Han är dessvärre död

Denna dramatiska rubrik gäller dock inte mig eller bloggen, som väl är.
Förklaringen kommer en bit ner.
I lördags kryssade jag till ryska St. Petersburg med den nya linjen från Stockholm.
Fick en bra söndag i Tallinn innan vi fortsatte vidare österut.
Under natten till måndag fastnade vi i packisen och blev fem timmar sena till den stora staden längst in i Finska Viken.
Hemresan till Stockholm tog ett dygn, men på grund av förseningen blev vi sena till Stockholm också.
Dessutom hade inte Stockholms Hamnar kapacitet att få ut landgången när vi kom till kaj, så vi stod som packade sillar i en och en halv timme på däck fyra innan vi släpptes av fartyget.
Faan, jag ska gå till botten (?) med det ärendet. Så får det inte gå till!
Jag hade planerat att besöka vännerna på ICA Kvarnen för att gradera upp mitt brödinnehav, men av detta blev det intet. I stället för att vara hemma vid 19-tiden kom jag hem strax efter klockan 22.00 tack vare att en kompis skjutsade mig.
Tusen tack, Roger!
Väl hemma fanns det en del att uträtta, men då jag skulle gå hemifrån klockan 06. 50 för att hinna med ett tåg till Malmö så blev det stress och för lite sömn.
Trots allt kom jag upp i tid, efter lite mer än fyra timmars sömn. Jag hann med tåget och när jag sitter där, bekvämt tillbakalutad, får jag infallet att ringa en gammal kompis i Malmö för att kolla om vi kunde ses på kvällen.
Jag tar upp mobilen och knappar in hans hemnummer.
När jag fått svar och frågar efter honom (jag tror att det var hans fru som svarade, jag har bara träffat henne ett fåtal gånger) blev svaret:
-Han är dessvärre död.
Han hade avlidit två dagar tidigare. Veckan innan hade jag ett missat samtal från honom på mobilen och fick inget svar när jag ringde tillbaka. Undrar vad han ville...
Killen var sex år yngre än jag, hade fru och barn, hus och en massa annat som både gör livet värt att leva och samtidigt betyder ett ansvar, vilket han skötte perfekt.
Varför är det alltid de bästa som går bort först?
Resan hem från Malmö blev också smått kaosartad,men inte lika chockerande som det dödsbud jag fick när jag satt på tåget söderut...

Sommartid

Detta ofog med att ställa om klockan för att få en timme längre kväll är egentligen ganska onödigt, tycker jag.
Titta på exempelvis Tunisien. Där klarar de sig utmärkt utan sommartid. Likaså Sydafrika. De har ju samma tid som oss, förutom när vi manipulerat med att vrida fram klockan en timme.
Om vi nu ska envisas med att rucka på tiden, varför inte ställa fram klockan fyra timmar?
Då får vi ju midnattssol i hela landet!

Uffe - En mästare i ursäkter

För ett tag sedan var jag i Orsa och firade en kompis 50-årsdag.
En annan polare, Kenneth, var med och hans härliga monolog skulle blivit succé på Youtube. Tyvärr förevigades den inte så här kommer manus skrivet av Kenneth själv och lite småredigerat av mig. Namnet på killen som Kenneth hade kontakt med är ändrat.
Håll till godo!

En Odysse om en resa med rälsbuss som aldrig blev av- Y6/Y7 (årsmodell 1964) från Orsa med avgångstid 12 mars 2011 kl 15.00.

Iden om att åka rälsbuss då Tore fyller 50 väcktes av mig. Efter lite rundringning så blir jag hänvisad till Orsa järnvägsförening och en kille vi kan kalla Uffe.
Jag framför mitt ärende och Uffe blir eld och lågor och säger:
"det ska inte vara några större problem att ordna en liten åktur med den g:a rälsbussen. Ett litet problem bara, växellådan håller på att ses över av en mekaniker men den bör vara klar till den 12e".
Vi förhandlar om priset som till en början skulle vara 7000 kr men som jag sa att det blir alldeles för dyrt. Det hamnar runt 4500 för åkturen. Uffe lovar att återkomma.
Uffe ringer den 4 mars på kvällskvisten och följande samtal utspelar sig:
Uffe-"hej det är Uffe, det har inte gått att få ordning på växellådan. Vidare har det skitit sig med att få ordning på värmepannan i bussen".
Jaså säger jag, det låter ju inte bra.
Uffe-"nä det var inte så bra, för man kan inte åka rälsbuss mitt i vintern utan värme. Jag kommer ihåg att för många år sedan åkte jag med den g:a Y7an från Funäsdalen till Orsa och då fanns ingen värme, jävlar var jag frös, jag trodde att jag skulle frysa ihjäl!! Jag skulle inte på något vis vilja utsätta er för den upplevelsen".
Nä säger jag, det låter ju lite väl obehagligt. Vi har ju tänkt oss att ha det trevligt, för vi ska ju fira en femtioåring!
Uffe-" Jag har gjort allt som står i min makt ska du veta. Vi har en reparatör och föreningen kan inte begära att han ska skruva jämt på sin lediga tid. Vi har fått informationen om att reparatörens fru motsatt sig det eviga skruvandet han ägnar sig åt. Och skulle han envisas med att fortsätta med det har frun hotat med att lämna honom. Så jag vill bara göra klart för dig att föreningen vill inte medverka till någon skilsmässa för reparatörens del".
Hmm, jag förstår. Nä det vill nog inte heller vi medverka till.
Uffe-" Ja det har inte varit lätt att få ihop det hela ska du veta. Jag hade tänkt att vi skulle åka till Älgho och tillbaka. Men det har varit stört omöjligt att få tag i någon förare den helgen. Du vet ju att folk förvärvsarbetar ju och du måste förstå att det kan bli så här då".
Så det är helt orealistiskt att kunna hitta någon förare vid den tidpunkten
alltså?
Uffe-" Ja det går helt enkelt inte" Ert önskemål om att få åka kl 15.00
visade sig vara omöjligt att uppfylla p g a ett möte med ett godståg från
Sveg lastat med torv som skulle ske kl 14.25 några mil norr om Orsa. Detta
skulle ha inneburit att vi varit tvungna att åka långt tidigare ...
Ja det har ju inte varit så bra för oss, för då har vi ju missat all skidåkning
den dagen (Uffe pustade och kände sig lättad).
Uffe-"Nä det hade ju varit olyckligt för er, men det har uppstått ett
annat bekymmer också uppe vid Älgho ska du veta"
Nä vadå?
Uffe"-Jo de som underhåller spåren hade varit tvungna att enkom åka
upp till Älgho och röja ett stickspår som vi måste ha fått ta i anspråk för att
godståget skulle ha kunnat passera, och man kan ju inte begära att de
skulle behöva åka ut och snöröja för oss, en engångsföreteelse s a s.
Ja det låter ju väldigt besvärligt alltihopa tycker jag med att kunna få till
en åktur med den g:a Y7an.
Uffe-" Jag har verkligen försökt med all makt i världen för att kunna
ordna en åktur för er men det stöp faktiskt på ytterligare en liten detalj"
Nä vad va det då?
Uffe-"Orsa järnvägsstation var stängd för vintern och öppnar inte
förrän i vår, och det innebär att rälsbussen måste starta i Mora, och det
ställer också till en hel del praktiska problem för föreningen, bl a beroende
på mötande tåg från Stockholm"
Ja vi får hoppas på att det funkar bättre nästa gång om det blir aktuellt!
Hej från Uffe
Och KENNETH

Lugn lördag

En motionsrunda kombinerad med lite shopping och fika på stan fick utgöra den ljusa tiden av dygnet.
På kvällen hade jag besök av en polare och granne. Vi var polare i många år innan vi blev grannar, så vi vet var vi har varandra.
Vi kollade en film, Sällskapsresan och kommenterade oss igenom hur det funkade på den tiden. Man fick röka på flyget, ingen hade mobiltelefon, det var telefonkiosker som gällde och mycket annat kul som var helt annorlunda mot i dag.
Sen fixade jag en middag som avnjöts med vin (för mig) och öl (för kompisen).
När alla skålar var tömda blev det en kaffe med konjak innan polaren gick de få metrarna hem.
En ganska lugn lördag, med andra ord...

St. Patricks Day

I dag firar Irland sin nationaldag, St. Patricks Day.
Irländarna vet hur man firar ordentligt.
Redan i morse underhöll en irländsk dansgrupp pendlarna på Stockholms Central och i kväll fortsätter festen, bland annat på Irlands ambassad.
Varför inte klä dig i något grönt och kila ut för en Guinness i afton?
Lite mer inspiration får du på Youtube.
Klicka i rubriken så kommer du dit.

Marlboro och produktutveckling.

 
Alltså, en cig är en cig är en cig...
Ett av de mest onyttiga njutningsmedel som finns, men jag använder dem och njuter av dem. Dock utan att störa andra. Hoppas jag.
I min ungdom testade jag flera olika sorter och fastnade till slut för amerikanska Marlboro. En jättefördel - de finns i hela världen. Jag behöver aldrig leta reda på någon lokal kopia. Jag får mina Marlboro som smakar ungefär likadant överallt runt klotet.
När mina första Marlboropaket hamnade i jeansens bakficka (ballaste stället att ha ciggen på när man var en pubbeunge)hade de nyligen introducerat hard-pack, eller flip-top-box som det heter på Marlborospråk.
Gamla soft-pack, såna man kunde se i filmer från tidigt sextiotal fanns inte att få tag på. Inte för att jag letade efter dem. De hårda paketen var - ähum - hårdare, liksom...
Nu har jag hittat de gamla mjuka paketen igen. De finns bland annat i Polen. Gissa om expediten blir förvånad när man ber om soft-pack. De har ju haft mjukispaketen under hela kommunisttiden och då bara i sin inhemska produktion av papyrosser som ciggen kallas i gamla öst. De fattar inte nöjet av att rulla in en Marlboro soft i ärmen på en t-shirt innan man beger sig ut med kromad armbåge i nedcabbad bil eller dito sportbåt. Precis så som James Dean gjorde. Retro är bara förnamnet! Retro som jag aldrig hann uppleva som ung. Därför blir det retro, inte nostalgi.
Nu har Marlboro introducerat en hi-techförpackning. En förpackning som ska ersätta hard-pack, f´låt, flip-top-box.
Den nya förpackningen kallas sliding-lid-pack och har nyligen lanserats i Lettland där jag köpte en limpa utan att kolla vilken förpackning som gällde.
Sliding-lid har en fördel. Risken att knäcka ciggen med locket på paketet har minimerats. Nackdelen är att det krävs fler moment för att få fram en cigg. Jobbigt vid akut stressade situationer, som när man har tre minuter på sig för att blossa vid ett tåguppehåll eller så.
Nåväl, tre varianter på emballage under 40-50 års tid ska man inte gnälla över. Ciggen smakar som jag är van.
Men varför inte lägga ner utvecklingsavdelnngen, återupprätta soft-pack och sänka priset?
Det kanske till och med kunde bli Marlboro till fulcigg-pris:-)
Nä, nu ska jag ut och ta ett bloss. Ciggen kommer ur en sliding-lid, men nästa limpa på tur är en äkta soft-pack.

Nya upprag

Längesen man bloggade nu.
Jag har väl varit lite väl aktiv på Facebook samt utnyttjat SL-kortet till max.
Sedan sist har jag varit i Ventspils, haft möten med Micke Dubois mamma samt med Hans "Angne" Crispin, besökt ett par olika förlag och släppt reportageförslag samt blivit kontaktad av två olika personer som vill att jag ska skriva åt dem.
Denna dag har ägnats åt tidningen Finansliv. Knäcket är inte riktigt klart, men det fixar sig i nästa vecka. Deadline är först den 18:e så det är lugnt.
Nästa beställningsjobb ska göras åt oljebolaget Total. Deras sverigerepresentant ska höra av sig när han bokat tid med intervjuobjektet.
Sen bär det av till Orsa för att fira kompisens 50-årsdag. Mellanlandar hemma en natt innan jag drar till St. Petersburg. Det ligger några olika reportageförslag på diverse redaktioner om den resan.
Och slitet med Svullo-boken går vidare...
Snart klart för lämning.