinet tillsammans. När hans dotter kom hem blev det fika och vaniljmunkar. Jag nöjde mig med en halv. Promenaden ska ju göra lite nytta också. Men det blev en kul dag med en del sociala inslag i min ensamma promenad.

Konjunktursvängning (kanske)

I månader har man kunnat läsa i tidningarna att konjunkturen har vänt, men för oss frilansare har man inte märkt någon skillnad. Det har bara blivit tuffare och tuffare.
På grund av att somliga större tidningar har slimmat verksamheten är konkurrensen större än någonsin och de jobb man kunde ta 15 000 kronor för innan raset får man nöja sig med 8 000 för nu. Illa, illa.
Men i dag hände något kul. Jag var hemma hos mor och far. Hade lånat duschen och blivit bjuden på fika med mackor till. Då ringer mobiltelefonen.
Chefredaktören för en relativt nystartad golftidning undrade om jag kunde fixa ett golfknäck från ett Medelhavsland jag avser att besöka i slutet av denna månad.
Givetvis tackade jag ja, även om deadline är samma dag som jag kommer hem och att pröjset var i lägsta laget.
Men det var ju positivt att han ringde. Jag har inte fått en spontanbeställning på över två år, så det kanske håller på att vända i alla fall!
Det firade jag med att köpa rostbiff och potatissallad som avnjöts på papptallrik.
Inte värsta superkäket, men utan vatten och avlopp får man ju anpassa sig och ta vara på guldkornen.
Glad påsk på er, alla bloggpolare.