Aprilskämt

I morgon får man se upp med aprilskämten.
Hoppas att få se en rapport på de bloggar jag följer om lokala lustigheter.
Jag minns en första april som var rätt ball, där jag och Svullo lurade varandra, men vi båda fick sista skrattet.
Jag hade varit på konferens ute på Djurö och skulle köra hem.
Mobiltelefonen blinkade. Det här var på den tiden mobiltelefonen satt fastmonterad i bilen, liksom. Nåväl, jag ringde mobilsvaret och hörde då Micke Dubois stämma:
-Tja Lasse. Lokaltidningen vill träffa oss för att ta en bild och snacka hockey med oss klockan fem. Vi ses där.
Jag svalde betet stenhårt. Jag var ju ordförande i supporterklubben, så det var inte helt otroligt. Däremot insåg jag att jag inte skulle hinna dit i tid.
Ringde därför upp tidningen och fick veta att jag var grundlurad.
-Har du tänkt på vad det är för dag idag? Jag kände mig jättebortgjord. Nu skulle jag hämnas!
Lyfte luren och ringde Micke. Hans telefonsvarare gick igång efter några signaler. Han var ju inte hemma. Han var ju hos lokaltidningen och väntade på mig:-)
Jag försökte låta upprörd och flåsade in:
-Jag sitter i köerna i Årsta. Snuten har stängt av hela området därför att några terrorister tagit Carl Bildt som gisslan och nu sitter de i Arla-huset!
Väl hemma kommer grannarna fram och asgarvar. Micke hade svalt betet totalt och sprungit ut på tomten för att kungöra den stora nyheten.
Senare på kvällen träffades vi hemma hos Micke för att kolla hockey på tv.
Tv-sportens aprilskämt kom efter matchen. När matchen var över såg tv-tittarna hur ismaskinen kom in och reporten förklarade att matchen skulle spelas om på grund av en protest från det förlorande laget, men att tv inte kunde visa den.
Dagen därpå tog vi en fika i min trädgård. Då kom Lillen, en annan granne, förbi.
Lillen började med att idiotförklara mig och Micke för att vi gått på så pass enkla aprilskämt. Själv hade han minsann inte gått på ett enda, så det så!
När Lillen hånat oss färdigt avslöjade han sig själv:
-Förresten, hur gick det i matchen igår? Alltså den som spelades om?
Micke och jag började asgarva direkt. Inte gått på några aprilskämt var det visst:-)

Enkelt och gott

Hade Hägge på besök i dag.
Han är ju revisor i grunden, så vi (d.v.s. Hägge) jobbade med min deklaration.
I fjol var vi ute i sista stund och det skulle inte få inträffa i år.
Nu är två tredjedelar av bokföringen fixad och jag hade lovat att bjuda på middag.
Hade lite beslutsångest innan jag bestämde mig för att prova något nytt.
Kollade inte ens i nån kokbok, det blev pang på bara.
Fräste renskav i pannan. I med en halvliter lätt-creme fraiche som kryddades med en halv tub tomatpuré, några pressade vitlöksklyftor, grovmalen svartpeppar och lite citronpeppar. Det fick koka ihop medan spaghettin kokade på plattan intill.
Jodå, det blev gott, men nästa gång skivar jag nog i några färska champinjoner och tar en gnutta lök också.

Earth Hour

Nån mer än jag som protesterar mot den löjliga idén att släcka alla lampor en timme i afton?
Vad katten gör det för miljön? Det handlar bara om att folk ska få lite bättre samvete innan de går och handlar irländskt kött eller en charterresa med flyg.
Nä, jag låter ljuset vara lika tänt som det brukar.

Svårfångade redaktörer

Hmmm...
Har en del på gång närmaste månaderna, men herrar och damer redaktörer är svårfångade.
Snackade med Aftonbladet om en grej som de tyvärr nobbade. Har dock en annan grep på G som jag mailar dem i morgon.
Allt om resors redaktör är inte i Sverige för tillfället. Likaså Travel Reports boss. Han drog till Kina i går, i onödan, då höjdaren han skulle träffa lämnade återbud med kort varsel.
Nu stundar dock ett antal resor på flera kontinenter. Lite hektiskt men kul.
Fick en inbjudan av Bindefeldt att få luffa omkring i skärgården med TallinkSiljas nya fartyg, men då är jag i Kanada. Däremot blir det lunch ombord på samma fartyg ett par dagar senare, så jag får bekanta mig med Östersjöns vackraste dam då. Förhoppningsvis minimalt jetlaggad. Tur att man har lätt för att sova på flygplan!

Det svarta spelet

Är en bok skriven av förre skvallerjournalisten Daniel Nyhlén.
Daniel var med på releasepartyt för Faddeboken och berättade då att han hade en liknande bok på gång.
Fadde fick ett exemplar när boken släpptes och han lovade att den skulle vandra vidare till mig när han läst den. Så blev det inte, på grund av glömska från Faddes sida.
Lånade den i stället på biblioteket och sträckläste den.
Daniel har fått till en bra story. De detaljer som Faddes och mina jurister strök i vår bok har Daniel kunnat ha med i sin, då boken är skriven som fiktion.
Det svarta spelet avslöjar allt bakom kulisserna vid Stureplan. Huvudpersonen, som kunde vara Daniel själv, även om jag vet att det rör sig om flera journalister som bakats ihop till en enda, blir först på plats när en stekare mördas utanför sin lägenhet på grund av för mycket kontakt med knarkmaffian.
Journalisten börjar forska i ämnet och kommer långt in i kretsarna kring det vackra folket som inte är så vackra på sina privata kokainfester.
Jag ska inte avslöja för mycket, men boken är klart läsvärd. Det är inte ofta jag vill läsa om en bok jag redan läst, men Det svarta spelet har den ovanliga egenskapen att jag vill ha en repris.
I dag kom det ett paket med posten som innehöll ett exemplar av boken.
Jag ringde Fadde och tackade för att han skickat den, men han förnekade att det var han. Då finns det ju bara en annan person som kan ha varit så vänlig. Tack Daniel!

Avundsjuka - En ful egenskap

Jag har en kompis som efter många års hårt arbete som smed pajat ryggen och är därför förtidspensionerad.
Han har alltid gillat off road-körning med specialbyggda Jeepar och gör det fortfarande. Han får dock anpassa sina byggen så att han kan använda dem trots ryggproblemen. Vi snackar specialstolar, bra fjädring och en del annat.
För ett par år sedan skrev jag ett reportage om hans senaste bygge i tidningen 4 Wheel Drive som blev ganska uppskattat. Han hade fått en hel del hjälp från sina vänner att bygga den, då han inte är lika rörlig som förr.
För några månader sedan fick han ett brev från Försäkringskassan som ifrågasatte hans ryggskada. Anledningen var att någon anonym person skickat in en kopia på artikeln med ett följebrev om "han kunde antas vara sjuk då han tydligen klarar av att köra bil i skogen".
Givetvis bemötte han Försäkringskassans påståenden i ett brev som jag hjälpte honom att formulera. I dag tittade han förbi och visade mig nya dokument.
Någon hade snokat runt på nätet och hittat massor av inlägg från honom på olika chattsajter där han emellanåt gjort sig lite ballare än han är. Jag menar, vem går ut på nätet och berättar att man är sjukpensionär? Inte han i varje fall.
Detta ansåg Försäkringskassan vara tillräckliga bevis för att ifrågasätta hans sjukpension. Givetvis ska de få ett svar, där han bemöter varje påstående.
Men hur friskt är det att en handläggare på Försäkringskassan sitter och surfar på sajter som han förmodligen inte kan ett dyft om? Eller ännu värre - Kan det vara den anonyme avundsjuka personen som "hjälpt till".
Den personen borde verkligen skaffa ett eget liv i stället för att sabotera för andra!

Stroganoff, strul och stadsbesök

Har väl varit lite dålig på att blogga på sistone, men ni som följer den vet ju att jag varit på Sveriges framsida några dagar.
Här kommer dock ett låååångt inlägg:-)
Göteborg var trevligt och förmodligen kan det ge en del nya jobb och infallsvinklar.
Fick dock veta att Bonniers väntar på det knäck de beställde av mig så fort som möjligt. Det ska publiceras i augusti och redan nu syr de ihop juninumret!
Ägnade delar av denna söndag åt att rodda bilder. Sen är det "bara" faktarutorna kvar.
Struligt har det också varit.
SJ AB lyckades med att pricka in sin 20 minuter långa försening så exakt att jag missade två anslutande pendeltåg. När jag äntligen steg av såg jag det tåg jag skulle vidare med rulla in på en annan plattform. Pendeltågen går varje kvart dagtid, men givetvis inföll övergången till halvtimmestrafik just då jag skulle åka. Tack vare SJ, det betyder väl Sen Jämt, blev jag 45 minuter sen till min fredagsträff med grabbarna.
Nästa strul var i dag när jag skulle visa min bil för en förhoppningsvis intresserad spekulant. Då jag inte använt bilen på någon månad (jag går hellre och vägrar biltullar) pluggade jag in batteriladdaren i går eftermiddag för att vara säker på att den skulle starta. När killen, en 20-åring med sin pappa i släptåg, anlände visade det sig att pluskontakten glidit av och att bilen givetvis var strömlös.
De gjorde en okulärbesiktning av kärran och bad mig ringa när den var körduglig. Hoppas att kunna ringa dem i morgon eftermiddag eller på tisdag.
Strul två hände något senare. Min trådlösa telefon till det fasta abbonemanget fick frispel och sa upp sig. Jag letade upp reservaren, en Siemens som jag fått av Telia som tack för lång och trogen tjänst som stamkund. Kröp på händer och knän för att installera tingesten. Nu är det bara att vänta tills i morgon innan jag använder den. Nya apparater ska ju laddas i minst 13 timmar innan de är okej.
Stroganoffen då?
Jo, igår tänkte jag njuta en saftig entrecôte med kroketter, stekta champinjoner och bearnaisesås vilket jag också gjorde. Smaksensationen var inte riktigt vad jag väntat mig, så jag bestämde mig för att köra en enkel pasta med köttfärssås i dag.
Nere på ICA ändrade jag mig och köpte falukorv, tomatpuré, mjölk och en stor gul lök i stället. Kryddade vilt med svartpeppar och en örtblandning med bland annat vitlök. Kokade ris till. Gott blev det och jag har kvar så jag kan köra en portion i mikron i morgon.
Nu kommer vi till stadsbesöket.
Jag lunchade med några från ett av Östersjörederierna i torsdags. Jag hade några frågor som de inte kunde besvara på en gång. Gjorde då upp med Tapani som han heter, att jag skulle ringa honom på mobilen dagen därpå och att vi skulle försöka stråla samman på mässan.
Ringde honom under förmiddagen och fick då veta att han redan var på väg norrut.
-Ring mig på måndag så kan vi ses i Stockholm. Jag bjuder på lunch, sa han.
Undrar just varför vi inte kunde ta mina frågor på telefon, men han kanske har en del annat i kikaren. I nuläget får det vara värt att ta en tripp till stan för att checka läget. Vem vet, rederiet kanske behöver några texter eller bilder till sin kommande katalog?

Flunkbuster - Fights off telemarketing!

Jag irriterade mig på en telemarketingsnubbe som ringde mig i går.
De kan ju vara ganska envisa och inser inte att de inkräktar på vanliga människors privatliv med sin telefonterror.
Såg på Pangbrudens blogg att hon också drabbats av dessa lågt stående varelser. Men hjälten Flunkbuster hade kommenterat med ett bra tips.
Kopiera in länken och kila vidare:-)
http://www.xs4all.nl/~egbg/motmanuskript.html

Mässvecka

Har just kommit hem efter ett möte med min bokförläggare. Vi gjorde avräkning av Fadde-boken (600 ex finns i lager så det är bara att beställa den i en bokhandel nära dig) och så köpte han mitt förslag om ett nytt bokprojekjt.
Den grejen ska jag försöka ro i land under TUR-mässan i Göteborg nu i veckan.
Jag åker ner på onsdag och får på så vis ett par dagar med massor av möten där nere.
TUR är årets höjdpunkt för resebranschen och för oss journalister.
Man knallar omkring och skapar kontakter, träffar sina redaktörer samt höjdarna i resebranschen.
Många turistmål har även sina chefer och i vissa fall ambassadörer på plats.
Mässan inleds med ett invigningsparty och det vill man ju inte missa!
Jag återkommer med en rapport senare.

Vätskebalansen

Regeln om vätskor på flyg ställer till problem för de flesta, så även för mig.
I detta specifika fall ställde de till mer problem än nödvändigt.
I måndags stod jag i tax-freeshopen på Casablancas flygplats och kollade in marockanskt vin av en sort jag provat där nere. Ville ha med ett par flarror hem, så jag kollade med expediten om jag skulle kunna ta dem med genom säkerhetskontrollen i Paris där jag skulle byta flyg.
Jodå, nemas problemas. Om jag hade flaskorna i en ihoptejpad plastkasse så skulle det gå bra försäkrade hon.
Jag betalade och fick mina vinare i en hermetiskt sluten plastpåse.
Väl framme i Paris gjorde jag sällskap med Eva, en tjej som bland annat skriver i Expressen. Vi letade upp ett rökbås, tog varsin cigg och fortsatte mot securityn. Eva hade också en försluten plastkasse med varierande fludium.
I säkerhetskontrollen stötte vi på patrull. Vi skulle definitivt inte släppas igenom med våra påsar. Mitt argument om att jag läst i Air Frances ombordtidning att det skulle vara okej om flarrorna låg i en försluten påse gick inte hem alls.
Eva tog ett steg före mig genom en dörr och vips hade vi hamnat i ankomsthallen!
Boardingen av vårt plan hade just börjat och där stod vi som två fån på helt fel sida och skulle fixa en komplett incheckning, security samt ta oss till gaten på mindre än en halvtimme. Mission impossible!
Jag såg framför mig ett besök på Svenska Ambassaden i Paris, dyra flygbiljetter hem, eventuell övernattning och annat obekvämt. Som tur var är Evas franska bättre än min, så hon fick ta befälet.
Vi rusade till hissen för att åka upp två våningar där incheckningen fanns. Givetvis gick hissen åt fel håll, men efter att ha sett p-garaget från hissdörren vände vi uppåt igen och kom till slut rätt.
Eva smattrade franska med ett par Air France-anställda som tog med oss till incheckningen där våra ryggsäckar packades i rejäla plastsäckar. Därefter hänvisades vi till en expresskö vid säkerhetskontrollen.
Det rådde totalt kaos i kön. Vi trängde oss före samtidigt som vi viftade med våra boardingkort. Tio minuter kvar till take off! En spansktalande gubbe försökte tränga sig före och visade sin biljett. Hans plan skulle gå om tjugo minuter. Rena semestern tyckte jag och pekade på avgångstiden för min biljett. Då tog gubben reson.
Fem minuter före take off hade vi klarat oss igenom all byråkrati och rusar mot gaten.
Jodå, vi hann med flyget. Dessutom kom bagaget med samma plan!
Pust...

Taxi

Har landat hemma igen efter Marockosvängen.
Har även skrivit knäcket om övernattningsmöjligheter på Arlanda, jagat lite info om Marockanska biltillverkare och en del annat jox, så nu börjar stressen lägga sig.
Marockanerna ska köra sitt första internationella bilrace, WTCC, i maj och håller därför på att bygga en racerbana.
Jag kände att jag ville göra ett knäck om banan, men då vår grupp var lite väl tilltagen så fanns det inte särskilt mycket tid för egna utflykter.
Jag hoppade av gruppen när de flesta skulle shoppa i medinan och bad hotellreceptionisten att ringa en taxi samt förklara för chaffisen att han skulle köra mig till racerbanan och vänta medan jag plåtade och därefter köra mig tillbaks till hotellet.
Receptionisten glodde häpet på mig och förklarade att jag kunde gå till banan.
"Ta till höger utanför entrén och sedan första höger. Du är framme på fem minuter" sa han.
Jag gick. Och gick. Efter 20 minuters promenad hade jag ännu inte nått avtagsvägen. Efter nästan en halvtimme kom en väg till höger. den ledde in mot Marrakechs centrum. Jag knallade vidare.
Det började skymma så jag insåg att taxi var det enda som gällde om jag skulle hinna få mina bilder innan det blev nermörkt.
Som på beställning kom en taxi rullande. En liten Fiat Uno visserligen, men vad som helst dög vid det tillfället.
Jag hoppade in och sa åt chaffisen att köra till racerbanan och därefter köra till mitt hotell som ligger omkring tre kilometer från den plats han plockade upp mig. Chaffisen nickade och började köra. Med avstängd taxameter. Jag beordrade honom att slå på taxametern flera gånger men killen låtsades inte förstå. Jag sa åt killen att om han inte slog på taxametern så skulle jag ta en annan taxi.
Killen menade då att han körde med fasta priser. För hundra Dirham (110 SEK) skulle han uppfylla mina önskemål. Okej då, bara jag får mina bilder, tänkte jag.
Ganska snart började jag ana oråd. Vi irrade omkring överallt. Chaffisen stannade då och då och pratade med sina kollegor. Ingen verkade hitta till racerbanan. När sedan mörkret fallit förklarade jag att det var kört med bilderna och att jag därför ville att han körde till hotellet.
Killen vände bilen och körde. Till fel hotell!
Men där kunde i alla fall bellboyen förklara var mitt hotell låg.
När vi stannat (vid rätt hotell) skällde jag ut chaffisen. Jag menade att han, på grund av sin inkompetens schabblat bort mitt jobb och att jag absolut inte tänkte ge honom några 100 Dirham. "Du får nöja dig med 20", sa jag och chaffisen nickade skräckslaget inför den rasande vikingen:-)
20 dirham är nog billigt för en taxiresa som varade i en dryg halvtimme, men med facit i hand skulle jag nog stannat och slöat på hotellet i stället...

I svinottan

I morgon, den femte, ska jag med ett tidigt flyg till Marocko. Jag har flygplansbyte i Paris, vilket innebär närapå fyra tråkiga timmar på den flygplats jag ogillar mest av alla i Europa, Charles de Gaulle.
Morgonplanet till Paris lyfter klockan 06.25 och med tanke på allt strul med incheckning och security bör man vara på plats ett par timmar före. Alltså ska jag infinna mig redan halv fem på morgonen.
För att vara säker på att hinna, om man inte får punktering eller så för då blir det extra bråttom, måste jag åka hemifrån kvart i fyra. Inget kul alls.
Fick en idé. Kollade med en redaktör om han var intresserad av att jag gjorde ett knäck om övernattningsmöjligheter på Arlanda. Killen köpte min idé, så nu är jag inbokad på ett hotell i Sky City och har bara fem minuters promenad till check-in.
På så vis får jag mer än en timmes extra sömn och drar in några spänn till firman också. Det gäller att vara uppfinningsrik emellanåt.
På grund av resan lär jag inte kunna blogga på några dagar, men I will be back.
Håll ut, bloggvänner!

En ny tradition

Min polare Hägge tyckte att jag skulle haka på och uppleva den tradition han följt de senaste sju åren.
Det innebar att jag i går, söndag, steg upp strax före klockan sju och tog en promenad på fastande mage.
Väl framme hos Hägge möttes jag med en kopp kaffe.
Strax därpå öppnades champagneflaskan, prinskorv, bacon och ägg kom på bordet och så hade han fixat bake-upbröd där vi lät smöret smälta in ordentligt innan vi la på rejält med ost.
När Vasaloppet startade skålade vi med tv-rutan.
När loppet var över hade vi tömt tallrikarna samt skumpaflarran.
Då blev det en långpromenad i det vackra vintervädret. Senare på kvällen käkade vi på thaikrogen och bestämde oss för att göra om denna procedur nästa år.
I dag lyckades jag boka en Helsingforsresa. Det blev en lyxhytt med balkong. Avresa i slutet av maj, då Helsingfors är som trevligast...