Det var kanske bättre förr?

Nu är kylskåpet på gång igen!
Efter att ha lagt in kylklampar samt avlägsnad is som inte hunnit tina fick jag ner temperaturen i kylskåpet från 30 grader till tio. Drog igång kompressorn med tomt skåp och kollade läget efter en halvtimme. Samma temp, men det lilla frysfacket kändes kallare än resten av kylen. Då la jag in alla kylvaror i kylen. Kollade efter en och en halv timme och då hade kylan sjunkit två grader ytterligare! Det är lite nervöst att hålla sig med vitvaror som är nästan 50 år gamla, men det är charmigt, tycker jag!
Spisen är ju också av samma årgång. Under min (hittills) enda jakt lånade jag en hagelbrakare från 1940-talet. En Husqvarna. Jodå, jag fällde ett rådjur med den gamla bössan, eller gamla Bettan som jag kallade henne. Min svarta bakelittelefon i hallen funkar fortfarande utmärkt. Den har överlevt massor av trådlösingar samt mobiltelefoner. Undrar om det ändå inte var bättre förr. I varje fall när man talar om kvalitet.
Nä, nu ska jag återgå till mitt hobbyprojekt. Vännen Jenny har lånat ut sina Kalle Anka-årgångar som börjar med nummer ett 1948. Nu har jag kommit fram till 1962. Carl Barks teckningar som jag minns från späda år är ju de ballaste som gjorts i serieform, även om jag egentligen är en 91:an-fanatiker.