Ketchupeffekten

Ni vet väl hur det funkar när man ska hälla ketchup ur en glasflaska?
Först kommer ingenting, sedan ingenting och sedan allting...
Ungefär så känner jag mig nu.
Som jag tidigare berättat fixade jag ett reseknäck om Polen i förra veckan.
I fredags träffade jag stuntmannen Johan Torén och la halva helgen på att skriva om honom för en hojtidning som tackat ja till knäcket.
En biltidning ville också ha en grej om Johan, men jag la det på is för att i stället lägga mig på händer och knän och skura hallgolvet i söndags.
Väl i städtagen tog jag en sväng i badrummet samt i köket också.
I går (måndag) hade jag planerat att skriva halva dagen och städa halva dagen.
Började med att ringa en tidning som haft köpstopp i ett halvår på grund av nya ägare. Föreslog en grej om nya Renault och deras presentation i lördags som jag bevistade.
Redaktören sa att om jag bara skickade det så skulle han titta på det. Hm, inget bestämt, men en möjlighet, så jag randade testen, roddade bilder och skickade texten på korr innan jag fortsatte med Torénjobbet till den andra motortidningen.
Vid arbetstoppar brukar jag anlita en korrekturläsare. Den killen är suverän. Snabb, korrekt och gratis. Tack farsan!
Därefter var det dags att fortsätta med saneringen efter stambytet. Men jag noterade en hög med obetalda räkningar som blivit liggande. Dessutom låg det en fordran som gällde en av mina God Man-uppdrag, så jag började med att fixa till det. När min huvudmans ärende var ordnat försökte jag logga in på mitt eget bankkonto. Det gick inte.
För ett par veckor sedan tvingades jag att skapa ett särskilt skydd för VISA-kortet och därför kunde jag inte komma åt mina konton på det sätt jag är van vid.
Efter en massa snack med supporten (efter 25 minuters väntetid i telefonen) kunde jag fixa det som skulle fixas där.
Sen ringde en kille i styrelsen i bostadsrättsföreningen och ville ha ett möte.
Då insåg jag att det inte skulle bli någon städning i dag.
Efter mötet satte jag mig i stället och skrev ett knäck om Baltikum. Det är klart till 75 procent. Resten randar jag när jag vaknar och sedan ska jag banne mej städa. Vi ska ha årsmöte i bostadsrättsföreningen klockan 19.00 och jag hoppas att hinna hem till hockeymatchen, men det är inte säkert att det blir så.
Den som lever får se...
Numera finns det ketchup i plastflaskor så man slipper ketchupeffekt. Kan man inte ordna nåt liknande med "måste göra-saker"? Lägga dem i en plastflaska och squeeza fram dem i lagom dos:-)

Lite splittrad

Ja, ja, ja.
Jag vet att jag bloggat för lite på sistone. Senaste inlägget är fem dagar gammalt och det är för lång tid mellan inläggen.
Min reseblogg, som har fler besökare än den här, har jag försummat totalt. Därför måste jag hitta på något för den också innan det blir dags att koja.
Jag är en smula splittrad just nu.
Har fixat klart Polenknäcket. Fortsatt lite med att återställa min bostad i bra skick samtidigt som jag lade upp riktlinjerna för ett knäck om bilturism i Baltikum, bokade fotograf samt kändis för ett reportage i morgon (som blir två). Tar med mig egen kamera och gör en egen grej för en biltidning samtidigt som plåtslagaren fixar hojtidningens bilder. Man måste ju vara effektiv. Eller är det så man blir splittrad?
Vidare har jag kollat av lite saker att göra i Chicago. Åker dit om en vecka. Innan dess ska jag på årsmöte i vår brf, skriva de två kändisknäcken, fixa Baltikumjobbet, fakturera golftidningen samt motortidningen (om jag hinner fixa klart de två jobb som återstår och få dem godkända). sen vill jag hinna med att skura hallen, bona hallgolvet och få skoställ och annat på rätt plats. Tänk vad kul om jag skulle hinna med att få ordning på balkongen också:-)
Men så har jag ett par saker bokade i stan som ska fixas. Men de två mötena har jag lagt samma eftermiddag, så det blir nog bra. Nu ska jag kolla de senaste nyhetsbreven för att få till nåt bra i resebloggen. Hoppas att du har det lite mindre hektiskt än jag just nu.

Sportbladet fyller tio

Denna lördagsafton köpte jag som vanligt kvällstidningen Aftonbladet.
Den rosa bilagan Sportbladet fyllde tio och därför rörde det mesta av innehållet olika milstolpar i tidningens korta historia.
På ettan, som vi journalister kallar förstasidan, hade man en bild på tioårige Elias. En kille som föddes samma dag som Sportbladet. Elias har blivit Sportbladets näpna mascot. Han var med som omslagspojke när bilagan firade ettårsjubileum samt femårsjubileum.
För att ytterligare illustrera tioårsjubileet hade man ett uppslag med idrottande tioåringar, samtliga födda den åttonde maj 2000. Majoriteten av de tio kidsen spelar fotboll.
Visst är det näpet med barn som får vara modeller när en tidning som denna jubilerar.
Det är bara ett fel.
EN SPORTBILAGA SKA INTE VARA NÄPEN!!!
En sportbilaga ska drypa av svett och stinka av liniment.
Man ska förnimma odören från omklädningsrummet när man nått mittuppslaget.
Redan när man greppar tidningen bör man få känslan av träningsvärk.
Att bladet är rosa kan man diskutera. För mig är rosa en färg som förknippas med Dagens Industri. Alltså kostymklädda slipsnissar som på sin höjd svettas när de riskerar att få sparken. Men med de väl tilltagna fallskärmar sådana djur utrustas med numera är det väl ingen risk för transpiration i det läget...
Nåväl, när Sportbladet släppte sitt första nummer var mina intressen ishockey samt motorsport. Tack vare dessa rosa sidor, som jag läser med nöje, har mitt sportintresse utvecklats rejält. Nu läser jag med intresse om Zlatans äventyr i Sydeuropa, fuskande cyklister i Tour de France och om dopade finska skidåkare.
Däremot så måste Anna Andersson skärpa sig lite. Hennes rapporter från Formel 1-cirkusen är utomordentlig, men hennes uppgift är väl att bevaka all slags motorsport? F1 är i och för sig kungaklassen, men där finns inte en enda svensk förare. Det finns det däremot i dragracing. Många framgångsrika förare dessutom.
Jag är en av de tiotusentals svenskar som gillar dragracing. Jag har varit aktiv som tävlande, funktionär, sponsorsansvarig, presschef samt reporter både i tidningar och tv om denna eminenta motorsportgren. Om nu inte Annas tid räcker för att berika Sportbladet med dragracing så kan redaktör Karlsson alltid höra av sig till mig.
Detsamma gäller om Sportbladet behöver en vass krönikör.
Jag kommer som ett skott från Skanåkers puffra när Sportbladet kallar!

Möten, möten och åter möten

Hittills har veckan mest bestått av möten.
I går hade vi årsstämma i OK. Innan mötet hann jag ringa några redaktörer, fick randa om lite i texten till golftidningen, men inte mer än ett ord:-)
Efter årsstämman hade vi ett konstituerande möte.
I dag blev det ett möte med polaren Roger som hälsade på. Tur var väl det, för medan jag duschade läste han tidningen och höll koll.
Då öppnades ytterdörren av en elektriker som skulle in i badrummet. Hon hörde att jag duschade och var hänsynsfull nog att skjuta upp det mötet till jag var mer passande klädd.Hon briefade Roger om vad som var på gång innan vi stack till Kungens Kurva.
I kväll var det styrelsemöte i vår bostadsrättsförening. En avgående och avflyttad ledamot kom och bjöd på jordgubbstårta. Smaskens!
I morgon har jag inga inbokade möten. Ska i stället ringa Tyska Turistbyrån och kolla vad som hände på mässan i Mainz som jag missade på grund av askmolnet. Det kan bli läge för någon artikel om det hände något speciellt. Vidare ska jag ringa Marockanska Turistbyrån som har ett infomöte den 19 maj. Det finns en riktig idiot som jobbar där. Om idioten är med på infomötet stannar jag hemma. Om inte ger jag marockanerna en chans att berätta om landets pärlor för svenska turister.
På torsdag har jag ett möte med Polska Turistbyrån på eftermiddagen. Ska samla info samt bilder för ett knäck om den polska nordkusten innan jag ilar till nästa möte med Visit Finland.
Man får hoppas att alla dessa möten ger bra resultat också.
Väl mött på er:-)

Golfveckan

Att golfare är ett släkte för sig visste jag innan jag åkte på golfresa till Tunisien.
Vi började i Tunis. Golfgänget körde med tidig uppstigning för att komma ut på banan.
Själv käkade jag en halvsen Petit Dèjeuner innan chaffisen plockade upp mig och körde mig till banan för en timmes fotosession innan gänget kört sina 18 hål.
Träffade en tjej från Slovenien som till och med hade en sämre sving än jag:-)
Hennes kille fungerade som hennes Pro, men det hade nog varit bättre om hon hyrt en av banans anställda instruktörer i stället...
Efter två dagar i Tunis bar det av till Tabarka, nära den nordliga gränsen till Algeriet.
Golf Tabarka aspirerar till utmärkelsen ”den vackraste golfbana LJ Media sett”. Läckert är bara förnamnet. Banan har tre hål som ligger vid kanter av Medelhavet. Desssutom fanns det en svensk golfvärd som hette Lars samt ett svenskt Pro som hette Lennart.
Golfproffset Lennart körde runt mig på banan i en club car och förklarade de 18 hålens olika egenskaper. Killen hade haft noll i handicap, men då han jobbat som Pro (eller instruktör som vi icke-golfare säger) i elva år hade hans hcp ökat till fem.
-Jag har inte den tiden som krävs att hålla mitt hcp på scratch. Då måste man delta i en del tävlingar och så, förklarade Lennart.
De båda svenskarna gjorde oss sällskap även på hotellet ända tills vi fortsatte till Hammamet.
Mitt resesällskap har stigit upp med tuppen varje dag. Minst en 18-hålsrunda har det blivit. En av killarna har gjort en gimmick av att han enbart spelar med gamla träklubbor. Den yngsta klubban är 80 år! I morgon (eller idag som det blir när detta inlägg finns på bloggen) ska jag plåta honom i hans äkta St. Andrews-outfit med gammelklubborna.
Men innan det blir dags för fotosession har jag en tid bokad på Driving Rangen. Då ska jag skaffa mig träningsvärk i muskler man inte visste att man hade.
Golfare är ett släkte för sig och vem vet, man kanske skulle ansluta till sällskapet.
Det försöker i varje fall alla mina nyfunna golfpolare övertala mig till.
Vi får se hur min sving är i morgon. Det kanske ger mersmak!

Folktomt Arlanda

Drog till Tunisien i afton. Nyss framme på hotellet kopplar jag av med detta blogginlägg. Här är det just nu 16 plusgrader samt duggregn.
Det är andra gången jag upplever regn i Tunisien. Första gången var det en störtskur i Sahara!!!
När jag kom till Arlanda vid 21.30-tiden ekade det på grund av alla öppna ytor. Askmolnets förbannelse har tydligen inte släppt sitt grepp om skraja myndigheter samt skrämda resenärer. Såg en rapport att Sturup i Malmö var stängd medan Kastrup var öppen. Det är bara 20 kilometer mellan de båda flygplatserna, så var finns logiken?
Under kvällen avgick endast fyra flighter från terminal fem. Vår flight till Tunis var sist av dem alla. Vi lyfte 23.25.
Det mesta var stängt. Inte en Pressbyråkiosk i sikte. Men taxfree och några barer hade öppet så reskamraten Bobbi hade vänligheten att bjuda på en öl innan vi bordade Nouvelair / Karthago Airlines Airbus.
Det ska bli kul att upptäcka Tunisien med ett gäng golfare.
Undrar om mina fördomar om de människor som idkar pensionärsbandy kommer att besannas:-)
Ni som gillar golf kan se fram mot ett reportage från min penna och delvis från min kamera i en av de mera glassiga golftidningarna.

Mariefreds eldsjälar

Besökte Världsbokdagen i Mariefred i dag.
Hade vissa förhoppningar att min förläggare skulle fixa lite Fadde-böcker att sälja, men icke.
Vad hans totala tystnad beror på har jag inte en susning om. Mailade till och med Robert Aschberg, delägare i förlaget, i onsdags för att få lite koll på varför inget händer.
Robban svarade inte heller. Har förlaget konkat månne?
Nåväl, vännen Bitte hämtade vid Läggesta Station, trots sin feber och typ tio Alvedon i kroppen. Jag fick ett bord att sälja vid. Hade med mig ett gäng ex av Scoopet, min näst senaste bok.
Att sälja olästa böcker i konkurrens med folk som sålde begagnat för en tia styck var väl inte det smartaste. Men kul var det och trevligt sällskap hade jag. Nästan hela tiden. Kusin Peter med sambo dök upp och förärade mig en nästan ny trådlös telefon. Perfekt att ha som reservare om min nuvarande skulle paja. En dryg timme innan eventet var över började folk packa ihop. När jag stod ensam gav jag upp. Stoppade ner böckerna i ryggan och tog en sväng till korvmojen för en tunnbrödsrulle med räksallad. En delikatess jag sällan unnar mig.
Hjälpte sedan gänget att bära marknadsborden till förrådet innan Bitte skjutsade mig till Läggesta. Kände mig rätt så slut efter att ha haft ståplats i nästan fem timmar och därefter släpat marknadsbord, men jag håller mig envist vaken då flyget i morgon är kraftigt senarelagt.
Vi lyfter 23.25 och landar fyra timmar senare. Söndag förmiddags program är planerad för en golfrunda och eftermiddagen för en sightseeing. Jag kommer att föreslå sovmorgon, skippa sightseeingen och köra golfen på eftermiddagen i stället.
Inte för att jag golfar, men det kan ju bli balla bilder. Sidi bou Said har jag sett förut.
Nu lär det förmodligen inte bli så mycket bloggat på ett tag (om jag inte får fri wi-fi på hotellen) men vi hörs när jag är tillbaka i kalla Norden.
Men eldsjälarna i Mariefred fixade ett bra event, tycker jag, trots att jag är mer än lovligt trött just nu. Ska zzzzova länge i morgon. Vid 12.00 har fritidskommitén korvgrillning och kaffe i parken nedanför min boning. Det kan ju bli lagom som frukost...