Som vanligt

Kommer på alltför sent att det är dags att blogga lite. Fick nyss rödmarkering i rättstavningsprogrammet på bloggen. Blogg är tydligen fel ord. Ska vi kalla bloggen för dagbok i stället? Dagbok accepterades av bloggens (neeej, ny rödmarkering för efterföljande ord som var rättstavningsprogram innan jag tillade denna parentes. Vilken mysko datoriserad språkpolis man drabbats av) rättstavningsprogram. Shit. Ordet rättstavningsprogram godkändes inte heller av samma program jag just använder.
Har räknat till tolv röda streck i texten ovanför där jag accepterar ett enda. Gulp, nu kom det ett till:-)
Har varit i Norge på äventyr i Arktis, men återkommer om detta längre fram. Håll ut så hörs vi!

Hemma igen

Mässan i Helsingfors var bra som vanligt. Träffade ett par herrar som nyss tagit över tidningen Affärsresenären. De har stora planer för bladet, vilket är kul. Den tidningen har inte varit någon höjdare förr, men med nytt blod lär det kunna bli något vettigt av den.
Vi diskuterade ett framtida samarbete, så det kanske kan bli något. Jag har en del idéer som jag tänker framföra i nästa vecka.
Träffade flera gamla bekanta, både finländska och svenska kolleger, samt massor av turistfolk. Fick kasta mig i en taxi mitt under Finnairs presskonferens så jag inte skulle missa båten till Tallinn. Resan med lyxiga Galaxy tog tre och en halv timme. Träffade en kärlekskrank finländare som skulle köpa sex när han kom fram. Jag fick ett telefonnummer av honom till en tjej han rekommenderade. Givetvis kastade jag lappen när han inte såg. Varför betala för sådant som är gratis?
Övernattade på Tallinks nya spahotell. Det var en läcker anläggning på lagom promenadavstånd från färjeterminalen.
Dagen därpå gick i arbetes tecken. Givetvis lyckades jag bli lurad av en taxichaufför. Resan till Volvos anläggning kostade 250 estniska kroon. Taxin tillbaka kostade hälften, men den var beställd av Volvos estnisktalande personal.
Passkontrollen i Frihamnen var borta. Jag hade det nya passet med för säkerhets skull, men behövde inte visa det vare sig i Tallinn eller i Stockholm. Skönt att slippa stå i de eviga köerna som gällde förr. Nu var det bara att knalla rakt ut i friheten.
Väl hemma kollade jag e-posten. Där låg en inbjudan till en resa med kort varsel. Ska anstränga mig lite på måndag och sälja in knäcket till någon tidning. Det handlar om några dagar i nordnorge i Hurtigrutens regi. Det är vackert däruppe så här års, så jag åker nog.

Vinterkräksjukan

Började dagen (som egentligen var igår) med att köra till Sundbyberg för att plåta Babben Larsson. Hon har legat hemma i vinterkräksjukan, så man får hoppas att man inte blivit smittad. Jag var noga med att inte föra upp högerhanden (som jag skakade hennes traversnäve med när vi möttes och när vi skildes) upp till ansiktet. Därefter drog jag till Älvsjö för att träffa Fadde. Där såg jag till att tvätta händerna, så jag borde nog klara mig från den rätt så jobbiga kräksjukan...
Fick ett nej tack gällande jobbet på Sicilien. Lika bra det. Då kan jag mellanlanda hemma i lugn och ro före mässan i Göteborg efter Kenyatrippen. Samma tidning tackade ja till en annan grej som jag fixar i nästa vecka. Allting jämnar tydligen ut sig i långa loppet.
Fadde berättade en story om när han var livvakt åt Julio Iglesias. Den berättelsen kommer i boken och är värd att dra på smilbanden åt. Dessutom gick vi igenom hur han känner att från att i princip äga världen och ha ekonomi att göra allt han känner för till att tvingas räkna enkronor och inte ha en spänn över till nöjen. I bland räcker degen inte ens till mat och hyra. Ska skriva detta bonuskapitel i morgon innan jag sticker till kusinen. Hoppas att mitt pass är klart i morgon. Då får man väl ta en tur upp till polishuset för att hämta ut det i mina ögon ganska onödiga dokumentet.
Sedan blir det nog en trevlig helg med visit hos kusin samt söndagspromenad tillsammans med Jenny här i Huddinge Hill.

Årsstart

Nu börjar man äntligen få tag i redaktörerna, PR-folket börjar ringa och man känner att det börjar dra i gång så sakteliga. Men varför denna ketchupeffekt hela tiden? Ni vet, först kommer ingenting, sedan ingenting, sedan allting...
Ett lysande exempel på ketchupeffekten är följande: Om ett par månader ska jag till Kenya på jobb. Är bortrest i fyra dagar inklusive restiden. Blir därefter hemma i tre dagar innan jag (förmodligen) åker till Sicilien på annat jobb (inbjuden av två PR-gubbar som ovetande av varandra ringde med ett par timmars mellanrum). Ska checka intresset för Sicilienjobbet med en av mina uppdragsgivare i morgon. Hemresan går via Göteborg där jag hoppas att kunna övernatta hos vännen Walter Repo och hans sambo Katarina. Walter har gett klartecken till min visit med förbehållet om att han är hemma just då.
I vår bransch kan man inte ha allt för lång framförhållning när det gäller sociala grejor. Det gäller även mig själv. Ok, mammas 70-årsdag är prioriterad i år. Den dagen är spikad i kalendern. Då ser jag till att vara hemma så jag kan uppvakta henne! I Götet ska jag träffa en massa annat löst folk inom reseindustrin samt umgås med kolleger ett par dagar och sen blir det nog X2000 hem. Man ska ju vara politiskt korrekt emellanåt. Dessutom gillar jag tåget. Det tar bara tre timmar och jag kommer direkt till Stockholm Syd/Flemingsberg, tio minuters bilresa hemifrån.
Då lär man ha hemlängtan. Elva dagar med tre dagar hemma, jobbat i tre länder på två kontinenter och förmodligen bagaget fullt med minnesanteckningar och broschyrer tar på krafterna. Sen ska man skriva knäcken, bilder ska sorteras etc. Jag lär nog känna att jag lever efter den svängen. Men who cares. Bokade in en sväng till Golden Sands i Bulgarien i dag så jag har en semester att se fram emot också. Fyrstjärnigt hotell med bästa läge.
Närmast har jag ett fotojobb, ska plåta Babben Larsson i morgon. Hoppas att hon ställer upp på att jag hänger upp henne i en travers:-) Sen ville Fadde att vi skulle träffas under eftermiddagen för att ordna några tillägg i boken (som jag bara VILL ha ut NU). Därefter blir det en tripp till metropolen Strängnäs innan jag packar för nästa tripp, till Helsingfors och Tallinn, förhoppningsvis med det nya passet i fickan.

Nyttt pass

Ska till polisen i morgon för att fixa ett nytt pass.
De nitiska passpoliserna i Frihamnsterminalen, där färjorna från Baltikum angör Stockholm, gnällde på att mitt pass håller på att falla i bitar. Då detta var andra gången de påpekade detta, för mig osynliga faktum, är det väl lika bra att ordna ett nytt exemplar av denna lilla bok som är så nödvändig för att korsa andra länders gränser.
Konstigt nog är det bara just vid hemresan i Frihamnen som mitt pass inte varit acceptabelt.
Att resa in i andra länder har inte varit några problem.
OK. Jag har utsatts för korsförhör i Chicago, men skildes från Homeland Security med ett "have a nice visit in the USA" ringande i öronen. I Tel Aviv fick de frispel på mina tunisiska stämplar. Jag fick följa med in i ett rum där det vankades korsförhör samt visitering. PLO:s huvudkontor lär ligga i Tunis och Palestina är ju inte Israels bästa polare precis, så jag förstår deras agerande.
Trots dessa incidenter på resande fot har mitt pass aldrig ifrågasatts utomlands, bara i Sverige och just i Frihamnsterminalen, vid tillfällen jag återvänt till mitt hemland. Mysko...
För övrigt så ser inte jag vitsen med att pass överhuvudtaget ska finnas kvar. Alla har ett unikt fingeravtryck, vilket bör räcka som identifiering. Fingerprints används över lag i USA, där alla inresande registreras med fingeravtryck och porträttfoto.
Nåja, jag ska ta en tripp till Finland och Estland i mitten av månaden. Då de baltiska staterna blev med i Schengen den 21 december lär jag knappast behöva passet då. Jag tar med det ändå, för säkerhets skull.
Hoppas att oroligheterna i Kenya ska lägga sig snart. Jag har en resa dit i agendan. Ska ner och kolla på ekologiskt odlat te. Kan kanske bli ett knäck för När & Fjärran. Om det lugnar ner sig alltså. I och för sig så besökte jag Israel under brinnande krig, men där hade jag statens beskydd så det kändes lite tryggare än att dra till ett land som i värsta fall kommer att drabbas av inbördeskrig.
Men om situationen i Kenya stabiliserar sig så PASSar jag på att åka dit:-)
Med nytt pass!