Vätskebalansen

Regeln om vätskor på flyg ställer till problem för de flesta, så även för mig.
I detta specifika fall ställde de till mer problem än nödvändigt.
I måndags stod jag i tax-freeshopen på Casablancas flygplats och kollade in marockanskt vin av en sort jag provat där nere. Ville ha med ett par flarror hem, så jag kollade med expediten om jag skulle kunna ta dem med genom säkerhetskontrollen i Paris där jag skulle byta flyg.
Jodå, nemas problemas. Om jag hade flaskorna i en ihoptejpad plastkasse så skulle det gå bra försäkrade hon.
Jag betalade och fick mina vinare i en hermetiskt sluten plastpåse.
Väl framme i Paris gjorde jag sällskap med Eva, en tjej som bland annat skriver i Expressen. Vi letade upp ett rökbås, tog varsin cigg och fortsatte mot securityn. Eva hade också en försluten plastkasse med varierande fludium.
I säkerhetskontrollen stötte vi på patrull. Vi skulle definitivt inte släppas igenom med våra påsar. Mitt argument om att jag läst i Air Frances ombordtidning att det skulle vara okej om flarrorna låg i en försluten påse gick inte hem alls.
Eva tog ett steg före mig genom en dörr och vips hade vi hamnat i ankomsthallen!
Boardingen av vårt plan hade just börjat och där stod vi som två fån på helt fel sida och skulle fixa en komplett incheckning, security samt ta oss till gaten på mindre än en halvtimme. Mission impossible!
Jag såg framför mig ett besök på Svenska Ambassaden i Paris, dyra flygbiljetter hem, eventuell övernattning och annat obekvämt. Som tur var är Evas franska bättre än min, så hon fick ta befälet.
Vi rusade till hissen för att åka upp två våningar där incheckningen fanns. Givetvis gick hissen åt fel håll, men efter att ha sett p-garaget från hissdörren vände vi uppåt igen och kom till slut rätt.
Eva smattrade franska med ett par Air France-anställda som tog med oss till incheckningen där våra ryggsäckar packades i rejäla plastsäckar. Därefter hänvisades vi till en expresskö vid säkerhetskontrollen.
Det rådde totalt kaos i kön. Vi trängde oss före samtidigt som vi viftade med våra boardingkort. Tio minuter kvar till take off! En spansktalande gubbe försökte tränga sig före och visade sin biljett. Hans plan skulle gå om tjugo minuter. Rena semestern tyckte jag och pekade på avgångstiden för min biljett. Då tog gubben reson.
Fem minuter före take off hade vi klarat oss igenom all byråkrati och rusar mot gaten.
Jodå, vi hann med flyget. Dessutom kom bagaget med samma plan!
Pust...