Utrikeskorrespondenten

För närvarande kör jag med webmail och jobbar med en laptop.
Har fått virus i min stationära dator och jag vill inte smitta vänner och uppdragsgivare i onödan.
När jag skriver manus gör jag det på den stationära burken. För sedan över text och eventuella bilder på ett USB-minne som virusscannas dagligen.
Sen mailar jag från den bärbara och bifogar filerna från "minnepinnen".
Webmailandet innebär att jag inte är lika snabb som vanligt att svara på inkommande mail. I vanliga fall plingar det till i e-postprogrammet när nåt nytt inträffat, men med webmail får man logga in på mailserverns hemsida och kolla om det kommit nya mail.
I förmiddags kom det ett mail från Aftonbladet RESA.
De ville att jag skulle komplettera en artikel med ett par korta notiser.
Mailade ett snabbt svar att "du har grejorna inom en timme".
Därefter knatade jag bort till storburken, skrev och roddade bilder innan jag sparade allt på USB:n. Mailade sedan rubbet till redaktionen och trodde att allt var lugnt.
Kollade i mappen för skickade mail och såg att det gått iväg. Tre notiser och två bilder. Totalt sex megabyte.
Strax före 17.00 ringer mobilen. Redaktören, Sture heter han och är en schysst kille, undrade när jag skulle skicka snuttarna.
-Nu är det bråttom, förklarade han.
Kollade att allt hade gått iväg, men han hade inte fått ett jota.
Provade då att maila igen. Både till Sture själv, till hans kollega och till RESA:s toppdomän. Inget funkade.
Till slut kom Sture på att jag skulle läsa upp mina manus så skulle han skriva in dem själv. När allt var klart kommenterade han att det var lysande och att vi skulle höras framöver.
Kom på för ett tag sedan att det var ju på det sättet som utrikeskorrespondenter jobbade förr, när de hamnat i skarpt läge.
Testade mailen med en dataexpert senare och nu funkar det.
Man får väl förära Sture en bok vid tillfälle.
Missa inte att läsa Aftonbladet i morgon om du vill veta mer om nästa års ballaste vandrarhem!