Ång-nostalgi

Grabbarna dök upp i går på påskmiddag.
Vi började med att avnjuta Olles medhavda Janssons Frestelse. Han avslöjade att han skaffat en hushållsassistent som strimlar potatisen i ett huj. Ska försöka låna den nån dag och fixa till en stor Jansson själv. Perfekt att frysa in och supergod efter en stund i mikron.
Sen fortatte det med sill, potäter, gräddfil, gräslök, ägghalvor med röd och svart rom samt öl och Aalborg.
Jag märkte att Olle tittade längtande på min gamla ångmaskin som tronade högst uppe i bokhyllan. Det visade sig att varken Olle eller Tore haft ångmaskin som barn. Tores pappa hade letat efter en maskin när tv-serien Mysinge Motell gjorde ångmaskinen populär i slutet av 1960-talet, men de var slutsålda i varenda affär. Min pappa hade tydligen bättre tur, så jag fick min ångmaskin i julklapp. När sedan föräldrarna flyttade från villan hittade de ångmaskinen i garaget och jag fick den tillbaka. Farsan hade lagt ner några timmar på att rengöra den innan jag hämtade maskinen.
Nu ville grabbarna att vi skulle starta maskinen. Jag kollade läget. Esbit-tabletter fanns, men jag hande ingen olja. Offrade därför en dyrbar jungfruolja för att smörja de rörliga delarna. Fyllde maskinen till hälften med vatten och fick fyr under ångpannan. Tio minuter senare ångade det friskt och maskinen pustade igång. Grabbarna glodde fascinerat. Det sägs att det starkaste sinne människan har är luktsinnet och det visade sig stämma. Olle, som under sina pojkår brukade besöka en kompis före skolan bara för att få titta på kompisens ångmaskin, kommenterade att det luktade precis så som han mindes från sin barndom.
Ett tips till dig som har en äldre släkting på långvården: Ta med något väldoftande från förr. En stump fartygstross med doft av tjära till den gamle sjömannen, en Wunderbaumgran med doft av skogsfrisk till den forne raggaren etcetera. Då har du gjort en mycket god gärning!