Feltajmat frossande

Snacka om feltajmat!
Först kommer påsken, med frossande av godis och annat smaskens. När sedan påskhelgen passerat kommer en annan av årets kulinariska höjdpunkter, Vårfrudagen, populärt kallad våffeldagen. Då ska jag hem till mina kära föräldrar och vräka i mig massor med våfflor till middag. Med sylt och grädde så klart. Hoppas att jag blir riktigt däst så jag kan somna tidigt. Jag ställer väckarklockan på 03.30 för att lämna bostaden en timme senare. Suck!
Måste hinna med ett flyg som lyfter 07.10 och då de flesta morgonflyg nedåt Europa avgår vid sjutiden lär det vara mer eller mindre kaos på Arlanda någon timme före avgång. Security, you know.
Denna resa bär av till Österrike. Det landet är ju inte särskilt känt för sin sunda kosthållning. Det lär nog bli både schnitzlar som är stora som pizzor och såar med gott öl.
Herregud, jag riskerar att se ut som en spärrballong när jag kommer hem!
Tog emellertid en långpromenad i dag, så jag har förhoppningsvis nått en hyfsad matchvikt trots påskhelgens svullande.
Gick förbi den mesta renlevnadsmänniska jag känner. Min tandläkare Hans. Han röker inte, dricker inte alkohol särskilt ofta och då han dricker nöjer han sig med ett litet glas vin, äter sunt och rör på sig hela tiden. Han av alla människor har drabbats av en hjärtinfarkt! Jag ringde på men ingen var hemma. Familjen var nog på sjukhuset och besökte honom. I den familjen tar de hand om varandra. Mer empatiska människor får man leta efter. Jag la ner ett kuvert med ett par tidningar i hans brevlåda så han ska ha något att syssla med under konvalecensen. Ringde dem senare på kvällen och talade med hans fru. Han blir förmodligen utskriven om ett par dagar. Om en sån kille får en infarkt vid drygt 50 års ålder, ja då ser jag varje ny dag som en bonus! Och jag som ska leva la dolce vita i alplandet snart...
Men det blir säkert både kul och spännande!