Det svarta spelet

Inlägg 200 får handla om det svarta spelet kring Stureplan.
Daniel Nyhlén uppmanade mig för lite sedan att läsa hans bok, Det svarta spelet och att återkomma med en recension på Facebook.
Nu har jag läst boken och kan bara säga att Daniel har varit riktigt smart.
Alla skumraskaffärer med knark, mutade människor på tillståndsenheten, kokainisten på TV4 och journalisten som mutades med en lägenhet på "fiiin" adress samt möbler för en halv mille finns med i boken.
När jag och Fadde jobbade med vårt projekt tog vi med samma storys, men juristerna strök dem på grund av risken för förtalsrättegångar.
Daniel skrev sin bok som en roman och riskerar på så vis inte att hamna inför rätta. Namnen är fejkade, men jag vet vilka personer det handlar om.
Att en som är tjänsteman på en tillståndsmyndighet låter sig mutas med fria drinkar är kanske förståeligt men inte bra, men att en journalist på en stor tidning ens kan tänka tanken att ta emot en lägenhet på Östermalm övergår mitt förstånd.
Jag menar, en dag har någon kollega retat upp sig tillräckligt på den grejen och då avslöjas han.
Hoppas att han tyckte att det var värt att offra sin trovärdighet och karriär för en lya på Fina Gatan.
Boken imponerade väl inte fullt ut på mig. Språket var väl ganska okej, men intrigen kunde varit bättre. Men då jag sett baksidan av Stureplans polerade yta så kan jag bekräfta att det mesta av innehållet stämmer med verkligheten. Boken ger kalla kårar till läsaren och kalla kulor till Daniel och hans förläggare, Bert Karlsson.
Yes, du gissade rätt. Skara-Bert har blivit förläggare!

Svullo 50

I dag, den 25 februari 2009, skulle min tragiskt bortgångne kompis Micke "Svullo" Dubois fyllt 50.
På hans 40-årsdag för tio år sedan firade vi på Spy Bar och jag kan bekräfta en del rykten om olika kända personer.
Thomas Brolin bänkade sig nära groggbuffén och höll sig till vodka och juice.
Ted Åström hängde mest i baren med en öl i nypan och vår värd för kvällen höll sig till rom och cola.
Jag och några andra bekanta som var bjudna hade salat till ett serieoriginal som Micke fick i present.
För några år sedan lyckades jag få köpa Joakim Lindengrens tuschteckning föreställande "Svullo" och bestämde mig för att lägga undan den till hans 50-årsdag.
Den hänger numera i vardagsrummet bland resten av min samling med originalteckningar ur gamla serietidningar.
Jag var med på festen då Mickes son Alexander fyllde 18 i höstas.
Då bestämde jag mig för att han ska få sin bortgångne pappas 50-årspresent när han fyller 20. Hoppas att gåvan kommer att uppskattas.
Detta blogginlägg är nummer 199 sedan jag började blogga.
Måste komma på något riktigt vasst att skriva om i nästa inlägg då det är 200-jubileum!

Pubrundan

Kusinen och jag fick en trevlig Rigatripp med långa promenader och en del gott att äta.
Vi hittade ett lokalt sluk uppe vid marknadsplatsen. Ett sådant ställe där den lokala befolkningen äter. Tog en laxmacka och en halvliter öl. Det kostade bara 14 kronor totalt.
Väl tillbaka i Sverige tog vi oss till Hotell Malmen och checkade in. Jag hade en voucher som var på väg att gå ut i datum, så den skulle användas och på så vis fick vi en pubrunda på Söder.
Kusinen bor i en liten stad som bara har ett par pubar, så när vi var på väg in på pub nummer sex såg han klart imponerad ut.
Aftonen avslutades med en Big Mac på Gyllene Måsen. Jag blev lite förvånad över priset. 38 spänn för en Big Mac. Jag trodde att de skulle kosta runt 25 spänn.
Men det var ju ett tag sedan jag besökte det etablissemanget senast...

SAAB-lar, eller?

Klassiska biltillverkaren SAAB står inför ett ganska rejält hot om nedläggning.
Den amerikanske ägaren, General Motors, som nu står med mössan i hand hos den amerikanska regeringen och tigger pengar har fräckheten att kräva stålar från de svenska skattebetalarna om SAAB ska få en chans att överleva.
Glöm då inte att när Chrysler ville låna pengar av de federala myndigheterna over there var både GM och Ford emot. De protesterade vilt. Chrysler fick dock sitt lån, fick ett stålbad under ledning av den legendariske bildirektören Lee Iaccocca och räddade företaget från konkurs. Dessutom betalade Chrysler tillbaka lånet till de amerikanska skattebetalarna. Plus ränta!
Att ens tro att GM:s krav för att rädda SAAB skulle gagna svenska intressen är rent nonsens. Svensk bilindustri står för 4,7 procent av den totala tillverkningsindustrin i Sverige. Volvo är betydligt större, så att pumpa in svenska pengar i SAAB är ungefär som att hälla en burk Ramlösa i Niagarafallen. Lite gödsel till jänkarna som inte kommer till någon nytta i Sverige.
Glöm inte att vi har en industri som är världsledande. Nämligen det svenska stålet.
När SAAB:s lokaler töms på pressningsverktyg och monteringslinor kan de fyllas med annat. Trollhätteborna kan se fram mot att få tillverka kullager och annat som ger stål(ar) i stället.
Men regeringen måste snabbt se över det svenska skattesystemet så de stora industrierna blir kvar i Sverige och värnar om svenska arbetstillfällen.
För svenskar är både duktiga och arbetsamma. Så det så!

Dåligt diskmedel

Visste ni att diskmedel blir sämre om det får åldras?
Jag har en polare, Roger, som alltid sponsrat mig med olika grejor han fått tag i genom jobbet.
För 15 år sedan sålde han tvättmedel och maskindiskmedel och förärade mig en jätteförpackning av bägge delarna. Vi snackar hinkar. Stora hinkar.
Tvättmedlet tog slut i fjol men diskmedlet räckte ända till för några veckor sedan.
De senaste åren har disken inte blivit tillfredsställande ren. Min teori var att diskmaskinen, som har över 20 år på nacken, blivit sliten, men så var det inte.
Jag köpte de billigaste disktabletterna jag kunde hitta och se på maken!
Disken har aldrig blivit renare än vad den är nu.
Numera jobbar Roger med potatis och givetvis tittar han förbi med några kilo emellanåt. Men jag lagrar inte plugg för 15 års förbrukning. Potatis blir inte heller bättre med åren:-)

Virriga villapriser

Inte för att jag planerar att köpa villa, men man försöker ju följa priserna för att ha lite koll på konjunkturen.
I gårdagens Aftonbladet skrev de om att villapriserna stiger.
Dagens Svenska Dagbladet skrev att priserna sjunker. Efter att ha skärskådat båda tidningarnas rapporter visade det sig att Svenskan gått på statistik från sista kvartalet i fjol och jämfört med samma period året innan.
Aftonbladet hade kollat den senaste månadens försäljning och jämfört priserna med de som gällde hösten 2008. På så vis nådde de båda bladen helt olika resultat i sina undersökningar.
Man brukar säga att det finns lögn, det finns förbannad lögn och det finns statistik:-)

Middagsplanering

Var nere på ICA i fredags. Träffade Jenny och snackade lite med henne. Hon tipsade om att de hade billig fläskfilé.
59 spänn kilot för färsk och dansk filé. I och för sig ska jag inte snacka med den så ursprungslandet bryr jag mig inte om.
Nobbade dock hennes förslag, då jag har en hel del sådant kött i frysen, men på Valentins dag kom jag på nya tankar.
Den fläskfilé jag har på lager är av den korta varianten. Dessutom innehåller varje paket ganska mycket. Tänkte då att om jag köper en filé så har jag ju gott käk i två dagar.
Sniken som man är så köpte jag två. Så nu är middagen planerad.
Söndag: Fläskfilé med potatiskroketter.
Måndag: Fläskfilé med potatisgratäng.
Tisdag: Fläskfilé med potatisklyftor.
Onsdag: Fläskfilé med pommes frites.
Håll med om att jag kör med varierad kosthållning:-)

Det rör på sig, litegrann

Enirogrejen verkar inte vara värd att skriva om.
En bloggläsare ringde och berättade att han också fått fejkfaktura från dem.
Jag ringde Metro och erbjöd dem en artikel om detta, men de avböjde.
Fick dock tag i fotografen i Dalarna. Han ska plåta en grej åt mig i Leksand om två veckor. Jag gör nog en telefonintervju i nästa vecka. Grejen är insåld och klar.
Har även kollat en mindre grej med Nostalgia som jag tror får klartecken. Ska ringa dem i morgon och höra vad de tyckte om bilderna.
I morgon har jag ett annat viktigt samtal. Jag har lagt ut en trevare till "Pudding", Tre Kronors materialförvaltare, om att vi ska skriva en bok om hans 25 år med Sveriges mest folkkära landslag. Hoppas att han säger ja till erbjudandet. En sådan bok vill nog många läsa.
Har även fortsatt att jaga poliskommissarien. Ringde en kompis på Rikspolisstyrelsen och bad honom hjälpa mig att få fatt på den berörde polishöjdaren. Vi får se hur det går...

Luriga Eniro

När jag gick igenom dagens post hittade jag en faktura från Eniro.
De ville ha 225 spänn av mig för "tilläggsuppgifter i tryckt katalog".
Herregud vilket tarvligt försök!
Jag har inte använt en tryckt telefonkatalog sedan jag skaffade Internet för 15 år sedan. Ingen jag känner använder tryckta telefonkataloger.
Alltså, jag har ingen som helst anledning att betala för något så onödigt och har inte heller beställt den tjänsten.
Ringde upp 020-numret som stod på fakturan. "Din väntetid beräknas till en minut. Du har plats fyra i kön" blev meddelandet när jag knappat mig fram till rätt telefonkö.
De svarade ganska snabbt, efter en minut ungefär, men när jag fått ett levande väsen i luren sade hon att jag kommit till fel avdelning.
"Du har ringt till avdelningen för privatpersoner. Du ska tala med Företag".
Hm, jag hade ju ringt det nummer som stod på fakturan. Då borde man ju komma rätt på en gång, liksom...
Tjejen kopplade mig vidare. "Din väntetid beräknas till 44 minuter. Du har plats 18 i kön" blev det automatiska meddelandet denna gång.
När jag till slut kom fram fick jag veta att fakturan var ett misstag från Eniros sida.
"Jag tar bort den nu på en gång, så du kan riva fakturan".
"Tack, men hur kommer det sig att ni skickade den. Jag är ju inte kund hos er, så jag lär ju inte finnas i ert kundregister".
"Eeeeh"...
Jag fortsatte: "Hur kompenserar ni mig för att ni stulit 35 minuter av min tid"?
Jag blev kopplad till en dam med lite pondus. Hon föreslog att jag skulle skriva ner mina skadeståndskrav och skicka de till deras jurist för behandling.
Nä, jag ringer nog Aftonbladet i stället. Där får man tipspengar. Det känns säkrare.

Riga väntar

Sådär ja.
Nu har jag lagt ett mess hos en fotograf i Dalarna som jag tänkte anlita för ett telefonjobb. Vidare har jag lagt ett reportageförslag hos en familjetidning och skickat två idéer till en restidning.
Väntar på att fotografen ska höra av sig så jag kan skicka honom till Leksand.
Om en dryg vecka bär det av till Riga igen.
Min kusin har aldrig varit där och jag har lovat att visa honom det som en gång var Sveriges största stad.
Jag tänker ta med honom på en promenad till centralmarknaden. Därefter blir det en tur med spårvagn nummer tio. Den linjen visar det mesta av staden.
När vi är tillbaka i city blir det ett besök på Rigas äldsta hotell, Metropole och ett glas bubbel i baren.
Lunchen blir en budgetvariant på någon av det otal restauranger som finns inne på järnvägsstationen.
Några andra kompisar ska följa med. De stannar över natten på Hotel Latvija medan jag och kusin Peter tar båten hem.
Det ska bli kul att resa för nöjes skull i stället för att jobba. Jag nöjer mig nog med den lilla kameran den här gången.

Kvalitetstid?

Nä, bara tid över i onödan.
Måste få lite nya reportageidéer insålda fort som attan.
Teknikens Värld gillade mina idéer jag nämnde för dem igår, men de ligger lågt med frilansinköp på grund av rådande konjunktur. Ljuva Livet ville ha ett mail med förslag men de ligger också ganska lågt för tillfället. Polisen som jag jagat sedan i höstas om ett redan beställt jobb har gått under jorden. När & Fjärran är lagd på is, likaså Resenären...
Men jag har räknat ut att jag mött över 70 så kallade kändisar privat och i jobbet. Då räknar jag bara sådana jag fikat, festat eller pratat med. Inte någon man sett passera på gatan eller sett uppträda. Dokusåpafolk som Linda Rosing har jag inte heller räknat.
Tråkigast var Mick Jagger. Han stod och såg sur ut i VIP-rummet på Spy Bar och hängde. Divigast var hockeyproffset Michael Nylander. Han kom en timme försent till vårt möte och var allmänt odräglig.
Trevligast då? Det är svårt att säga. Rick Nielsen, gitarrist i Cheap Trick var både trevlig och generös. Bert-Åke Varg är en riktig mysgubbe som ställer upp i alla lägen. Göran Kropp var också en superkille.

Ingo

Trist att den gamle kämpen Ingo lämnat jordelivet.
Han körde balla bilar, bland annat en Excalibur. Den bilen såg jag senast hos Göran Karlsson, Ge-Kå ni vet. Ullaredaren alltså. Göran är ju tyvärr inte heller längre i livet. Men tillbaka till Ingo.
Den gubben var rätt så rapp i truten ska ni veta.
Jag har lusläst de dödsrunor som Aftonbladet hade, men de har missat en kul grej som Ingo hasplat ur sig i fordom.
När Ingo blev utslagen av Floyd i returmötet så var han ju rätt så groggy.
Dagen därpå ringde Sveriges Radio. Reportern frågade:
-Hur kändes det att vakna i morse och inte vara världsmästare?
Ingo kontrade blixtsnabbt:
-Dô, jag har vaknat många morgnar utan att vara världsmästare!
Någon gång när jag får lite extra kvalitetstid över ska jag försöka lista alla så kallade kändisar jag träffat förutom Ingo, men det lär ta en stund...
Ingo får nog också plats på den listan när jag tänker efter.