Klantskallen Littorin och min egen simultanförmåga

Nu har jag full koll på orsaken till Sven Otto Littorins avgång.
Killen har skött hela affären superklantigt. Om han gjort en pudel och erkänt det som Aftonbladets källa bevisat (genom att kopiera korrespondens ur hans privata e-post) hade han kanske suttit kvar som minister.
Men å andra sidan kan det ju vara bra för oss väljare att de som ska bevaka våra intressen inte fått den mediaträning som Littorin så tydligt saknar.
Apropå media förresten. Jag har lärt mig tricket att alltid föreslå två eller tre olika reportage när man konfronterar en chefredaktör.
Chefredaktörernas vanligaste ord är nämligen "nej tack".
Listar man flera förslag blir det lätt för dem att säga nej till något men kanske acceptera ett av förslagen. Då sitter ju jobbet liksom.
Har fått det att funka två gånger senaste veckan. Först snackade jag med en veckotidningsredaktör som tog det ena av mina två förslag. Fick det okejat i dag.
Mailade sedan en kvällstidning med två förslag. De tog båda! Jackpott!!!
Så nu gäller det att ha simultanförmåga. Sitter med ett nästan färdigt jobb om lastbilsdäck. Det är bara en intervju som saknas och jag får inte tag i killen jag vill prata med. Vidare har jag ett nästan färdigt jobb om golf i Tyskland. Deadline i mitten av augusti, så det är ingen brådska. Har roddat bilder till det ena av kvällstidningsjobben idag och ska skriva det i nästa vecka. Veckotidningsjobbet har jag också börjat dona med. Jag måste koordinera ett tiotal personer samt fixa en fotomiljö som man inte självklart kommer in på. Vi snackar skyddsområde. Men det verkar också lösa sig.
När allt detta är levererat, fakturerat och fixat kanske man skulle erbjuda Sven Otto Littorin privatlektioner om hur man hanterar media.
Visst fan, han är ju privatperson numera...