Vart tog växthuseffekten vägen?

 
Enligt Dagens Nyheter är just denna decembermånad den kallaste vi haft i Stockholm på 222 år. Ryyyys!
Det är en smula omständigt att dra på sig skidunderstället, mössa och handskar bara för att gå ut och köpa tidningen, men man får stå ut med det. Likaså att dra på sig dunjackan när man ska ut och röka.
Inomhusrökning är no-no i mitt hem. Så här års frestas man att bryta mot den principen. Fördelen med att vara ståndaktig borde vara att man röker mindre. Men nej. Jackan ligger beredd i soffan ett par meter från balkongdörren, så man bolmar på ungefär som vanligt.
Man borde bege sig till varmare trakter nu när nordanvinden tar i som värst.
Ett par polare har oberoende av varandra bokat varsin resa till Egypten i januari.
Själv har jag bokat Helsingfors och Riga samma månad. Lite kallare, liksom...
Dock så finns det varma minnen från södern. Till exempel golfresan jag gjorde till Tunisien i våras. Att sitta på balkongen och smutta på en ljummen Celtia i shorts och t-shirt efter midnatt är najs.
Det lär bli en solresa eller två även 2011!
Växthuseffekten får gärna visa sig lite mer här i kalla norden, tycker jag.

God Jul

 
Dags att förbereda julblöggen:-)
Just nu ligger min gamle polare Ray i ett flygplan på väg till Stockholm från San Diego.
"Maybe a coffee in Stockholm soon" frågade han på Facebook, men i denna kyla är nog en glögg mer passande.
Welcome back to Sweden, Ray. Looking forward to see you again!
God Jul till alla bloggvänner.

Bussigt strul

Var ute och reste med lokaltrafiken idag.
Skulle besöka farbrorn jag är God Man för, så jag kollade lite på lokaltrafikens hemsida och fann att bästa resvägen var buss hemifrån, byte till T-bana och ytterligare en bussresa. Resan skulle ta sisådär en 45 minuter.
På bussen hemifrån var det trångt. Vi stod som packade sillar. Chafffisen hade inte ens möjlighet att ta betalt. Bytte sedan till T-bana och stämplade två kuponger i spärren. Hann med tuben samt nästa buss och besökte min skyddsling.
Jag hade gjort upp med en kompis som jag träffar allt för sällan att vi skulle ses efteråt, så jag drog iväg från äldreboendet lagom för att hinna med en buss innan biljetten slutade gälla. Polaren jobbade fortfarande, så vi gjorde upp att jag skulle sätta mig på en pizzeria nära hans bostad och ta en öl under tiden. Hellre en kall öl i rumstemperatur än att gå brandvakt i 18 minusgrader, liksom.
Brappa, som polaren kallas, plockade upp mig 40 minuter och en öl senare. Vi åkte hem till honom och tog en espresso innan vi fortsatte till hans hustrus relativt nya företag, en fitness-studio. Kul att se grejor man inte sett förut och då Lottas koncept är ganska okänt i Sverige fick jag lite idéer om nya reportage.
Innan vi låste och drog vidare lånade jag datorn för att checka hur bussarna gick hemåt. Jodå, om Brappa släppte mig vid Farsta Strand skulle jag bara behöva vänta i tio minuter innan bussen hemåt kom.
Vilken optimist man var. Bussen kom. Inte.
Det blev till att vänta i 40 minuter i denna polarkyla innan en inte särskilt uppvärmd buss till slut dök upp.
Chaffisen hade dock vänligheten att bjuda på resan.
-Så frusen som du ser ut får jag väl bjuda på åkturen, sa han.
Den vänligheten värmde något.
Om en månad ska jag och några av medlemmarna i grabbgänget till Riga. Hoppas att det blivit lite mildare väder då.
Vi går ju mot ljusare tider från och med klockan 00.18 i dag, men daylight betyder inte alltid värme.
Jag var med om minus 36 i Tallinn för några år sedan. Det vill jag helst inte uppleva igen.

Dagens Nyheter

Min morgonritual skulle bli väldigt fattig utan min morgontidning, Dagens Nyheter.
Ritualen är som följer: Plockar upp tidningen från hallmattan, där den ligger som en lysande fyr i det mediamörker som uppstått under nattsömnen.
Droppar den på matsalsbordet innan jag fortsätter in i köket och fixar till frukost. Kaffet är viktigast. När frukosten står på bordet avnjuter jag den medan jag läser del ett, nyhetsdelen, samt hinner börja på Kulturdelen. När Namn & Nytt samt frukosten är slukad tar jag med tidningen ut på balkongen och löser dagens korsord medan jag röker dagens första Marlboro. Ekonomidelen läser jag på muggen, då det mest handlar om skit ändå:-)
Som trogen prenumerant får jag emellanåt erbjudanden att bjuda en god vän på en månads gratis prenumeration. Jag har erbjudit flera vänner att ta del av DN:s lilla present till trogna prenumeranter, men ingen har nappat.
För någon vecka sedan kom DN:s julkort med ett litet erbjudande. Gissa vad...
Jodå, jag fick den fina ynnesten att bjuda en vän på en månads morgonglädje med omnämnd tidning.
Ganska många liknande erbjudanden har hamnat i pappersinsamlingen därför att jag inte varit tillräckligt aktiv med att bjuda mina vänner på denna dyrbara gåva.
Därför bestämde jag mig för att vara extra aktiv så här i juletider.
I dag har jag ringt över tio samtal. De som inte redan prenumererar på DN vill inte ha den. Inte ens fast den är gratis.
DN har nog nått sin all time high. De som vill ha tidningen betalar för att få den.
Man kanske ska sluta prenumerera så att någon kompis kan bjuda mig på en gratismånad...
Eller så kanske tidningen tar sitt förnuft till fånga och fixar något mer lockande i promotionsyfte. Jag skulle gärna vilja få chansen att vinna något fint varje månad som trogen prenumerant i stället för att få värdelösa gratisprenumerationer.

Julgodis

 

Nu är skinkan griljerad och klar för ett smakprov.
Julknäcke och skånsk senap har också införskaffats.
Hoppas att fredagsnatten är lika delikat för dig!

Sex -annars rubbas mina cirklar

Sex är viktigt i mitt liv.
När jag fyllde 18 fick jag sex kaffekoppar i present och jag har dem kvar än i dag.
Förutom en. Den föll i golvet för en vecka sedan och så var det bara fem kvar.
Tänkte först att jag får väl stå ut med att ha fem koppar då, men på något vis rubbades mina cirklar av detta.
Med sex koppar blir livet mycket enklare. När den sjätte koppen är mogen för diskmaskinen har jag oftast hunnit fylla maskinen med tallrikar, glas, bestick och annat så den är full till bredden. Bara att kasta in en disktablett och köra igång en full maskin. Miljövänligt och effektivt.
Med fem koppar kom jag i otakt.
Men att köpa en ny kaffeservis bara för att en enda kopp kraschat är inte min melodi.
Därför bestämde jag mig för att knalla ner till vår lokala loppis och spana efter en begagnad dito, med sex icke kantstötta koppar.
De brukar ha öppet till 19.30 på onsdagar, men givetvis hade de ändrat öppettiderna.
Jag anlände en minut före stängningsdags men blev på nåder insläppt då jag lovade att ta ett snabbt varv på porslinsavdelningen.
Där hittade jag koppar av exakt samma modell som jag redan hade. Köpte en kopp för en femma, så nu är servisen komplett igen.
Man kanske skulle knata ner på lördag och köpa ett par till. Åtta kanske är bättre än sex. I varje fall när det gäller kaffekoppar...

Kusinen

 
Peter var nog inte medveten om att Carina plåtade honom i somras. Han ser både trött och rödbränd ut.
Kameran är en gammal Polaroid som hon köpte på en loppmarknad i våras. Undrar om det finns film att köpa till den...

Carina önskar God Jul

 
Min kusins sambo har redan börjat förbereda julen.

Språkförbistring

Drog iväg ett mess till bloggpolaren Flunkbuster som för några år sedan berättade på sin blogg om roliga brytningar på sjungande finlandssvenska. Jag bad honom påminna om vilka ord det gällde och han svarade blixtsnabbt.
Be en finne säga "paraply" så svarar han "bara bly".
Be honom sedan säga "bara bly". Svaret blir "paraply".
Det måste jag testa någon gång.
Enligt Flunkbuster så funkar det.

Nytt jobb???

 
Någon som vet vad en skalpell kostar?
Man kanske måste skaffa en motorsåg också...
Denna galna platsannons och massor med andra kul grejor hittar du om du surfar in på www.avigsidan.com.
Mycket nöje!