Strulresan del två

Vill dock inleda med vännen Tibors länk från releasepartyt för boken. Kopiera och klistra in i din webläsare så kommer du rätt: http://www.frontface.se/news.htm
Nåja, efter tre timmar i luften så stod vi utanför en molnig flygplats i Burgas.
Killen som vi skulle träffat på Arlanda hade jag efterlyst hos stewarden på planet så vi möttes ombord. Killen verkar vara lite orutinerad, även om han skröt om att han var tränad i mediahantering. Fan tro´t!
Vi fortsatte med minibuss till Golden Sands, två timmar från flygplatsen. Receptionisten hade tydligen ett bra minne för hon hälsade mig välkommen tillbaka, trots att det gått tre månader sedan jag bodde på Atlas Hotel senast.
Att hon dagen därpå blåste mig på två Leva (tio spänn) kan man leva med. Hon ville ha betalt för en turistkarta som var reklamfinansierad. Jag pröjsade men frågade Petya som var reseföretagets ansvariga om det var korrekt att ta betalt för en gratiskarta. Jag fick inget relevant svar.
Dagen därpå skulle vår grupp ut och kolla in olika hotell. Gruppen bestod av fyra reseagenter och av mig. Jag var nog ganska övertydlig om att jag är journalist och får mer nytta av att kolla destinationen än de hotell som finns på platsen.
Mitt avhopp från gruppen resulterade i att jag mötte upp gänget på lunch efter att ha plåtat en del turistfällor.
Efter lunchen skulle vi åka vidare till Sunny Beach, den destination som är mest populär hos svenska turister i Bulgarien.
Då öppnade den påstått mediatränade nyanställde Sverigechefen munnen och frågade om jag ville hämta min resväska på hotellet. Jag trodde först att jag hade hört fel, så jag bad honom upprepa sin fråga. Han upprepade samma korkade spörsmål ännu en gång.
Jag har aldrig tidigare upplevt att vare sig reseledare (när jag rest privat) eller att en värd/värdinna för en studieresa undrat om man vill ha med sig sitt bagage till nästa övernattning. Det är ju ganska självklart att man vill ha med sig sina grejor till nästa plats, liksom. Jag blev givetvis förbannad över frågan, men tyglade mitt humör. Han skulle själv till samma hotell då han hoppade av från gruppen för att flyga hem till Sverige dagen därpå. Just därför var det väl ingen större uppoffring att åka till Atlas så att jag fick hämta min väska...
Jag gissar att han ville roa den övriga gruppen på min bekostnad och sådana upptåg är det värsta jag vet. Killen skulle behöva betydligt mer mediaträning än den han påstår sig ha fått. Om jag vore lite mer elak skulle jag nämna hans namn och arbetsgivare på bloggen, eller skriva ett par artiklar i de tidningar jag jobbar för. Då skulle hans framtid bestå i att grilla hamburgare på McDonalds. Men vaddå, jag anser inte att man ska använda sin ställning som journalist för personliga vendettor. Men om han visar att han inte klarar sitt jobb kanske jag rapporterar ändå. Inte i media, men till hans chef. Jag ringde hans mobilsvar idag då jag behöver ett par uppgifter för ett knäck till en branschtidning, men han har inte hört av sig ännu. Men han är kanske för upptagen för att serva media med information som kommer att resultera i ett reportage som kanske kan sälja den produkt han representerar...