Otroooligt!

Åkte med polaren Roger och hans fru Monica till deras sommarstuga i fredags.
Som vanligt blev det en trevlig helg med massor av god mat, kul snack och en massa umgänge.
I dag, eller snarare i går, lördag, spelade jag och Roger Chicago. Vi körde om tio öre poängen och spelade tio omgångar.
Redan andra given i omgång två fick jag en Royal Straight Flush.
Det var andra gången i livet jag fått en så pass fin hand, så det var ju värt lite jubel. Jag kommenterade den handen att det vore kul om Roge kunde kontra med en Royal han också. Det gjorde han i omgång tio!!!
Att båda två skulle få Royal samma dag är ju helt osannolikt.
Därför ska de 25 spänn som jag vann investeras i en trisslott.
Eventuell vinst delar vi på.
Sen blir det vardag igen.
Har tvättstugan på måndag. Innan dess måste jag ladda bilbatteriet, då en spekulant kommer på måndag för att kolla på kärran. Ska även ringa runt för att fixa lite jobb innan jag följer med Hägge till hans sommarställe på tisdag.
Fan vad social man blivit:-)

Begravning

Hade ingen större lust att gå på Gurras begravning, men Jenny övertygade mig i går.
Drog på mig svarta jeans och en grå skjorta. Svettigt som fan i det vackra sommarvädret. Robban Aften plockade upp mig i en av sina Corvetter. En av två existerande Corvette herrgårdsvagnar av årsmodell 2000 eller senare i världen. Bägge två är byggda av Robban, så klart. Klart att vi skulle färdas ståndsmässigt för att ta ett sista farväl av Gurra.
Fick veta att jag räknat fel på Gurras ålder. Han var faktiskt 61 år innan han dog av den stroke som drabbade honom i slutet av maj.
Framme vid kapellet hälsade vi på en del av hans anhöriga. Robban och jag kände inte en enda person av de som samlats för att få Gurra six feet under.
När vi såg att det skulle bli en religiös begravning skruvade vi lite på oss. Varken jag eller Robban tyckte att det passade Gurra.
När en gammal Hot Rodder dör ska ingen behöva vara ledsen på begravningen. Då spelar man den avlidnes favoritmusik, oftast rock´n roll och efteråt snackar man gamla partyminnen och annat kul som man upplevt med den avlidne.
Så blev det inte i Gurras fall, tyvärr.
När sista psalmen var sjungen knackade Robban mig på axeln och antydde att vi skulle dra därifrån. Vi smet ut och drog igång Corvetten utanför. V8-soundet fick bli vår sista hälsning till en kul kille som gick bort lite för tidigt.
Rest In Peace, Gunnar Donald Miller!

Corvette-Gurra har lämnat in

När jag bläddrade i lokaltidningen såg jag att min gamle kompis Gunnar Miller lämnat jordelivet. Jag hade inte haft en aning om att han var sjuk.
Gunnar var en glad gamäng som alltid åkte ståndsmässigt i någon av sina Cheva Corvetter. Gunnar byggde bland annat den där 73:an med tak från en 63:a, den med delad bakruta som sedermera blev en vinnande streetracer i Rullkams-Ronnies ägo.
Hans senaste projekt, som aldrig hann komma igång, var en Corvette-cab i trä med ZL-1 motor. På senare år hade Gunnar blivit ganska förmögen tack vare några bra tomtaffärer. Degen satsade han i några hus i Texas som han hyrde ut, även om jag hade en stående inbjudan att låna ett av husen närhelst jag ville.
Vidare importerade han kul bilar och båtar från det stora landet i väster.
När jag såg hans dödsannons, tyvärr prydd med en Porsche, ringde jag Robban Aften, Mr. Corvette i Skandinavien. Robban har drygt trettio Corvetter i sin samling och kände Gurra nästan lika bra som jag. Robban hade inte heller en susning om vad som var Gurras dödsorsak. Däremot ville han att vi skulle göra sällskap till begravningen.
Hm, jag gillar inte begravningar. Dessutom, hur underligt det kan låta, känner jag inte hans familj. Gurra var killen man besökte vardagar, under kontorstid, då resten av hans familj befann sig på sina jobb. Men jag ska ringa Robban i helgen. Det kan ju vara läge att dra på sig de svarta jeansen och ta ett sista farväl av en kul kompis. Gurra blev för övrigt bara 51 år.

Ryssarna

Ryssar som bor i Ryssland är ett folk jag inte alls kan med.
Jag vill inte generalisera, men de ryssar jag träffat är ohyfsade, egoistiska och rent ut sagt; ett djävla pack!
Under en resa i Österrike i sällskap med några ryssar fick jag uppleva att damen från Moskva som kom en och en halv timme för sent till vår gemensamma buss tände en cigg för att försena oss övriga 24 personer med fem minuter ytterligare. Den resan skapade massor med agg hos oss andra i gruppen. Vi var från Sverige, Spanien, Grekland och (suck) Ryssland.
Jag har träffat andra ryssar ute i världen. De ryssar som bor i andra länder har anpassat sig till de regler som gäller i väst, men de som bor kvar i Ryssland är totalt oborstade, eller kanske välborstade om man tänker på brända och destillerade drycker:-)
Jag har berättat en del hårresande historier om ryssarnas sätt att uppträda för mina anhöriga. Jag har haft en känsla att de inte riktigt trott på mina historier, men när vi var i Kemer förra veckan fick de själva se ryssar på semester, på en All Inclusiveanläggning.
Ryssarna bröt sig in vid de smarrigaste rätterna på buffén. Köerna existerade inte för dem. Väl framme tog de för sig så att andra blev utan. Rester som de inte orkade äta upp släckte de sina cigarrettfimpar i.
Till lunch var det vanligt att de beställde vin med ett tillhörande glas vodka eller två. När kvällens bar öppnade beställde de minst sex drinkar per skalle, samma skalle som skulle supas i bitar, liksom. Trots beteendet såg jag inte en enda överförfriskad ryss. Hm, de sover väl med vodkaflaskan på nattygsbordet...
Farsan blev aningen bestört över ryssarnas sätt att uppträda. Han vill inte kasta ur sig fördomar om folk, men i ryssarnas fall så verkade han hålla med om min åsikt om det folket.
Visste ni förresten att det ryska språket inte hade en synonym till ordet "köpa" under Sovjettiden? Närmaste ordet var "skaffa".
Efter Sovjetunionens fall har de fått några nya låneord från engelskan.
Men för min del kan ryssarna pyssla med "djoint ventjur" och "bizniz" så mycket de vill.
Jag tänker i varje fall inte göra affärer med dem!

Hemma igen

Tillbaka på hemmaplan sedan några timmar.
Massor med post att gå igenom, 244 mail i inboxen samt en del annat att fixa innan jag slår huvudet i kudden.
Veckan i Turkiet var mestadels toppen, men det fanns vissa irritationsmoment.
Jag återkommer med en rapport i nästa inlägg.

Nattugglan blir rugguggla

Hmmm...
Jag, som aldrig är kvällstrött och oftast är uppe till mycket sent ska snart gå till sängs. Väckarklockan är ställd på 03.00. Ska möta resten av familjen en halvtimme senare. Flyget går vid sextiden på morgonen.
Man lär väl både känna sig och se ut som en gammal berguv, eller rugguggla, som jag skrev i rubriken (om det nu finns manliga sådana) när jag möter resten av gänget.
Jag har inte heller hittat någon intresserad redaktör som vill köpa knäcket från den kommande resan, men jag tar med kameran ändå.
Man brukar kalla såna jobb för "spek" men då vi ska bo all inclusive får man nog räkna med "späck" i stället.
Ha det bra alla bloggisar. Vi hörs!

Skatta sig lycklig

Tänkte delge er mina åsikter samt rena fakta om det svenska skattesystemet, men först en lägesrapport från vardagslivet.
Jodå, kylen hoppade igång efter avfrostningen och är kallare än någonsin. Nollgradigt är lite väl häftigt, så jag får väl vrida upp reglaget en aning...
Kryssningen var kul. Käkade lunch med Birkas VD i dag och träffade koncernchefen i går.
Hade även några trevliga pratstunder med Björn Pettersson, mannen som skapade varumärket Birka. Den mannen är säkert några och 80, men är med på varenda tillställning som rederiet har. Han skrattade gott åt min kommentar när vi möttes på akterdäck: "Var ska sleven vara om inte i grytan"?
Ska skriva en stump i morgon om allt som inträffade under omflaggningen samt om vad VD berättade gällande personalförändringar, passagerarsiffror och annat som branschen vill veta. Bilderna är redan kollade och de håller för publicering.
Nu till ämnet som rubriken antyder.
Aftonbladet rapporterade på sin website i afton om när man får tillbaka sina skattepengar. De första, de som skickade ett sms och godkände debiteringen får degen redan nästa vecka. De som deklarerat på pappersblankett får vänta lite längre, till någon gång i augusti.
Såna som jag, småföretagare, får pengarna först vecka 49!
Sist av alla, liksom...
Vi som skulle behöva pengarna först av alla. Eller åtminstone samtidigt som resten av landets skattebetalare.
Som småföretagare ska man "uppskatta" hur mycket firman kommer att dra in under kommande år, därefter ska man betala en preliminär skatt, varje månad. I dessa tider går det inte att gissa sin inkomst, dessutom vet man inte om somliga uppdragsgivare mäktar att betala fakturorna i tid, men ändå ska preliminärskatten in punktligt i mitten av varje månad. Ungefär som hyran, elräkningen och alla andra utgifter.
Skillnaden är att hyra och elräkning är ju något man redan förbrukat (OK, hyran betalar man för kommande månad, men planerar man för en flytt så styr man upp det ett kvartal innan), men preliminärskatten ska börja betalas ett år och fyra månader innan deklarationen eller bokslutet är klar.
Där har vi nog en rejäl orsak att många småföretagare får problem under dåliga tider. Man tittar oftast på fjolårsresultatet och räknar med samma resultat året därpå.
Emellanåt höjer Skatteverket preliminärskatten med några procent. Då får man bestrida det med en preliminär deklaration och får på så vis en kostnad för att någon räknenisse ska fixa det åt en. Okej, jag har vänner som fixar sådant åt mig, men andra småföretagare kanske måste betala en revisor några tusenlappar för att få detta fixat.
Lägg till omsättningsminskning under lågkonjunkturen, kunder som betalar försent, i vissa fall över ett kvartal efter att fakturan förfallit till betalning samt att enstaka kunder går i konkurs. Jag fakturerade en kund i februari förra året. Givetvis konkade han och jag kommer att få mina pengar plus ränta nån gång i sommar, kanske. I varje fall om man kan lita på Tingsrätten. Att bevaka mina intressen i detta ärende har också tagit tid och energi från det jag sysslar med till vardags.
Undrar hur mycket den räntan är värd om jag skulle hamna på obestånd tack vare dåliga betalare och själv tvingas betala ränta för räkningar som jag inte skulle kunna betala? Nä, systemet med preliminärskatt måste göras om.
Slopa den!
Här kommer mitt förslag:
Verksamhetsåret ska vara samma som kalenderår. Januari till december. Den 15/1 ska deklarationen lämnas till myndigheten. Senast den 31/1 ska skatten på den uträknade vinsten sitta på småföretagarens skattekonto.
F-skattebeviset, dokumentet man måste redovisa för sina uppdragsgivare, ska inte skickas ut förrän i februari månad, efter att Skatteverket sett att det ramlat in ett trovärdigt belopp på kontot. Då somliga kör firman på fritiden och omsätter ganska små summor bör skattmasens varningsklocka läggas på en nivå under 10 000 kronor för att de ska slippa onödiga falsklarm.
Givetvis ska myndigheten göra sina kontroller och revisioner, men på detta vis slipper den enskilde företagaren betala ut pengar till staten i förskott och kan i stället utveckla verksamheten på ett sätt som alla tjänar på.
Det staten riskerar är att ett fåtal oseriösa lurar staten på skatt, men på det här viset får de bara ett drygt år på sig att leka skattesmitare.
Min firma fyller tio år i höst.
Men att tioårsjubileet ska firas med en ändring av reglerna om preliminärskatt ska man väl inte hoppas på. Man får väl fira på annat sätt...

Isbrytning pågår

Mitt i sommaren till och med!
Jag hade tänkt frosta av mitt kylskåp medan jag kryssar med Birka i morgon, men då jag såg att kylen höll en temp på tolv plus medan utomhustermometern visade tio bestämde jag mig för att avfrostningen skulle ske i kväll.
Plockade ut rubbet ur kylen, kollade datum på ett par dressingflaskor som stod längst in och insåg att det nog gått ett par år sedan förra avfrostningen.
Hällde ut innehållet i vasken, plockade ner sillburkar och annat smaskens i en kylväska som täcktes med fyra kylklampar och placerades på balkongen innan jag stängde av kylskåpet.
Kokade ett par kastruller med vatten som snabbar på upptinandet av den rejäla isklump som sitter runt det som är menat som minimalt isfack.
Kollar av processen var 30:de minut och förvånades av att det inte börjat droppa vatten i ungsformen och på de tidningar jag lagt i botten av kylen.
Då insåg jag varför. Under frysfacket står en liten låda, avsedd för att fånga upp vattendroppar, typ kondens och så. Den hade givetvis frusit fast och utgör ett prima hinder för den vattenånga som jag tillför med jämna mellanrum. SUCK!
Nåväl, bara att bita ihop. Lyckades trycka in en kniv och bända bort en skaplig isklump nyss, så jag hoppas att man inte ska behöva sitta uppe hela natten.
Jag hoppas också att kylen ska starta snällt när jag är klar. Kylskåpet är nämligen omkring 50 år gammalt, av märket Electrolux. Spisen som jag använder för att koka vatten på två gånger i timmen, en Husqvarna, är lika gammal.
Nån som är sugen på ett nostalgikök?
Jag kan tänka mig att byta mot moderna grejor samt en slant emellan.
Kolla gärna in köket samt mitt badrum på www.ljmedia.se, klicka på "Veteran-lyan".
Annars är allt bara kul just nu. Hade 96 unika besökare förra veckan. Rekord för mig. När det blir tresiffrigt är det väl läge att tävla ut nåt skoj, en bok eller så...
Nä, nu ska jag kolla kylen och förbereda fotoprylarna inför morgondagens kryssning som kombineras med jobb.

Kul i H-fors

Min fiktive vän Tapani fick göra tjänst även i år.
Jag slog in ett par ostar och kexpaket i presentpapper och sedan hade vi delikatesserna som vickning i hytten.
Då det är förbjudet att ta med mat och dryck ombord maskerade jag godiset som en födelsedagspresent.
Men allt gick inte åt. Vi lämnade en del i hytten när vi gick i land hemma i Stockholm.
Man blir liksom mätt av buffén ombord.
Nu är det bara två dagar kvar till jag ska kryssa med Birka Paradise.
Det ska bli kul att träffa den trevliga Åländskan Åsa igen.