Som kompensation för avsaknaden av inlägg kommer här ett som är längre än vanligt.
I Tisdags flög jag till Vilnius via Riga.
Air Baltic har en fräsch lounge med en speciell vattenbar som jag gärna skulle vilja se, men då det bara var en halvtimme mellan flygen fick jag gå till gaten i stället.
Det blev ett par trevliga dagar i Vilnius, men en halvtimme innan transfern till flygplatsen kom fick vi veta att alla flygplatser i norra Europa stängts på grund av vulkankatastrofen på Island.
Jag började kalkylera möjligheterna att komma hem och som jag trodde, hinna med flyget till GTM i Tyskland på lördagen.
Våra värdar roddade snabbt till en hemresa åt oss.
Vi bokades in på Tallinks kvällsavgång dagen därpå och installerades i nya rum på hotellet.
Jag nämnde att vi kanske skulle kunna åka till Klaipeda och ta Lisco Line till Karlshamn och sedan resa vidare med tåg, men våra värdar var fokuserade på sin samarbetspartner Tallink.
Nåväl, det blev en kul extrakväll i Vilnius då vi bland annat åt på kinakrog (tack Liza) och några av oss grabbar besökte en inpiskad inhemsk bar och tog ett par öl.
Dagen därpå var det dags för den drygt fyra timmar långa bussresan till Riga. Jag orade mig för att fartyget skulle vara så fullbokat att vi skulle tvingas ligga i fyrbäddshytter under bildäck. För att gardera mig ringde jag Janis som är kommunikationsdirektör hos TallinkSilja i Stockholm och förklarade läget.
Därefter ringde jag Tyska Turistbyrån och förklarade min situation.
Då fick jag veta att de inte räknade med flyg. Det skulle antagligen bli buss hela vägen. Jag började då kalkylera risken att missa nästa flyg, den 24:e då jag ska till Tunisien för att göra ett knäck om olika golfmöjligheter i landet.
Jag spelar inte golf själv, men jag skriver gärna om sporten.
När vi kom fram till Riga möttes vi av min bekant Baiba som hade fixat med färdhandlingar samt lite info åt oss. Hon bjöd på kaffe på det lilla kontoret de har i terminalen, sedan fick vi gå ombord via bildäck, precis som förr i tiden när man reste till och från Riga. Orsaken var att landgången renoveras.
Janis hade fixat rejält. Vi fick varsin egen De Luxe-hytt samt måltidskuponger och ett par drinkkuponger.
När jag installerat mig i hytten gick jag bort till puben och träffade norske Morten. Vi beslöt att göra varandra sällskap över en öl före middagen. Då ringde min mobil så Morten fick fixa ölen medan jag talade med Iris på Tyska Turistbyrån.
Hon berättade att det fanns en möjlighet att komma med till Mainz. Jag skulle få ta en buss som gick 22.45 från Stockholm och var framme i Köpenhamn morgonen därpå (dvs i morse). Där skulle bussar som tyskarna chartrat vänta och bussa oss vidare till Mainz med ankomst tidig kväll. Jag gissar att de som följde med är framme om en timme eller två.
Jag kände att efter denna trevliga men energikrävande resa skulle jag inte palla att sitta nästan ett dygn i en buss, så jag tackade nej till resan och bad Iris att fixa lite bilder samt info så jag kan göra knäcket hemifrån i stället. Det lovade hon att göra.
Ombord gillade vi läget och fick en trevlig afton.
Steg in i lägenheten vid 11.30-tiden i går förmiddag och kollade post samt en massa annan fix. Kände mig seg och föreslog en kompis att vi skulle gå på den lokala syltan och äta något billigt och gott. Då bjöd polaren hem mig på middag i stället.
Vi åt mexikanskt och sköljde ner maten med rött vin. Det skulle jag inte ha gjort, för redan vid tiotiden började ögonlocken hänga, så jag tackade för mig och gick hem till slafen.
Nu har jag stuvat om i nästa veckas program och hoppas att få en del uträttat även om askmolnet kullkastat mina ursprungliga planer.
Såg förresten på Facebook att mina bekanta som skulle med till Tyskland tog en buss i går vid lunch och troligtvis övernattade i Köpenhamn. En sån resa skulle jag gärna följt med på, men min sena hemkomst gjorde den resan omöjlig för mig att hänga på.
Kolla in LJ Reseblogg så får ni lite mer info om hur man tar sig hem i situationer som denna.
