Mycket mingel blev det

Mässan i Göteborg blev ganska bra.
Ganska undrar du? Jo, jag reste ner på onsdagen och deltog i en del välkomstjippon med god turkisk mat samt gott vin. Torsdagen blev ett kringflackande på mässan med nya presskonferenser varje halvtimme och en ryggsäck som blev tyngre och tyngre.
Engelsmännen bjöd in till en cocktail klockan 18.00 vilket jag tackade ja till. Jag hade tidigare bestämt mig för att gå till hotellet och lämna ryggan innan jag tog mig till Järntorget och Tyska Turistbyråns middag. När sedan Johnny Gardsäter kom och inviterade mig till snacks och mingel i sällskap med Lindsay Whale från Rockford, Illinois klockan 18.00 förklarade jag att jag skulle anlända till jänkarna omkring 18.20. Att sticka till hotellet var alltså inte att tänka på.
Infann mig i god ordning till samtliga träffar och kom till restaurangen där jag skulle träffa tyskarna i lagom tid. När sedan festen var över tog jag spårvagnen till Korsvägen och såg då att bussen till hotellet skulle gå först tio minuter senare. Jag beslöt mig därför att gå. "Det tar bara tio minuter" resonerade jag med mig själv och började streta uppför backen mot Utlandagatan.
Det tog inte tio minuter. Det tog 25 minuter. Uppförsbacke hela vägen och tung last är ingen bra kombination. När jag kopplat av på rummet en stund gick jag ut för att röka.
Efter halva ciggen small det till i vänster knä. Det gjorde skitont och det blev en sömnlös natt, helt uppfylld av smärta.
Låg kvar på rummet till halv tolv. Mobilen ringde några gånger. Folk som ville träffa mig undrade var jag hade tagit vägen. Jag förklarade läget men påpekade att jag var tvungen att checka ut senast klockan 12.00 och att jag skulle höra av mig när jag var framme på mässan.
Haltade iväg till ett fik med rygga och resväska. Åt en simpel frukost innan jag tog bussen till mässan. Väl framme träffade jag massor med folk som jag lärt känna i jobbet. Många såg att jag hade problem med att gå och jag fick massor av teorier. Korsband, ledband operation och nio månaders sjukskrivning...
Nåväl, jag fixade mina möten och hann med tåget hem. Väl hemma ringde jag en läkare jag känner. Han ställde tjugo frågor om knät innan han konstaterade att jag fått en inflammation och skulle vara återställd om tre dagar. Det stämde!
Efter påsk sticker jag till Österrike på jobb. Ska kolla några alper och fotbollsplaner. Någon skidåkning är dock inte aktuell. Ska även försöka slingra mig ur den utlovade rodelturen. Man vill ju inte paja knät!