Svullo-boken

Jo, den är på gång.
Innan den släpps kan du ju läsa recensionen för min förra bok.

Jag har läst boken Min Story av Fahid Darwich och Lasse Jansson. Boken är utgiven av Kalla Kulor förlag och har funnits i handeln sedan 19/9.

På bokens första sida står att läsa om Fahid som redan som femåring bestämde sig för att bli dörrvakt. Det tyder på att den unge Fahid redan då var målmedveten och inte minst mogen för sin ålder. Hur många syrianska femåringar vet överhuvudtaget vad en dörrvakt är?

Bokens första kapitel handlar om Fahids uppväxt i Syrien och om hur familjen senare kom att hamna i Sverige. Någon direkt ingående skildring av Fahids ungdomsår får inte läsaren. Faddes första barndomsminnen fram tills han börjar arbeta inom det nobla vaktyrket ägnas cirka 25 av bokes 119 sidor. Det är nog ett klokt val av författarna, för bokens potentiella läsare är sannolikt inte speciellt intresserade av annat än det mer aktuella – det som har med Stureplan att göra.

De flesta kapitlen börjar med ett antal kursiverade rader med spökskrivarens tankar och reflektioner kring det kommande kapitlet. Därpå följer ett antal sidor brödtext, med Faddes ord, nedskrivna av medförfattaren Lars Jansson.

Läsaren bjuds med på en resa av dekadens, krograsism och allmänt svineri. En dörr till en värld, för de flesta av oss annars stängd gläntas och vi får ömsom förfasas ömsom förundras över hur det gått/går till på Stockholms fashionablaste nattetablissemang .

Fadde berättar bland annat om ett tillfälle då han var gästvakt i Norrköping och kontaktades av en ung man som erbjöd Fadde att få knulla med hans tjej i utbyte mot att Norrköpingskillen helgen därpå skulle bli insläppt på Spybar.

Fadde nappade på erbjudandet. Killen väntade i foajén till hotellet medan Fadde hade lite kul med tjejen. När de kom ned igen vädjade killen: - Glöm inte mig nu. Fadde höll sitt löfte och lät Norrköpingskillen in på The Spy Bar påföljande helg.

Fadde berättar också om det florerande krogknarket, men lite till min besvikelse utan att namedroppa någon. Namedroppar gör Fadde däremot när han berättar om vilka nationella och internationella kändisar som var flitiga besökare på The Spy Bar under hans tid som vaktchef.

Så kommer vändningen i boken. Fadde hamnar i onåd hos sina chefer och byter sida. Fadde går ut i media och berättar om bland annat krogarnas diskriminering av färgade och ”Svenssons”. Det tar hus i helvete och Fadde är rökt i branschen.

Samtidigt som detta sker är Fadde ihop med Linda Rosing. Parets stormiga relation får vi också följa i boken. Fadde menar att det i mångt och mycket är illasinnade ”vänner” och media som förstört deras förhållande.

Jag ger Min Story 3 av 5 plus. Boken är lättläst och blir inte långtråkig. Det är en lagom tjock publikation, som man läser ut på ett par tre timmar. Passar åtminstone mig perfekt.
På det första bladet i min bok skrev medförfattaren ”Kul att du kom på releasen vi ses igen”. Att vi ses igen hoppas jag också åtminstone i böckernas värld, för Lasse Jansson är språkbegåvning jag gärna läser mer av

Glassigt

 
Vill minnas att min mamma bjöd på den dyra chokladdoppade pinnen.
Vilken bjöd din mamma på?

Mer nostalgi

 
Minns ni Cirkelchoklad?
Börjar längta efter en kopp, toppad med vispgrädde och kanske en skvätt rom i...

Nostalgi

 
Salig Nils Egerbrand som tecknade 91:an i över fyrtio år hade en fin samling med originaltidningar i bra skick. Varje år fick han dem inbundna som en gåva av förlaget.
När sedan Nisses änka också lämnat jordelivet blev jag erbjuden att få dessa rariteter av sonen Robert.
Tyvärr så är mitt utrymme i hyllorna begränsat, så jag nöjde mig med att få sextiotalet komplett. Det var Nisses storhetstid som tecknare.
Givetvis läste jag dem i kronologisk ordning. Sen blev man mätt på 91:an för ett tag.
Nu är jag i färd att läsa om dem, men i bakvänd ordning. Började med 1970 och går bakåt.
Årgången från 1967 är intressant. Förutom alla serier så kampanjade man kraftigt inför omläggningen till högertrafik.
När jag läser Herr Hö-triks förmanande meningar så hör jag Peter Himmelstrands "Håll dig till höger Svensson" ringa i bakhuvudet.
Nostalgi, ja visst!
Sen finns det ju en del annonser för sådant man gillade på den tiden.
Återkommer med sådant längre fram.

Att slåss med korv...

...eller med annat ätbart.
I min gröna ungdom jobbade jag på vår lokala pendeltågsstation.
Stationen fungerade, förutom som en plats att resa till och från, som värmestuga för det lokala A-laget. Jag brukade låta dem hållas, så länge de inte störde de resande för mycket.
En dag kom ett av våra lokala original in, märkbart påtänd.
Killen hade just gjort en raid på någon av butikerna i centrum och snattat en fryst oxfilé som han erbjöd mig till ett bra pris.
Jag avböjde. Trots min ringa ålder och avsaknad av erfarenhet insåg jag faran av att skaffa mig ett rykte som hälare. Varenda A-lagare skulle väl komma med erbjudanden i så fall. Därför tackade jag nej till affären.
Killen gav dock inte upp. När han insett att jag inte var en presumtiv kund erbjöd han resenärerna att köpa köttet. En prydlig herre i övre medelåldern visade ett visst intresse, men frågade om det var ärliga affärer A-lagaren sysslade med.
Då brann det för snattaren. Han började veva med oxfilén och gubbstackaren som ställt den dumma frågan fick ett par rejäla slag med det avlånga djupfrysta tillhygget.
Då gick jag fram och avväpnade den våldsamme snattaren. Gubbstackaren hann precis med tåget, förhoppningsvis inte allt för mörbultad, medan snattaren stack iväg åt andra hållet.
Det kom aldrig någon anmälan om intermezzot och tur var väl det. Bevismaterialet hamnade på grillen redan samma helg!

Kanske till salu

 
Det kanske vore snyggare med en stor platt-tv där tavlan hänger numera.
Men den är dyyyr.
Någon rik sosse som vågar lägga ett bud på denna klassiker som dessutom är ett äkta original.
"Solen" högst uppe till vänster kommer från en fotoblixt.