Kungens polare - och deras polare

Tänk om man kunde bli osynliga mannen för en dag.
Smyga in på Drottningholm under en familjemiddag, kanske en torsdag.
Lyssna på hur Carl Philip eventuellt säger "vill Kronprinsessan vara vänlig och fly mig drottningsylten" när han ska söta sina pannkakor. Punschen till ärtsoppan lär redan vara slut. Det har nog Kungen redan sett till...
Kvällstidningarna har sedan ett par dagar rapporterat om vad som hänt sedan kungavännen Anders Lettströms påstådda kontakter med maffian, eller kriminella som jag hellre kallar dem avslöjats. Lettström lär ha jobbat hårt för att skaffa fram de bilder som Mille Markovic, en av få som uttalar sig öppet i boken "Den motvillige monarken" påstår sig ha.
Bilderna, som ingen ännu vet om de existerar, är tydligen värda mångmiljonbelopp. Lettström har erkänt att han kontaktat Milan Sevos påstådde livvakt Daniel Webb för att kunna pressa Markovic i syfte att få loss de bilder som skulle visa Carl XVI Gustaf i besvärliga situationer.
Allt detta har ni läst i kvällstidningarna nyligen.
Men hur vore det om man skulle gräva lite djupare? Alltså, Lettström är barndomskompis till Kungen. Andra nära vänner är Aje Philipson och Noppe Levenhaupt.
Aje anses vara den mest seriösa av Kungens polare, Noppe och Lettström anses mer vara festprissar.
Men hittills har tidningarnas unga killar bara krafsat på ytan gällande vår monark och hans umgänge. Framför allt, monarkens umgänge med kriminella.
Själv känner jag till en polare till Lettström och Aje som kanske har en hel del att berätta, om han vill.
Då Kungen och hans vänner är i pensionsåldern kan man ju fundera på varför tidningen väljer att sätta två rappa ynglingar att göra research gällande denna aktuella story. Varför inte spara deras energi till nästa skandal inträffar, då de har skaffat det nätverk de behöver för att göra några riktiga avslöjanden?
Jag kanske borde ge dem en lektion i grävandets konst.

Finländskt firande

Efter lågvattenmärket till VM-final i ishockey har jag bara försökt glömma den.
Men man blir påmind varje dag. I dag hade Aftonbladet en grej om hur den finske idrottsministern kritiserar lagledningen därför att de var märkbart påverkade, rent ut sagt fulla, då de raglade ut ur planet på Helsingfors/Vanda International.
Även huvudsponsorn, flygbolaget Finnair kritiserar de finska lejonen.
Men hallå - Det var väl Finnair som furnerade dem med allsköns drycker under flighten?
I så fall borde de verkligen dämpa tonen en aning.

I dont like mondays

I vanliga fall gillar jag måndagar, men denna måndag har varit lite väl händelserik.
Dagen inleddes med en koll av e-post. Hade fått mail från en tjej på ett förlag jag kontaktat för att fixa lite fler frilansjobb. Hon föreslog möte nästa vecka.
Jag svarade och gav henne några alternativa eftermiddagar. Förlaget ligger inte i Stockholm, så det krävs lite planering och resande för att jag ska kunna infinna mig.
Därefter kom en pressrelease om nya Bordershop i Rostock. Gjorde ett snabbt inlägg på resebloggen om det innan jag satte mig och randade bildtexter till ett knäck om turism i Malmö. Medan jag mailade bilder samt text från Malmö kom ett mail från Malmö Turism. Telepati eller?
Min kusin hörde av sig och vill hälsa på. Vi kom överens om att torsdag-fredag skulle passa bra. Sedan mailväxlade jag med Åke på Aftonbladets Levande Historia innan jag skrev en faktura till honom på överenskommet belopp. Givetvis ligger den kvar här på köksbordet. Glömde ta den med mig när jag skulle ut och handla ingredienser till köttfärssåsen jag avnjöt i afton.
Bordershoppens kille hörde av sig och berättade att det skulle bli en grand opening som jag skulle få inbjudan till. Tackade ja och mailade knäckförslag omgående.
Kollade sedan i almanackan och såg att det krockar med en grej i Polen. Men man får se vad tidningarna efterlyser. Det lutar åt Rostock i varje fall.
Ringde sedan gamle Okej-skribenten Jörgen Holmstedt och bad om bilder till boken. No problems. Han skulle scanna och maila i nästa vecka. Jörgen tyckte att jag skulle fixa ett kapitel med Ulf Malmros, regissören vars examensarbete var Elake Polisen. Jag ringde Malmros, men han är mitt uppe i ett filmprojekt och har inte en sekund ledig förrän i höst. Då ligger boken redan på diskarna.
När dagen gått över till kväll ringer mobilen. En promotionsnubbe som påminde om deras champagnefrukost i morgon. En grej jag redan tackat nej till.
Champagnefrukost? Jo, det är mig inte helt främmande, men inget jag springer benen av mig för. Lovade dock att infinna mig. Killen är trevlig och förmodligen rådde det en viss journalistbrist. Det får bli en slät kopp kaffe i morgon bitti innan jag drar iväg till storstan.
Därefter kollade jag mailen en sista gång innan det var dags för att fixa käk.
I inboxen var det kaos. Dels hade tjejen som jag skulle träffa i nästa vecka ändrat sig, så nu passar fredag denna vecka alldeles utmärkt. Min tålmodiga kusin insåg allvaret i det hela och köpte mitt förslag. Han kommer på torsdag och drar fredag förmiddag.
Dessutom hade en redaktör vidarebefordrat ett mail från en läsare som gått i spinn på att jag inte tänkt på miljöaspekten i ett reportage om tjänstebilar som publicerades för lite sedan. Började med att göra en halv pudel som jag mailade.
Sedan kunde jag äntligen fixa käk. Medan jag stod vid spisen ringde jag ett par bekanta, en inom bilindustrin och en inom miljöindustrin (om man nu får kalla miljö för industri). Fick en del fakta så när jag ätit klart skickade jag ett nytt mail till redaktören för bladet som publicerat mitt tjänstebilsknäck. Jag föreslår att hon ska dumpa insändaren. Annars riskerar hon att skapa en debatt som varken hon eller hennes tidning vill ha.
Men nu återstår resten jag tänkt fixa i dag. En bokrecension samt ett knäck om att åka spårvagn i Tallinn. Men det får bli en annan dag.
Mighty monday, eller hur?

Svullo-boken är på G

Under helgen har jag plåtat området Svullo bodde i på slutet, träffat ett par människor som haft lite mer att berätta och sorterat bilder.
Under denna veckas första hälft har jag skrivit ett knäck åt Aftonbladets Levande Historia och roddat bilder till boken.
I dag fick jag ett gäng bilder från Uffe Bejerstrand på Fantastiska Nöjen. Han verkar sitta inne med en riktig drös med kul minnen från förr. Han lovade att leverera mera.
I morgon ska jag till Solna för att kolla i Mickes mammas fotoalbum och för att plåta huset han växte upp i.
Visst ja, idag fick jag tag i en sponsor för releasepartyt. Fick tag i, förresten. Denna krögare var den allra första jag ringde och det blev OK direkt. Hard Rock Café bjuder på lokal samt buffé. Dryck ordnar jag själv. Får väl ringa någon vinimportör.
Men HRC har löst det största problemet, en mycket passande lokal (låten För fet för ett fuck skrevs där) samt mat. Tack för uppställningen Giovanni!