Sommarföljetongen del tre

KAPITEL 3

Dogge fick björnfrossa när Aktuelltinslaget var över. När Gary Engström ringde svarade han på första signalen.
– Visst har det med mitt scoop att göra. Det är inget snack om den saken. Men att DDR går så långt att de utför rena mordoperationer i Sverige…
– Man vet aldrig vad som sker bakom järnridån. Du har väl låst in dina dokument ordentligt, svarade Engström.
Dogge bekräftade att samtliga handlingar fanns i säkert förvar i tv-huset. Efter några artighetsfraser ringde de av.
Gary Engström lät luren studsa i klykan och ringde upp sin vän, Walter Köge. Köge svarade på direkten och lovade att infinna sig på tv-huset inom en kvart.
Nyhetschefen gick ut i foajén och väntade in sin gäst. Köge anlände i taxi tretton minuter efter att de avslutat telefonsamtalet.
De försåg sig med kaffe ur automaten innan de gick in på Engströms rum. När de gjort det bekvämt för sig rapporterade Gary Engström om Dogges reaktioner på nyheten om mordet på exportchefen.
– Intressant. Tror du att han är tillräckligt rädd nu? Att eliminera Algotsson var ett måste. Han visste för mycket. Kan det resultera i att din lilla snok ger sig, frågade Köge.
– Knappast. Dogge är en ihärdig kille och jag ser helst att ni låter honom vara. Han kan bli en nyttig kugge för oss bara han får växa till sig lite, svarade Engström.
Köge reste sig och tog på sig rocken.
– Finns det möjlighet att få se vad killen lyckats gräva fram, frågade han.
Nyhetschefen nickade och gick före in på det så kallade T-kontoret där Dogge arbetade. Engström låste upp skåpet med sin huvudnyckel och lät Köge själv lyfta ut dokumentbunten.
Köge satte sig i Dogges skrivbordsstol och ögnade igenom papperen.
– Hm. Mitt namn är med på Boforskontraktet. Det var inte bra. Men så länge han saknar köpehandlingarna mellan DDR och Folkrepubliken Kina har han inget att komma med. Tyvärr så måste jag nog ändå tala med min kontakt i DDR om saken, sade Köge och la tillbaks pappersbunten i kassaskåpet.
Resten av veckan förflöt i ett lugnt tempo för samtliga inblandade utom för Walt Köge. Förutom att han var tvungen att röja undan eventuella vittnen på mordet i tunnelbanan hade han bråda dagar med sitt fasta uppdrag hos SÄPO.
Han hade fått en del säkerhetsansvar gällande statsminister Olof Palme som ständigt hade ett Damoklessvärd hängande i ett hästtagel över huvudet. Veckan gick åt till att planera säkerheten kring statsministern för november månad som närmade sig med stormsteg.
Dogge orkade inte bege sig till tv-huset. Mordet på exportchefen var för magstarkt. Dessutom kände han till att lägenheten avlyssnades. På torsdagen ringde han Elsy och de kom överens om att träffas hemma hos henne följande afton. Dogge lovade att köpa med sig en flaska vitt vin. När han ringde av skrällde det till i luren. Dogges nerver var som klistrade utanpå hans gängliga kropp så av ren nervositet tappade han den trådlösa luren. Telefonen kraschlandade på golvet och gick i tusen bitar. Dogge slet åt sig luren till den gamla bakelittelefonen i hallen. Den fungerade. Det var bara Lelle som ville vara lite social. De beslöt sig för att höras av under lördagen.
– Men inget Adam och Mari den här gången, sa Dogge spefullt.
– Nix. Jag tänkte att vi skulle prova innestället Café Opera, svarade Lelle. Innan Dogge hann säga något passande hörde han klicket som betydde att Lelle lagt på luren.
Dogge plockade upp spillrorna av sin trådlösa telefon. Nu fick han vänja sig vid att tala trådbundet igen. Han kastade skräpet i soporna. När han burit ut telefonens basenhet till bilen passade han på att ta en liten shoppingrunda när han ändå skulle till soptippen. Han körde till OBS! i Fittja. De hade extrapris på likadana snobbiga Wrangler-jeans som Lelle brukade stila i. Dogge provade först en jacka. När han var nöjd tog han med sig några par byxor in i provhytten. Därinne noterade han att det var dags att köpa nya underkläder. Kalsongernas resår var på upphällningen och det fanns plats för mer än en karl i dem. Strumporna såg också sorgliga ut. När han provat ut ett par jeans som passade lade han dem ovanpå jackan i varukorgen. Han slet åt sig en trepack Vinson Y-front och en trepack vita tubsockor. Sedan gick han till kassan och betalade. Dogge blev tvungen att plocka fram checkhäftet för att kunna göra rätt för sig.
– I morgon får jag gå till banken och lägga in lite ny frisk deg på kontot, tänkte han när han låste upp sin Datsun för att köra hem med sin nya stass.

Fredagen den 19 oktober 1984 var gråmulen.
Walter Köge ägnade förmiddagen åt fysisk träning tillsammans med sin närmaste man, Thomas Lindholm. Under träningen briefade Lindholm sin överordnade om Dogges senaste göranden och låtanden.
– Han har kontakt med kvinnan vi köpte lägenheten av. De ska ses på middag i kväll. Jag vet inte vad hon har berättat för jag har bara lyssnat på ett telefonsamtal. För övrigt verkar telefonen ha lagt av. Det har varit helt tyst sedan i går eftermiddag och killen håller sig hemma för det mesta. Han var ute en sväng i går kväll, men kom hem med en kasse från OBS! så han hade nog bara varit ute och handlat.
Köge mulnade betänkligt.
– Den där kvinnan fick ett radhus som är värt minst tre gånger så mycket som kyffet vi köpte. I vår överenskommelse ingick det total tystnad från båda sidor. Tror du att hon har skvallrat?
– Ingen aning. Ska vi ge henne en liten specialbehandling?
– Inte ännu. Om hon har hållit tand för tunga så finns det en risk för att hon börjar snacka om vi gör några dumheter. Har hon tjallat är det lika illa. Killen är journalist, glöm inte det!
Köge spände blicken i sin underhuggare.
– Glöm inte att en åtgärd mot en journalist nästan alltid ger negativ publicitet. Det är något vi absolut ska undvika. Det insåg redan Al Capone på sin tid, sade Köge och gick mot duschrummet.
Dogge tog sovmorgon innan han tog en promenad ner till centrum. Han började sin runda med att gå in på banken. Checkkontot visade ett saldo på nästan 7 000 så han nöjde sig med att lösa in en check som rundade av saldot nedåt till 5 000 kronor jämnt. Systembolaget låg på Fullersta Torg. För att komma dit gick han genom gångtunneln innan han sneddade genom den lilla parken där A-laget redan var inne på dagens andra flaska Rosita.
Han rådfrågade expediten och blev tipsad om ett hyfsat vitt vin för ett par tior. Han köpte två flaskor av det rekommenderade vinet och beordrade dessutom fram några flaskor Carlsberg öl och en liten flaska Aalborgs Jubileum. Det skulle kanske bli läge för en dansk afton tillsammans med Lelle dagen därpå.
Dogge vandrade hemåt med båda händerna upptagna av Systemkassar. Väl hemma makade han undan posten med foten, lade vinet och ölen på kylning samt stoppade undan spritflaskan i frysfacket.
Han tappade upp ett varmt bad. Medan karet fylldes gick han igenom posten. Det var inget av intresse som vanligt. Han ögnade igenom ett par reklamblad från de båda lokala ICA-butikerna, ICA Kvarnen och ICA Sol-Livs. Kvarnen lockade med Sörens Helgsylta för en femma. Kvarnens butikschef var med på bild också. Det var alltså butikschefens egen sylta det handlade om. Dogge funderade på att gå dit och fråga om den var hemlagad. Om svaret blev ja skulle han fråga hur syltan transporterades från hemmet till butiken. Sol-Livs pråmade för att man skulle se till att ha räkor hemma till helgen. Dogge la det på minnet och noterade att de hade öppet till klockan 13.00 på lördagar.
Dogge strödde ett par nypor badsalt i karet innan han kröp ner i det heta vattnet och kände hur varje por öppnade sig.
Han lögade sig en hel timme. När han klev upp ur karet var han skrynklig som ett russin. Då ringde telefonen.
– Is it Douglas Falk speaking?
Dogge bekräftade att det var självaste Douglas Falk man hade äran att tala med. Dogge kände omedelbart igen rösten. Det var krypteringsteknikern från Berlin.
– Ta fram penna och papper, beordrade teknikern på bruten engelska. När Dogge stod beredd med skrivdonen läste östtysken upp ett telefonnummer som Dogge nogsamt antecknade.
– Ring det numret på onsdag klockan 18.00. Se till att ingen lyssnar, sade krypteringsteknikern och ringde av. Ett kraftigt klick i Dogges öra bekräftade att samtalet var över.
Dogge gick in i sovrummet där han sprättade upp Vinsonförpackningen och drog på sig ett par kritvita kalsonger. De nyinköpta strumporna blev nästa steg i förvandlingen från slusk till gentleman, men innan han letade upp en snygg skjorta gick han tillbaka till badrummet och rakade sig noggrant.
Han klädde sig färdigt och tog en titt i den väggfasta spegeln i sovrummet. Den vita skjortan matchade jeansjackans blå denim perfekt. Benfodralen var i samma kulör så han kände sig som en riktig gigolo när han gick ut i hallen och ringde efter en droska.
Exakt klockan 18.00 ringde han på dörrklockan. Hon hette tydligen Friedland i efternamn.
Elsy öppnade dörren, släppte in sin gäst och tog påsen med vinflaskorna till köket.
– Välkommen Dogge. Nu ska vi verkligen ha en trevlig kväll tillsammans!

Elsy hade dukat fint i vardagsrummet. Medan Dogge korkade upp vinet serverade Elsy förrätten, räkfylld avokado. Varmrätten bestod av rödspätta med champinjoncreme och pressad potatis. Till kaffet bjöd hon på calvados. De lät sig väl smaka och den läsare som vill göra detsamma kan ta en titt i efterordet.
De blev en trevlig kväll med efterföljande natt. När de vaknade dagen därpå älskade de igen och beslöt att tillbringa helgen tillsammans.
När Dogge begav sig hemåt på söndagseftermiddagen var han fysiskt utmattad men hjärnan var på toppvarv. Han stannade vid kiosken på Västergårdsvägen och köpte kvällstidningarna. När han kom hem sparkade han undan de båda morgontidningarna som han aldrig skulle läsa. Han la kvällsbladen på soffbordet och tog med sig de båda morgontidningarna ut i köket och slängde dem i soppåsen.
Han gick in i sovrummet för att byta om till de gamla jeansen och en t-shirt. Då såg han att telefonsvararen blinkade. När han var ombytt tryckte han på knappen. Snart hördes Lelles röst eka i rummet.
– Var håller du hus? Vi skulle ju höras i dag. Ring mig när du lyssnat av svararen.
Nästa meddelande var inte lika vänligt.
– Vad är du för en svikare egentligen? Nu sticker jag till Caféet själv. Hoppas att du har en bra förklaring när vi hörs nästa gång!
Dogge suckade och lommade ut till vardagsrummet där han lade sig på soffan och tog del av kvällstidningarnas rubriker. Polisen hade visst börjat vela om mordet på Bofors exportchef.
– Han kan ha blivit knuffad, men vi vet inte. Han kan ha ramlat också. Vi får inte tag i vittnet som påstod sig sett en hand trycka ut honom på spåret, sade polisens talesman. Han var citerad ordagrant i båda kvällstidningarna, så det måste ju vara sant.
Dogge började resonera högt med sig själv men tystnade när han kom på att lägenheten var avlyssnad. Han lät tankarna fara och insåg snart att hans scoop höll på att förvandlas till en riktigt het potatis.
– Få se nu. Sedan jag råkade berätta för teknikern i Malmö så har jag träffat en SÄPO-agent som tydligen är inblandad i vapenaffären. Vidare så har exportchefen som undertecknat samma dokument som SÄPO bevittnade mördats. Jag är utsatt för avlyssning och vittnet som såg Algotsson knuffas ned på spåret finns plötsligt inte. Dessutom har de tvingat Elsy att flytta och tagit av statliga medel för att köpa henne en fin bostad och hennes tystnad. Dogge rös när han kom på tanken att Elsy riskerade att drabbas av hans framfart. Men nu var bollen redan i rullning. På onsdag skulle han ringa tysken och fanns det något intressant att finna skulle han gräva fram det. Nu fanns det ingen återvändo. Den här historien kunde sluta var som helst. Kanske till och med på allra högsta regeringsnivå.
Dogge gick ut i köket, bredde en smörgås och tog en kall Carlsberg till. Efter moget övervägande hällde han upp en iskall snaps ur Aalborg-flaskan.
Han svepte starkspriten i ett drag och tog en klunk av ölen innan han åt upp mackan. Resten av ölen avnjöts i sällskap med en cigarrett innan han gick till sängs.
Douglas Falk lade sig tillrätta efter att ha kontrollerat att han låst ordentligt om sig. Han somnade snart och fick åtta timmars drömlös sömn.
Han väcktes av telefonen. Gary Engström ville att de skulle träffas och diskutera de senaste händelserna. Dogge lovade att infinna sig vid niotiden.
Samtidigt lyfte Walter Köge telefonluren till den skyddade linjen på hans tjänsterum. Han slog landsnumret till DDR och riktnumret till Berlin-området innan han knappade in de fem efterföljande siffrorna. Han fick svar och begärde att bli kopplad in till Markus Wolf.
Den griniga sekreteraren vägrade först, men när Köge förklarat att ärendet var av största vikt och att sekreteraren riskerade sin egen karriär blev han kopplad till den legendariske STASI-chefen. Wolf ledde avdelningen för utrikesspionage med fast hand.
Köge förklarade vad som hänt i Sverige de senaste veckorna. Wolf blev märkbart oroad av Köges rapport. Wolf förklarade att mordet på Bofors exportchef var att ta i en smula för mycket. Det visade ju all publicitet fallet fått. Dessutom var den unge journalisten, var det Douglas Falk han hette, farlig. Tyvärr skulle det bara vara dumt att likvidera Falk just nu. Särskilt med mordet på Algotsson i färskt minne. Dessutom skulle det vara mumma att få reda på vem som var Falks uppgiftslämnare i DDR.
Köge lovade att forska i saken, men Wolf hade andra planer för Köges närmaste framtid.
– Du har väl avlyssning på killen? Sätt en skugga på honom och låt någon skicka ett krypterat meddelande hit om vem som är läckan. Jag vill träffa dig personligen. Det går ett plan från Arlanda till Schönefeld redan om två timmar. Jag ordnar med en mottagningskommitté, sade Wolf och ringde av.
Köge lade på luren. Innan han beställde taxin till Arlanda tryckte han på snabbtelefonen och bad Thomas Lindholm komma in. Omgående!

Thomas Lindholm lämnade sin chefs arbetsrum med ett leende på läpparna. Han hade fått ett uppdrag som kunde innebära ett rejält kliv uppåt i karriären. Han skulle samordna med en skuggning av den där journalisten han varit med om att bugga.
Det här var första gången han fick ett övergripande ansvar för en operation så han kände sig både glad och upprymd. När han kommit in på sitt eget tjänsterum tog han sig en rejäl funderare över vilka han skulle anlita som sina medhjälpare. När han bestämt sig lyfte han telefonluren och ringde bröderna Stenson.
Om Thomas Lindholm hade rådfrågat Köge så hade han definitivt inte rekommenderat bröderna Stenson.
Sten och Sture Stenson var tvillingar och lika som bär. Båda var storväxta och såg ut som före detta boxare, vilket de också var. De hade blivit omplacerade från VD 1 då de varit alltför våldsbenägna. De hade gått hårt fram mot fredliga demonstranter, fyllon och narkomaner. Länspolismästaren själv hade varit delaktig i att placera bröderna hos säkerhetspolisen. Där skulle de vända papper under total anonymitet resten av sina yrkesverksamma liv. Men nu hade alltså Köges underhuggare för avsikt att sätta de båda neanderthalarna i aktiv tjänst.
Dogge knackade på Gary Engströms dörr exakt på slaget 9.00. Han tryckte ner dörrhandtaget och gick in. Gary satt i telefon men skyndade sig att avsluta samtalet.
– Varsågod och sitt, Dogge. Hur känns det?
– Inget vidare faktiskt. Att Algotsson mördades råder det väl inga tvivel om. Att sedan vittnet har försvunnit är ännu mer oroväckande. Dessutom har SÄPO börjat avlyssna min lägenhet.
– Säger du det… Det var allvarliga beskyllningar du kommer med. Gary Engström började stoppa sin pipa i väntan på att Dogge skulle svara.
– Min förra granne har berättat att hon mer eller mindre tvingades att sälja sin lya till SÄPO och att de skulle installera mikrofoner riktade mot min lägenhet. Dogge blev högröd i ansiktet av ren och skär ilska när han tänkte på hur statens handgångna män kunde behandla vanligt folk. Engström drog eld på en tändsticka och tände rökdonet. Han hade redan noterat att Dogge var rent ut sagt förbannad.
– Du skulle väl inte ha någonting emot att avslöja SÄPO:s metoder i så fall, frågade Engström.
– Inte alls. Tvärtom! Får jag det jobbet av dig kan jag ha knäcket klart med intervjuer och allt redan till kvällssändningen, sade Dogge förhoppningsfullt.
– Stopp och belägg! Vi ska inte förhasta oss. Jobba på med din Boforsgrej så kan vi säkert klämma åt både SÄPO och andra potentater i slutändan, sa Engström och tecknade med högerhanden att audiensen var över.
Dogge gick in på sitt rum och tog fram pappersbunten ur kassaskåpet. Han började läsa med föresatsen att hitta något han missat.
Samtidigt passerade ett Iljusjinplan från Interflug ovanför tv-huset. I första klass längst fram hade just flygvärdinnorna börjat servera kaviarsnittar och rysk ”champagne”. Walter Köge svepte bubbelvattnet och räckte fram glaset för påfyllning. Strax före lunch skulle han vara framme i DDR: s huvudstad och han hade inte en aning om vad som väntade.
– Jag får väl njuta av den goda ”servicen” så länge jag kan, tänkte han innan han svepte glas nummer två.
Bröderna Sten och Sture Stenson hade sent omsider anlänt till Thomas Lindholms tjänsterum.
Thomas förklarade att de från och med nu var satta i aktiv tjänst och att de skulle förses med en civil Saab 900 Turbo utrustad med radio. Vidare skulle de kvittera ut varsin bärbar radio så de skulle kunna hålla kontakt utanför bilen. Uppdraget skulle innebära sömnlösa nätter och det skulle förmodligen bli ganska trist efter ett tag.
Bröderna var inte dummare än att de begrep att det skulle handla om en skuggning. Sten Stenson öppnade munnen och talade för de båda:
– Det låter som en skuggning. Ska vi konfrontera objektet?
– Nej. Ni ska notera var objektet rör sig, vilka tider han befinner sig på olika platser, kartlägga hans vanor och fotografera folk han träffar. Varje dag ska ni rapportera direkt till mig. Är vi överens?
Bröderna Stenson nickade ikapp. Plötsligt kom Sten Stenson på en detalj.
– Ska vi plåta folk som objektet träffar så behöver vi en kamera.
– Förlåt, mina herrar. Jag tänkte inte på det. Jag ordnar med en rekvisition så att ni får det ni kan behöva och så ses vi igen efter lunch. Jag räknar med att ni är igång redan i eftermiddag och att ni själva gör upp ett arbetsschema sinsemellan.
Tvillingarna nickade ånyo och reste sig samtidigt. Det skulle bli skoj att komma ut på fältet igen.