Utrikeskorrespondenten

För närvarande kör jag med webmail och jobbar med en laptop.
Har fått virus i min stationära dator och jag vill inte smitta vänner och uppdragsgivare i onödan.
När jag skriver manus gör jag det på den stationära burken. För sedan över text och eventuella bilder på ett USB-minne som virusscannas dagligen.
Sen mailar jag från den bärbara och bifogar filerna från "minnepinnen".
Webmailandet innebär att jag inte är lika snabb som vanligt att svara på inkommande mail. I vanliga fall plingar det till i e-postprogrammet när nåt nytt inträffat, men med webmail får man logga in på mailserverns hemsida och kolla om det kommit nya mail.
I förmiddags kom det ett mail från Aftonbladet RESA.
De ville att jag skulle komplettera en artikel med ett par korta notiser.
Mailade ett snabbt svar att "du har grejorna inom en timme".
Därefter knatade jag bort till storburken, skrev och roddade bilder innan jag sparade allt på USB:n. Mailade sedan rubbet till redaktionen och trodde att allt var lugnt.
Kollade i mappen för skickade mail och såg att det gått iväg. Tre notiser och två bilder. Totalt sex megabyte.
Strax före 17.00 ringer mobilen. Redaktören, Sture heter han och är en schysst kille, undrade när jag skulle skicka snuttarna.
-Nu är det bråttom, förklarade han.
Kollade att allt hade gått iväg, men han hade inte fått ett jota.
Provade då att maila igen. Både till Sture själv, till hans kollega och till RESA:s toppdomän. Inget funkade.
Till slut kom Sture på att jag skulle läsa upp mina manus så skulle han skriva in dem själv. När allt var klart kommenterade han att det var lysande och att vi skulle höras framöver.
Kom på för ett tag sedan att det var ju på det sättet som utrikeskorrespondenter jobbade förr, när de hamnat i skarpt läge.
Testade mailen med en dataexpert senare och nu funkar det.
Man får väl förära Sture en bok vid tillfälle.
Missa inte att läsa Aftonbladet i morgon om du vill veta mer om nästa års ballaste vandrarhem!

Strul men kul

Har ägnat dagen åt att fixa inför ett par resor.Den första resan blir bloggkryssen i morgon. Tyvärr har det blivit lite manfall, men jag räknar med att vi som finns ombord ska få en trevlig dag. Hoppas att Roger hinner krya på sig och att Bitte fått sova ut ordentligt.
Om det går enligt planerna hämtar Roger upp mig här hemma för en mellanlandning hos honom där jag dumpar en del av fotoutrustningen samt bagaget för nästa resa. Sen tar vi oss till Djurgårdsbron för att träffa Flunkis, Buzan, Emelie med flera.
Efter en nice cruise övernattar jag hos Roger som bjuder på skjuts till flyget på söndag.
Då det fanns lite plats över ombord ringde jag en polare som jobbar på Naturvårdsverket. Tänkte att den eldrivna båten vi ska ut med borde vara av intresse för honom rent jobbmässigt. Han hade annat för sig vilket jag kan förstå då jag ringde med kort varsel. Hans kommentar var dock rätt så kul:
-Jag jobbar ju med sånt hela veckan. Det vill jag koppla av under helgen.
Hmmm... Jag ska försöka övertala honom att köpa en riktig jänkebil. En som väger över två ton, går på 98-oktanig bensin och drar 2,5 liter soppa milen. Då kan han koppla av miljötänket rejält:-)
Jobbigast idag är datorstrulet. Har sorterat mitt ganska omfattande bildarkiv och lagt en hel del på min flyttbara hårddisk. Därefter körde jag en fullständig Ad-Awarekoll på samtliga diskar. Det tog 18 timmar.
Ad-Aware ville ha en omstart då de hittat ett allvarligt problem. Därefter har inte burken velat vara med. Internet segar. E-posten funkar inte alls. Kunde dock se att pappa skickat ett mail, men inte fan kunde jag öppna det.
Webbmailen var givetvis tom eftersom mitt vanliga mailprogram redan tankat hem det som fanns.
Efter flera omstarter (som skedde med utdragen sladd) gav jag upp. Nu står trotjänaren och får en sista Ad-Awaresmörjning medan jag sitter på balkongen med min laptop.
Men men. Man får hoppas att det fixar sig med trotjänaren och att alla är friska och krya i morgon.
Då blir det kul, trots allt strul!

Länge sedan

Har haft lite att göra.
Bland annat avled en av de personer jag är God Man för dagen efter förra inlägget, så det blev en del fix.
Nu i helgen avgår Bloggbåten. Det ska bli kul att träffa några av er som följer bloggen igen.
Mer om Bloggbåten hittar du på resebloggen.

Slöseri

I dag hände en mindre tragedi på Coop Forum i Strängnäs.
Frysdiskarna i varuhuset är seriekopplade så om en går sönder slutar alla att fungera.
Det hände i dag. En bekant var där och noterade att frysarna pajat. Han ställde då frågan om han kunde få köpa lite av de halvtinade frysvarorna till reducerat prismen det gick inte för sig.
Allt skulle kastas! Personalen FICK inte låta kunderna rädda vad som räddas kunde och köpa varorna till ett bra pris. Nä, då ansåg man att det var bättre att bjuda råttorna vid soptippen på mat i stället.
Jag råkade ut för något liknande på Coop Extra i Huddinge för lite sedan.
Det stod en varuvagn med massor av lagrad ost i alldeles intill ostdisken.
Vid en snabb okulärbesiktning såg jag att ostarna i vagnen just passerat bäst-föredatum. Hm... En lagrad ost blir ju bara bättre av att lagras lite till. Jag frågade om jag fick köpa en, då jag lagt märke till en rulle med röda prislappar i vagnen.
Nej, det gick inte för sig. Ostarna skulle kastas därför att personalen inte fick sälja dem.
Jag ryckte på axlarna och gick. När jag lämnat butiken ringde jag min pappa som bor i närheten och bad honom gå ner och kolla ostdisken en halvtimme senare.
Pappa ringde en dryg halvtimme senare. Då hade han köpt två ostar för en tia styck.
Undrar varför kvinnan på Coop Extra i Huddinge ljög. När jag gått märkte hon ju om ostarna och reade ut dem.
Vid mina besök i medelhavsländerna händer det att det blir strömavbrott. Då blir barnen glada därför att de vet att pappa springer till affären och handlar billigt. Då vankas det glass i stora lass!
Men i Sverige tar man hellre förlusten, eller mörkar som i ost-fallet i Huddinge.
Man kan ju undra varför...
Men det finns många frågetecken när det gäller livsmedelshantering!

Fötter

Fick veta av en fotspecialist att jag hade anlag för fotsvamp- Hon tipsade om att man kunde stoppa in toalettpapper mellan tårna när man duschat för att minimera risken för svamp. Sedan dess har jag följt hennes råd, men i torsdags dök svampen upp som ett brev på posten.
I går var jag på apoteket och köpte ett medel som både dödar bakterier och läker såren. Instruktionerna var övertydliga: Börja med att tvätta fötterna. Torka dem. Applicera sedan tubens innehåll mellan tårna, sedan på och under tårna, därefter på fotsulan och fotens sidor. Använd hela tubens innehåll.
Jag följde instruktionerna till punkt och pricka, men när fötterna var insmorda hade jag hälften av smörjan kvar. Okej då, allt skulle ju användas så jag tog ett varv till. Jag har storlek 40 i skor. Tubens innehåll skulle säkert räckt till ett par 45:or.
Nu är det bara att hoppas att medlet funkar.
Man kanske skulle tipsa tillverkaren om att göra en tub i storlek 40 och en annan för storlek 45. Då kanske man skulle kunna spara nån krona...

Fejsbook - antikommunikation?

Har desperat jagat en snubbe i månader. Ringt och mailat men utan resultat.
Därför gjorde jag ett inlägg på snubbens Facebooksida om att jag sökte honom. Det kom ett mail fem minuter senare. I ämnesfältet stod det: Vad vill du?
I mailet fanns bara en rad. Den kommer nu ordagrant: Jag vill inte ha kommunikation via min FB-sida.
Nähä??? Vad ska man då ha Facebook till? FB är ju ett redskap för just kommunikation.

Lite huvudbry

För en massa år sedan hände det sig att tre goda vänner befann sig på resande fot tillsammans. När kvällningen nalkades började de söka nattlogi och ganska snart fann de ett slitet hotell som erbjöd ett rum med tre sängar.
Perfekt för tre lågbudgetresenärer! Rummet kostade bara 25 bagis totalt.
Kisarna (för det rörde sig om riktiga Söderkisar)lägger varsin tiokronorssedel på disken (ja, det var längesen) Portierern tar de tre tiorna och skramlar fram fem enkronor i växel.
Kisarna tar varsin bagis och lämnar två bagis i dricks.
Väl uppe på rummet börjar den av kisarna tänka högt.
-Få se nu. Vi la en tia var och fick tillbaka en bagis per skalle. Då har vi alltså betalat nio bagis var. Kisen bakom disken fick två bagis i dricks. Nio gånger tre är 27, plus kisens två bagis blir 29. Vart tog den sista bagisen vägen?
Någon som vet, eller...