Kräftor

Träffade Anna och Åke igår. Vi snackade om kräftskiva. Beslutade oss om att ringa ihop lite folk och att grilla samt käka kräftor i kväll. Jag köpte ett paket med ICA-kräftor och la den halvfulla halvan med Hallands Fläder jag hade i barskåpet i frysen.
Väl på plats visade det sig att ingen annan än jag dykt upp. Värdfolket satt hos grannen som bjöd in på ett glas vin, men sedan körde vi kräftskiva på tre man hand. Kul, men om de bara sagt något innan hade jag ju kunnat äta hemma. Lite väl overkill att dra igång grillen bara för att jag skulle grilla min medhavda köttbit...
Men men. Kul med kompisar som ställer upp för en. I morgon ska jag gå dit och hämta bilen.
Vovven Zingo var på som fan. Jag fick knappt en lugn stund. Ändå är jag lite sugen på att låna hem honom några dagar för att se om jag fortfarande är en bra hundförare. Vi får väl se vad som händer. Dogdrivers have eternal friends:-)

Nyheter...

Men inte för mina trogna bloggläsare.
Kolla in detta: http://www.expressen.se/noje/1.1280563/fadde-hanger-ut-kandisar-i-sin-bok

Kul i Åker

Det blev halvsent i Åkers Styckebruk.
Hade fått ett uppdrag att skriva och plåta lite för en motortidning.
Givetvis så strejkade blixten just i kväll. Hoppas att bilderna grejar sig ändå. Annars får jag leta i bildarkivet. Knäcket lär nog sitta. Fixar det i morgon.
Annars var det ett kul återseende av gamla vänner. Temat var Micke Dubois Memorial där vi som hade med honom att göra förr i tiden skulle vara jury. Själv så gjorde jag massor med skoj tillsammans med den store komikern. Vi hade varsin roll i TV4:s Hotell Favoriten som gick i Lattjo Lajban, jag körde som turnéledare, jag körade på en platta och var med i flera av hans videos.
Jag hade samlat ihop ett brokigt gäng. Maggan som är mamma till deras äldste son var där, sonen Alexander likaså. Han fick dela ut priset till vinnaren. Alex hade en kompis med sig. Vidare så kom Peter som basade för Mickes Fan Club. Svenne H, den gamle tv-mannen var förkyld och lämnade återbud. Pelle som höll i filmkameran för det mesta hade fastnat i ett filmjobb på Ekerö så han ringde också återbud.
Men det var många olika projekt som diskuterades. Pelle vill ha ett möte med mig för att klippa ihop en del outgivet material med Micke. Peter har också en del på lager så det kanske kan bli något. Jag förklarade att i så fall ska hälften av vinsterna gå till Mickes barn. Maggan tyckte att det var en god idé och berättade att hon sparat en bunt med handskrivna gags som han inte hunnit använda. Aha! Då gör vi en bok, tyckte jag. Så får det bli. När Faddeboken är ute ska jag jaga förläggare och sen blir det en bok med Peters och mina turnéminnen samt med Mickes gags.
Vad tror ni, kära bloggpolare? Kan det finnas ett intresse trots att det snart gått tre år sedan Micke tog sitt liv?
Vem som vann priset? Kolla på www.persaker.se så får ni svaret.
Faan vad mätt jag är. Käkade nio kokta med bröd i kväll. Man får väl betala den festen med svettiga promenader den närmaste tiden...

Pankisar och brottarportioner

Pankisar? Nä, jag menar inte pensionärer utan pannkakor. En maträtt jag gillar. Särskilt på torsdagar, med en tallrik ärtsoppa till förrätt.
Tyvärr är jag inte särskilt bra på att tillaga denna mjöl-och äggrätt. De fastnar alltid i pannan och blir sällan snygga, om jag inte bränner vid dem förstås:-)
I dag hälsade polaren Roger på. Han hade med sig en påse potatis från sitt jobb och en påse med 34 stycken pankisar från sin frus jobb. Hon jobbar i skolkök så det blir en del pannkakor över emellanåt. Nice! Nu får man börja planera. Mjölkstuvade makaroner, smaksatta med muskot samt ett rejält squeeze ketchup och stekt tärnad falukorv samt stekt lök på onsdagarna och se till att spara några deciliter mjölk att dricka till pankisarna på torsdagarna blir nog bra. Mjölk passar bäst som måltidsdryck i det läget. Har aldrig ens tänkt tanken att prova öl eller vin till pankisar... Vatten blir för trist. Nä, till pankisar ska det vara mjölk! Röd sådan.
Efter att ha delat upp pankisarna i fryspåsar och lagt dem i frysen tog jag en prommis med Anna och Gerda (en bordercollie) till Konsum i Stuvsta. Köpte tre 400-grams paket köttfärs halvbilligt. 25 spänn styck. Svensk köttfärs. Inte för att jag tänker snacka med den, men okej då. Innan jag gick kollade jag läget i skafferiet. Hittade tre burkar vita bönor av sämre sort (Eldorado), rätt kryddor, en burk majs och bestämde mig då för att göra en Chili con carne.
Pausade dock hemma hos Anna och hennes make Åke (gammal polare) med en fika och lite lattjo med jyckarna. Fick skjuts till ICA där jag köpte tre stora gula lökar och en burk (fusk egentligen, färska är bättre) hela champinjoner. Hackade två av lökarna och insåg att de skulle räcka till en bra chili. Frös in två av de tre paketen med köttfärs innan jag slog igång spisen. Lite olja i traktörpannan och så i med löken. Lät den fräsa ett tag innan jag tillsatte köttfärsen och lät den bli genomstekt innan jag tillsatte resten av ingredienserna. Fem nypressade vitlöksklyftor blev pricken över i-et, men så här med facit i hand kunde man ju plussat mängden vitlök ytterligare.
Snackade i telefon med kusin Peter medan jag donade med chilin. Han påminde om att chili passar bra ihop med kokt ris. Erueka!
Satte på en kastrull ris samtidigt som jag stängde av plattan med chilin. 20 minuter senare var riset klart och jag kunde äntligen börja hugga in. La upp tre slevar chili på tallriken och fyllde på med den deciliter ris jag kokat. Riset hade ökat i omfång så tallriken blev rågad. Rena brottarportionen
Käkade långsamt som jag blev lärd när jag höll på med min jakt på kilon. Efter 25 minuters ätande var jag lagom mätt, men hade halva portionen kvar.
Då la jag resterna i en plastform som hamnade i kylen.
Det blir nog chili i morgon igen. Mikrad sådan.
Då ska jag försöka få något inkomstbringande uträttat också!

Fest på gång

Igår blev det en allmänt slö dag arbetsmässigt. Fick dock in lite deg så jag donade lite med bokföringen och betalade preliminärskatt. Lite sjukt att man ska behöva gissa vad man kommer att dra in ett år före och att skatta efter en gissning.
Gick ut och tog en trekvart lång runda med Jenny och jyckarna. Det behövdes. Sen gick jag och Tore till Flott-Otto och käkade.
I dag är det fest hos Ove och Kicki. Har bjudit med mig Uffe, en polare som Ove inte träffat på 20 år. Ove har dessutom bjudit Janne, som Uffe inte träffat på 20 år så det kan säkert bli kul.
Jag ser extra mycket fram mot käket som de kommer att bjuda på. Ove och Kicki kör en cateringfirma vid sidan om deras ordinarie jobb och den firman skulle kunna gå jättebra om de blev lite mer kända. Käket är det definitivt inget fel på. Tvärtom!
Till käket blir det väl ett glas rödvin. Kanske med ett glas vatten till. Kanske...
Vatten är ett farligt gift - som omger Visby stift.

Dillkött

Sådärja. Nu är man mätt och belåten. Morsan och farsan hade fixat dillkött på kokt lamm. Med dillsås och dillkokt potatis. Efter maten vi bara satt - och dillade om ditt och datt.

Skäll och lite mer positiva grejor

Skrev bildtexter till Bonniers i går. Kom på att tre av de 17 bilder de använder inte kommer från min kamera. Mailade och påpekade att de bör ge rätt man cred för bilderna. Fick då ett rätt så surt mail tillbaka. "Sånt vill vi helst veta innan vi köper". Dessutom undrade de om det var bilder från en konkurrerande tidning eller om de kom från det företag jag (bland annat) skrev om.
Jag svarade med ett mail i samma sura ton att jag knappast skulle överlevt som frilans så pass länge om jag använt bilder från ett konkurrerande förlag. Avslutade med att be om ursäkt för mitt misstag, för visst är det ett misstag. Tänkte inte på det bara. Jag är ju skribent i grunden och tänker inte så mycket på fotot...
Ringde sedan den nya chefredaktören för en tidning jag egentligen slutat jobba för. Orsaken var att deras gamla chefredaktör är en strulig herre som tar mycket energi. Den nya redaktören var stressad på grund av pressläggning, men efter ett kort samtal och ett reportageförslag (Belgien så klart) ville han ha mina kontaktuppgifter. Det kan nog bli nåt, tror jag.
Ringde sen till Olle på en av Allers alla tidningar. Han ville att jag skulle ringa om en vecka för att boka tid för en lunch och brainstorming. Han hade redan nu vissa idéer om olika knäck jag ska göra för hans tidning och ville även att jag skulle tänka ut några nya förslag. "Vi måste lägga upp en taktik inför vintern" sa han innan vi avslutade samtalet. Verkar positivt. Det kan nog bli bra.
Kände sedan att jag behövde röra på mig. Ringde Anna som ville ta en tur. Hon höll fan i mig på att köra slut på mig! Vi gick nästan åtta kilometer i högt tempo. Hon hade preppat med en vattenflaska. Som tur är så känner jag Anna så jag hade en stor flaska med vatten i ryggan. Den behövdes. Efter vår power walking med Border Collien Zingo slitandes i kopplet gick vi hem till henne och nyttjade hennes espressomaskin. Anna är gift med min gamle polare Åke så jag fick en kul pratstund med honom. Vi snackade om att fixa en kräftskiva nästa helg. Hoppas att den blir av. I så fall lär jag plocka en persika samt en vindruva från deras träd och ranka.
Jag hade inte en susning om att man kan odla persikor i Sverige, men det kan man tydligen.

Hemma igen

Hade några härliga dagar i Belgien. Vilket härligt land det är!
Belgarna är bra på att bälga :-) sina öl, att göra god pommes frites och att fixa till en perfekt Moules Marinee (med reservation för rätt stavning), musslor som kokats i vitt vin.
Flighten hem var dock inte särskilt komfortabel. En tjej som var med, 25 år och ute på sitt första jobb som resejournalist var något flygrädd. Vi lyfte i regn. Efter sisådär 1 000 meter kom vi in i molnet och där satt vi i 40 minuter med jordens turbulens. Avro-planets vingar flaxade. Det var nog det tjockaste moln jag upplevt. Ovan molnen blev det lugnare.
När vi kom in över Stockholm tätnade molnen så landningen blev som starten i Bryssel. Tjejen frågade om hur piloten skulle kunna hitta rätt. Jag lugnade henne med att förklara vad instrumentflygning innebär. När vi bröt igenom molnen låg vi precis ovanför Coop Forum i Bromma. Flygplatsen vi skulle landa på ligger 500 meter längre bort, så typ 30 sekunder efter att vi gått genom molnet landade vi.
Ägnade måndagen åt att skriva klart om Cadillac. I dag (eller i går om man är noga) har jag skrivit en krönika om att bo på liten yta samt att fixa bildtexter till Bonniers.
Skulle ut och gå med Jenny och jyckarna vid femtiden men det blev lite fördröjt. Medan vi väntade på att alla som skulle hänga med ringde Tore och föreslog en middag på Flott-Otto.
Jag avböjde då promenaden med tjejerna vilket jag blev lite välförtjänt ifrågasatt för. Hängde med en bit, men då vi gick raka spåret mot min bostad hoppade jag av vid ICA. Gick in och handlade lite och fortsatte hem. Hoppas att jag inte gjorde bort mig för mycket med mitt "svek". Ska väl sms:a eller ringa i morrn för att kolla läget för nästa prommis.
Ser för övrigt fram mot torsdag kväll. Mamma och pappa bjuder på dillkött. Husmanskost är en alldeles för sällsynt i mitt liv just nu!

Resklar

Faan, vilken dag. Skulle checkat Cadillacstoryn idag, men fick lite bakläxa från Bonniers så jag har fixat till den storyn i stället. Mailade det sista till dem vid tretiden och knatade över till mamma och pappa för en fika. Kom hem vid fyratiden och kollade mailen. Jodå, Bonniers var nöjda.
Redan i morse väntade ett mail från en uppdragsgivare som bad om ursäkt för att han inte skickat tidning i tid. Hann inte svara honom då Bonnierjobbet krävde en viss uppställning. Både han och Cadillac fick vänta. När jag äntligen var klar med Bonnierjobbet kom ett nytt mail.
Det var från min förläggare gällande Faddeboken. Han bifogade omslaget med baksidestext och sånt. Bara att korrläsa och studsa ändringarna tillbaka innan jag kunde duscha, raka mig och packa inför morgondagens tripp söderut.
Nu ligger fotostuffet nyladdat och klart i ryggan. Kläder och sånt i resväskan. Mätt och belåten efter en god middag är man också!
Har till och med hunnit maila uppdragsgivaren som mailade sin ursäkt i morse. Givetvis hade jag några nya förslag i pipelinen.
Ni som är hemma på lördag, kolla gärna in Bittes blogg. Hon och hennes tjejgäng ska fira Madonnas 50-årsdag tillsammans. Det kan bli skoj. Synd att jag missar den!
För övrigt kan jag rekommendera Nelson Mandelas bok, Den långa vägen till friheten. Har inte läst ut den ännu - men den är fängslande:-)

Tur i spel

brukar betyda otur i kärlek. Men för ett par av mina polare är det inte på det lilla viset.
Jag jobbade som vakt i Globen under hockey-VM 1995 bara för nöjet att få se matcherna live.
Mitt jobb var att hålla koll på en VIP-läktare så det var mest fulla men skötsamma businessmen man träffade på. Rätt som det var kommer en polare som driver zoobutik in. Han var bjuden av en leverantör. De hade käkat och druckit gott och så skulle det ju spelas på Oddset före matchen. Han hade satsat en hundring på ett klart otroligt resultat, men när matchen var över var han sex papp rikare. Killen var redan gift, så kärleken var redan fixad.
I dag tyckte jag att jag kunde belöna mig själv lite. Har lämnat slutkorr på boken, mailat manus och skickat bilder till Bonniers, skrivit och mailat en notis till Nostalgia samt fått lite motion i sällskap med Jenny och jyckarna.
Beslöt mig för att samla några av grabbarna för en japansk middag på en närbelägen asiatisk krog.
Då berättar Hägge att han, som aldrig spelar annat än golf, sett i blaskan att det var jackpot på V75 i lördags. Han slängde in 200 spänn på en Harry Boy, ni vet en sån där rad där slumpgeneratorn plockar fram hästarna. Jodå, han fick sju rätt och 22 000 kalla! Han är för övrigt oxå med tjej sedan ett antal år tillbaka.
Sens moral - vänta med att vinna tills du har hittat din livskamrat!
I morgon ska jag göra trist research om Cadillacs historia och förhoppningsvis få till en intressant artikel om den. Sen ska jag packa.
Belgium, here I come!

Ketchupeffekten

Det verkar som att alla löneslavar och redaktörer kommit tillbaka från semestern just i dag.
Satt uppe sent i natt och lirade poker på datorn.
Givetvis så väcks man av telefonen. En redaktör som jag jagat i veckor fanns i andra änden.
Vi gjorde ett par dealar. Deadline för den ena i nästa vecka.
Larvade mig ur slafen för att käka frukost och kanske vara lite produktiv.
Käkade, läste DN om bland annat ryssarnas invasion i Georgien.
Ryssar verkar ha som tradition att bara ta för sig. De förhandlar sällan och skramlar helst med sina vapen. Visste ni att det ryska språket inte har någon motsvarighet av ordet "köpa"?
Det närmaste man kommer är "skaffa" och det ser ut som ryssarna tänker skaffa lite nytt land igen. Suck, bygg en mur runt Ryssland och låt dem klara sig själva!
Nåväl, fortsatte med jobbet åt Bonniers. När jag nästan satt punkt plingade det till i mailboxen. Min bokförläggare hade skickat färdiglayoutat manus till Faddeboken. Dags för slutkorr.
Mailade Bonnierjobbet samt ett annat jobb jag gjort nyligen till farsgubben för korrektur så att jag skulle kunna ägna mig åt boken i stället.
Bilder till Bonniers fixar jag i morgon. Faan, Bonniers pröjsar femsiffrigt så jag vill inte slarva iväg jobbet. De är verkligen generösa hos Bonniers - men de har väl råd.
På sena eftermiddagen fick jag tag i en av alla tröga betalare. Detta var den sista av de fakturor som förföll till betalning i juli som jag jagat. Givetvis skyllde redaktören på semestertider. Hmm... Jag kan knappast skylla på semester om jag inte pröjsar skatt och hyror i tid.
Men vi avslutade samtalet som vänner. Pengarna betalades ut i dag och kommer om några dagar. Bankerna låter ju alltid degen fladdra i cyberrymden några dagar.
Jag lär dessutom få göra fler jobb åt den tidningen, så jag får väl ha lite överseende med strulet.
En annan uppdragsgivare hade fått ändan ur vagnen och skickat deg, så jag ägnade mig åt att sköta firman ett tag. Lite bokföring, tog ut några traktamenten som släpat efter och redovisade några kvitton.
Denna dag har verkligen genomsyrats av ketchupeffekten. Först kommer ingenting, sen kommer ingenting, sen kommer allting:-)
Tog en extra kopp kaffe som belöning. Åt några Peps mintkulor till.
Såg på vännen Thomas, en före detta favoritredaktör som numera sadlat om till den andra sidan, blogg att han emellanåt dricker kaffe på nymalda bönor, men att han inte unnar sig den lyxen varje dag. Det gör jag!
Som ensamboende blir malt kaffe rätt taskigt efter bara ett par dagar. Nymalt är alltid godast!
Nä, nu ska jag fortsätta att korra av bokfan.
Tjing!

Peps Mintkulor och fula favoritbrallor

Jag var ju som tidigare nämnts och fikade hos föräldrarna idag.
Bordet i farsans arbetsrum dignade av godis. De hade varit på Cloettas fabriksförsäljning i Ljungsbro och storhandlat andrasortering.
Plötsligt fick jag syn på en påse med ett kvarts kilo Peps Mintkulor. Ni vet, de där rosa, gröna coh vita dragerade kulorna med ett tunt chokladtäcke samt mint i mitten.
Alltså, jag ska inte käka godis, inte för ofta i varje fall, men denna påse fick mig att minnas många trevliga stunder från förr.
När jag pendlade till Söder (jobbade på ett skitigt tryckeri) köpte jag kvällstidningen och en påse Peps på hemvägen. En påse Peps fem dagar i veckan satte inga märkbara spår på min lekamen, men då var man ju tonåring...
Nåväl, fick med mig Peps-påsen hem. Hällde upp godiset i en skål. Det skulle jag inte ha gjort. Efter en smarrig middag satte jag i gång att glufsa Peps till kaffet. Lyckades behärska mig efter ett tag, men nu vet jag att det lär käkas Peps i några dagar.
Men who cares?
Mina fula favoritbrallor kommer jag aldrig visa mig i offentligt.
Det handlar om såna där vida spräckliga brallor som varenda body-builder hade på 1990-talet.
En kompis, Sveriges galnaste mångmiljonär, tillverkade dem i sina fabriker i Florida och sålde dem över hela världen. Han lade ner typ 1995 och flyttade hem till Sverige igen.
Jag fick tre par brallor för några år sedan. När det första paret blivit lite tunt i tyget kastade jag dem och gick på par nummer två. Nu är jag inne på det absolut sista paret. Höger ben är sprucket på baksidan hela vägen upp till rumpan och de är klart mogna för soprummet.
Men de är ju så sköna. Vill ha dem kvar!
Ringde den galne mångmiljonären och berättade att brallorna var slut. Skojade till det lite och sa att manlig som jag är så får jag väl laga dem.
Polaren tipsade om att man kunde tejpa ihop dem, men jag vet ett bättre sätt.
Nu tar jag fram häftapparaten. Nu ska det lagas byxor:-)

Slö helg

Har skrivit nästan hela Bonniergrejen klart, men så ringde Jenny och ville gå ut med jyckarna och det verkade klart trevligare än att sitta och häcka vid datorn.
Det blev sisådär en femkilometersrunda, rätt så lagom alltså.
Sen hem och fixa lördagsmiddag.
I dag har jag mest fixat med annat. Hade tvättstugan. När tvätten var vikt och inlagd i lådor och garderober gick jag till centrum och köpte vällagrad men mager ost innan jag lät mor och far bjuda på kaffe.
Snart dax för smarrig söndagsmiddag.
Får väl skriva klart i morgon i stället...

Fartfylld fredag

Tjahapp, så var det helg igen...
Skulle skriva en grej till en av Bonniers tidningar idag, men inspirationen infann sig inte.
Tog en prommis till Jenny för en fika och en efterföljande motionsrunda. Motionsrundan ställdes in men vi ska ta en runda på tisdag i stället.
För att inte känna mig alltför oduglig skrev jag en krönika som jag fick beställd efter ett mobilsamtal från Jennys balkong under en rökpaus. Rökpaus? Ja, det kallas väl så...
Dessutom unnade jag damerna (Carro var också med) lite tjejsnack på tu man (?) hand.
Motionsrundan gick senare till vår lokala stamkrog Flott-Otto i sällskap med grannen och polaren Tore.
Väl framme så möts vi av gräddan i ett av de gäng som jag umgås med. Vi käkade och snackade strunt. Hem transporterades vi i en taxi som framfördes av mannen jag tidigare omnämnt som korttjuren. Han är förmodligen norra Europas enda jurist som fördriver ledig tid med att köra taxi.
När vi kommit en bit på väg fastnar vi vid ett trafikljus. Vid samma trafikljus väntar en röd Cheva Chevelle herrgårdsvagn med ett reg-nummer som börjar med FOJ.
Alltså, det handlar om Lars-Inges (se föregående inlägg) bygge "Skåpet" som gjorde honom till streetracekung på åttiotalet! Bilen var sig lik. Hoosierslicks på bakfälgarna, vasst V8-sound ur piporna och en polisbil som kom från andra hållet utan att agera. De visste väl att de aldrig skulle hinna ifatt om det skulle bli jakt.
Chevan tog vänster på Huddingevägen medan vi fortsatte rakt fram på Ågestavägen.
Det sista jag såg i ögonvrån var ett rökmoln från en vilt burnande Chevelle.
Kul att legenden lever. Hoppas att "Skåpets" ägare är ung nog att föra traditionen vidare!

Kul onsdag

Eller tokdag kanske...
I går, onsdag, var det dags för Persåkers temakväll. Temat var Sportigaste Sportvagnen och jag skulle vara enväldig jury, domare och exekutor (det vill säga prisutdelare):-)
Efter ett lunchmöte i Frihamnen i tisdags tog jag ett billigt tåg till Strängnäs, träffade kusin Peter och grillade hos honom. Hade vissa förhoppningar att det skulle vara cabväder dagen därpå.
Hans pappa har en tjusig Mazda MX5 (Miata) som skulle platsa på träffen, liksom.
Onsdagen inleddes med regn. Men när de tunga skyarna började spricka upp så började jag hoppas. Det kunde liksom bli cabväder, men skulle Peters pappa vilja låna ut sin bil till oss?
Peter var pessimistisk, men vid 17-tiden hade jag övertalat honom att ringa och under över alla under, vi fick låna Miatan!
Peter ville helst inte köra, så körningen föll på min lott. När vi kommit en bit från morbrors hus. Det hade man inget emot. Bilen kändes tajt, direktstyrd som en banracingbil, sexväxlad låda, hyfsat, men bara hyfsat, vass motor och effektiva bromsar. Och så var det ju en cab!
Vi tog småvägarna. Sådana är ju roligast att avverka med en sportbil eller en motorcykel.
Väl framme visade det sig att vi hade den enda sportbilen. Det fanns mest bedagade raggarbilar på plats. Som tur var så kom det ett antal sportiga jänkare till slut. Jag hade ingen lust att kora den bil vi hade anlänt i till vinnare, liksom...
En bilfirma dök upp med Sveriges första exemplar av nya Dodge Challenger. Ball som fan. Hemimaskin och värsta bakaxeln samt lådan. Lackad i den klassiska kulören Hugger Orange. Tog några bilder på bilen men strök den direkt från min lista av presumsiva vinnare.
Vinnaren blev till slut ett par som kom i en suveränt snygg Corvette tillverkad 1957.
Mer om denna på Persåkers hemsida eller i en notis från min penna i Nostalgia eller nån annan tidning.
Roligast var att man alltid träffar gamla vänner från förr. Europas bästa sadelmakare, Tore Ström var där. Likaså gamle streetracern, numera hästägaren Lill-Benke Söderberg. Till och med Lars-Inge Johansson, mannen som skrev autografer till de flesta Bilsportläsare tidigt 1980-tal hade rest upp från Göteborg där han bor numera. Och så var ju Jocke, Nina och en del andra bekanta där.
Den 27/8 kör vi Micke Dubois Memorial på samma plats och då lär man möta en del andra gamla vänner!
Hoppas att Bittes jetlag lagt sig och att hon har tid att komma. Pangbruden, Flunkbuster med flera är också välkomna till Åkers Styckebruk den 27/8.

Nya infallsvinklar

I bland händer det kul grejor.
Blev bjuden på middag hos Jennys föräldrar igår. Gott var det och trevligt hade vi.
Under kvällen snackade jag och hennes pappa lite jobb. Han är fotograf, specialiserad på matbilder för flashiga kokböcker. Vi kom fram till att det vore kul att göra något tillsammans.
Under kvällen snackade vi oss fram till ett av de galnaste kokboksprojekt ni någonsin hört talas om. I morgon får jag ringa några tyska kontakter för att kolla möjligheterna, sen blir det kontakt med några förlag för att hitta någon som vill ge ut boken.
Återkommer med detaljer när/om projektet är sjösatt.
För övrigt tycker jag att det pågående åskvädret känns riktigt skönt. Det behövs, liksom!
Hoppas att Bitte pallar att titta förbi på onsdag. Alla andra bloggisar är också välkomna. Jag ska avgöra vilken som har den sportigaste sportbilen. Platsen är Persåkers Speedshop i Åkers Styckebruk.
Välkomna!